När jag skriver detta är det endast 17 dagar kvar till årets stora jubileum. Det var den 31. oktober 1517 som Martin Luther offentliggjorde sina 95 teser som så småningom kom att förändra hela Europa. Ja, kanske hela världen. Det reformatoriska arvet har varit oerhört värdefullt för både kyrka och samhälle, och knappast någon kan ens föreställa sig hur t.ex. Finland idag skulle se ut om det inte hade varit för detta som tog sin början för 500 år sedan.
Tyvärr har mycket av det goda som reformationen gav oss
slarvats bort – både i kyrkan och i samhället. Till exempel har hela synen på
arbete under speciellt de senaste åren förändrats snabbt. Arvet från Luther och
reformationen var, och är, att alla ärliga arbeten ses som en kallelse från Gud
och ett sätt att tjäna både Gud och människor. Detta oberoende av om arbetet
handlar om att vara en herde för församlingen eller om att städa toaletter. För
att ta ett smådrastiskt exempel. Alla behövs, och allas arbete har ett värde
inte bara genom den lön detta arbete ger. Men tyvärr har denna syn på arbetet
förändrats. Jag läste just en fullständigt bedrövlig artikel i Iltalehti om en
Ossi Nyman, 39, som påstår sig ha undvikit arbete i hela sitt vuxna liv. Helt
enkelt för att han inte vill arbeta. I stället lever han på samhället – och
anser det vara helt acceptabelt. Hela artikeln andas ett stort förakt för såväl
arbete som för samhälle och allt som är gott och riktigt. Det mest oroväckande
är ändå att denna arbetsvägrare påstår att alla hans närmaste har varit förstående
eftersom de alla också hatar att arbeta. (Indirekt översättning, på denna blogg
accepteras inte svordomar och ofint språk.)
Denne Nyman talar varmt för ett system med medborgarlön,
utan att kunna berätta hur detta system ska finansieras. Det är politikernas
jobb. De har lön för att tänka ut sådana saker, säger han.
När jag läser artiklar likt denna undrar jag faktiskt vart
vårt samhälle är på väg. Här har vi dessutom ett exempel på hur samhället skulle
ha sett ut ifall reformationen, med bl.a. dess syn på arbete, på något sätt
skulle ha uteblivit. Ja, och så kan jag väl säga att jag inte blev mera
positivt inställd till tanken på medborgarlön när jag läste denna artikel.
http://www.helsinginuutiset.fi/artikkeli/569590-typerat-hommat-eivat-ossia-39-kiinnosta-hs-mies-on-valtellyt-toita-koko
SvaraRaderaEn judehatare är inget att fira.
SvaraRaderaSå då finns det bevisligen en i Finland som inte vill arbeta.
SvaraRaderaJag tycker Ossi gör hel rätt "Gör dig icke bekymmer för morgondagen". Det finns inte arbete åt alla så då är det bra att de som inte vill arbeta avstår så att någon annan får arbeta. Det finns ändå fler sökande på varje ledigt jobb. Vad gör det om någon av de som inte ryms på arbetsmarknaden är nöjda med sin lott?
Patrik: du har förstått den nuvarande arbetsmarknaden lite fel, vad hjälper det om det finns ett flertal sökande till ett jobb om den jobbsökande inte har någon kompetens som arbetsgivaren söker efter? Många som söker olika jobb vet ju att dom saknar den kompetens man söker efter men pga. diverse olika orsaker så måste man söka ändå. Man borde ibland vända på steken, istället för att prata om hur många jobb det finns lediga så borde man prata om hur många arbetssökande finns det som faktiskt kan tillföra vettig kompetens till arbetsgivare? Om det behövs svetsare eller sjuksköterskor vad hjälper det om vi har t.ex. statsvetare och köksor som söker jobb? Sedan har vi dessa sk. "låglönejobben", dom vill man inte ta eftersom man anser sig vara "överkvalificerad" eller annars bara tycker att det inte är värt det. Jag vill ändå påstå att det största problemet är att det finns så mycket folk som inte har anpassat sig till dagens arbetsmarknad utan tror man kan få vilket toppjobb som helst utan utbildning, erfarenhet eller överlag någon humm om vilka "mjuka kompetenser" som arbetsgivare söker efter.
RaderaDet där är det gamla vanliga. Man har fel kompetens, man har bristfälliga sociala färdigheter. Ibland då företag söker folk så sätter de krav som är skyhöga. Man måste vara perfekt. Om de inte hittar denna person så anställer de inte.
RaderaJag har själv en gång sökt ett jobb där man uppenbarligen krävde väldigt mycket mer av den potentiella nyanställda än deras befintliga i motsvarande position. Vad de var ute efter var egentligen en person spm arbetat/arbetar med motsvarnade hos en konkurrent. Det var dock väldigt länge sen men den typen av "lediga jobb" är en del av de lediga jobben.
En annan typ av jobb är just låglönejobb, städare tex. Av någon orsak så anses det att man skall få städare att jobba obekväma tider och billigt dessutom. När det blir svårt att rekrytera så gnäller man om att det är fel att folk kan leva på samhället för då kan vi inte utnyttja dem. Ja det är inte så man lägger fram det men det är vad man menar.
I det förstämnda fallet finns inget att göra från samhället sida. Det gör varken till eller från om Ossi föredrar att var ledig.
I det andra fallet bör samhället inte komma dessa rovkapitalister tillmötes och skicka ut arbetslösa som slavarbetare. Om det är ett jobb som man inte vill betala för så skall man inte förses med gratis arbete heller.
I din kommentar nämner du sjukskötare. Där igen har vi en yrkesgrupp som ofta arbetar på korttidsavtal hela tiden. De får aldrig fast anställning. Signalen från arbetsgivarna är tydligen att detta arbete kanske inte behövs framöver, folk kommer behöva mindre vård. Då kan man inte erbjuda fast anställning utan kör med korttidskontrakt. Men alla vet att något sådant som ett krympande behov av sjukvårdare inte är det minsta realistiskt utan arbetsgivarna för helt enkelt en fullständigt omoralisk och även farlig anställningspolitik. Man skrämmer bort folk från branchen. När man kör med sketna anställningsförhållanden så skrämmer det bort folk.
I Finland så har vi tre huvudorsaker till att företag/aarbetsgivare inte "hittar folk" .
Arbetsgivare söker perfekta anställda.
Arbetsgivare söker folk, men de finns ej då deras anställningspolitik har skrämt bort dem.
Arbetsgivare söker folk som skall arbeta gratis.
Lägg därtill att finska företag inte fortbildar sin personal. Man förbrukar dem. Man satsar ofta på nya unga anställda men sen så slutar man satsa. Detta lade jag märke till redan på mitt första jobb. De som arbetat en tid i företaget får sköta det de lärt sig, man skördar, sen får nya anställda hoppa på nya saker. De som varit en tid i företaget halkar efter. Därför har Finland också typ världens mest åldersfixerade arbetsmarknad.
Av Finlands alla arbetsmarknadsrelaterade problem är Ossi förmodligen det minsta problemet. Månne inte Finland feltolkat Luther. Det skall fan vara hårt att leva i Finland.
Den så kallade lutherska synen på arbete är inte helt oproblematisk. Samtidigt som man tycker att det är ok att håna och förakta en långtidsarbetslös som får några tusen per år för att klara det nödvändigaste kan man tycka att det är hederligt arbete när till exempel en växthusägare kan erhålla hundratals tusen per år för att odla grönsaker i vårt arktiska klimat. Eller när en spannmålsodlare får subventioner för att exportera produktionen till mat åt amerikanska hästar. Att rösta in politiker som fördelar våra skattepengar och lånade pengar till de här ändamålen vill jag påstå är en raffinerad form av stöld. Ett brott mot det sjunde budet.
SvaraRaderaJan. Om jag inte missminner mig har vi varit inne på detta tidigare. Visst. Det finns säkert mycket som är ruttet i dagens jordbrukspolitik, och i en idealvärld skulle det inte finnas några stöd (och något synnerligen konstgjort "världsmarknadspris") utan konsumenterna skulle betala direkt vad det kostar att ta fram produkten. Men här finns så många olika faktorer som inverkar. Inte minst vårt behov av att vara självförsörjande. I händelse av någon form av kris (som inte alls är osannolik i dag) skulle finländarna (speciellt stadsborna) svälta ifall vi inte har en tillräckligt hög självförsörjelsegrad. Sedan förstår jag inte riktigt vad Luther har med detta att göra överhuvudtaget...
RaderaJag tänkte att din attityd får representera den lutherska synen på arbete. Jag antog att du mera skulle betrakta det som hederligt arbete om en långtidsarbetslös till exempel valde att bygga en växthusanläggning i Pjelax och ta emot miljonbelopp i investeringsstöd. Och i fortsättningen kontinuerligt tar emot stora summor i subventioner. Statens budget finansieras till stor del med lånade pengar. Vid en eventuell krissituation, vilken glädje har vi då av att man eldat upp våra barns och barnbarns pengar i växthuspannorna?
SvaraRadera