Fridfull jul!

Ett av de viktigaste orden i Lukas evangelium är ordet FRID. Vi kunde säga att detta ord ramar in hela Lukasevangeliet. Detta var vad änglar sjöng om på herdarnas äng, och när Jesus lämnade lärjungarna för att fara tillbaka till sin Fader i himlen var detta ord det första han sade åt de samlade lärjungarna. "Frid vara med er!" Det grekiska ordet ειρηνη (uttalas "eireenee") kan översättas med både frid och fred, men ordet frid är absolut att föredra eftersom det säger så mycket mera än ordet fred.

I den senaste texten kritiserade jag stiftets biskop för att han, helt felaktigt, hävdade att julen handlar om Guds strävan efter bland annat fred på jorden. Detta behöver sägas så tydligt det bara går: Guds mål är inte fred på jorden. Jesus säger själv, klart och tydligt, att han "inte har kommit för att skapa fred på jorden", utan att han, tvärtom, har kommit med svärd. Detta till och med så att en son kan vända sig mot sin far och en dotter mot sin mor. (Matt. 10:34) Tydligare än så kan det inte bli att julen inte handlar om fred på jorden. Men detta hindrar förstås inte oss, och får inte hindra oss, som Guds barn att verka för och be om fred på jorden.

Men julen handlar alltså inte om fred på jorden. Julen handlar om något oerhört mycket viktigare, nämligen om frid. Och uttryckligen om frid med Gud. För att illustrera skillnaden mellan fred och frid så kan vi säga att en människa som lever i brinnande krig likväl kan ha frid i sitt hjärta. Detta om och när fridsfursten, som Jesaja talade om i julens härliga profetia i Jes. 9, bor i hennes hjärta. Men nu ska vi ta detta från början.

Synden gör oss till Guds fiender. Allt sedan Adam och Evas dagar har vi människor upplevt ett behov att gömma oss när Gud nalkas. Syndare klarar helt enkelt inte av helige Guds närvaro. Och inte bara det. Synden är också, helt konkret, ett hinder för gemenskap mellan människa och Gud. Denna fiendskap, detta främlingskap inför Gud, har fått fruktansvärda följder för mänskligheten: Ensamhet, hat, sjukdom, lidande och död. Men inte bara för mänskligheten. Till och med själva skapelsen känner av denna fiendskap. Naturkatastrofer, torka, översvämningar, jordbävningar och annat liknande elände som drabbar vår jord är följder av människans syndafall och vår fiendskap med Gud.

Gud kunde ha gett upp med oss människor och med den värld vi lever i. Men det gjorde han inte. Den första kristna julen gör det fullständigt klart: Gud är inte vår fiende. Han är inte mot oss människor. Tvärt om är han för oss. När Gud i Jesus blev människa som det lilla barnet i krubban visar han så tydligt det bara går att han står på vår sida. Han lämnade sin härliga tillvaro i evigheten för att i Jesus bli människa. För att gå in i och under allt det vi människor ställt till för oss genom synden. Han blev i Jesus en av oss. I Jesus mötte han sedan all den fiendskap som vi människor hyser gentemot det som är rätt, sant och heligt. Mot Gud själv. Denna fiendskap kulminerade när Jesu kors restes på Golgata och den helige och evige gick i döden för vår skull. Men detta var vad som krävdes för att skapa frid/fred mellan Gud och oss människor. Det skulle ha varit så mycket enklare för Gud att ge upp med oss. Men hans kärlek till oss förbjöd det. Hans kärlek gjorde att han lät sig födas som det lilla barnet i krubban, och hans kärlek till oss drev honom fram till korset.

Julens budskap är budskapet om frid med Gud. Julens budskap handlar om att Gud inte är vår fiende utan vår vän. Att han är din vän. Att han var beredd att göra allt som krävdes för att vinna oss människor för sitt eviga rike. För att vinna oss tillbaka till sin gemenskap. Julens budskap är ytterst ett budskap om kärlek. Om Guds kärlek till en fallen mänsklighet och en fallen värld. Och om vad denna kärlek var beredd att utstå.

"Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människorna som han älskar!" 

Med dessa änglarnas ord önskar jag alla läsare en fridfull julhelg!