lördag 24 februari 2018
Farlig situation
Vargattackerna i Nykarlebytrakten blir allt flera, men tröskeln för att göra något åt saken tycks vara oerhört hög. Vi är många som undrar hur många attacker på husdjur och produktionsdjur som måste till innan de ansvariga tar sitt förnuft till fånga och beviljar undantagslov att ta bort dessa marodörer som orsakar skador och framför allt gör att människorna inte vågar sig ut i skog och mark längre. Det kan helt enkelt inte vara så att barnen inte kan vara ute på gårdsplanen och leka och måste ha eskort när de ska till skolan! Men frågan är om det måste till en attack mot en människa/ett barn innan något börjar hända. Om så är fallet är det något alldeles oerhört.
Människorna i de drabbade områdena är i dag inget mindre än gisslan hos det rödgröna etablissemanget i söder. Så får det absolut inte vara! Det kan inte vara så att någon som sitter i trygghet i en höghuslägenhet t.ex. på Drumsö i Helsingfors och som cyklar till arbetet längs upplysta trottoarer och som kan gå ut på länk längs likaså upplysta löpbanor långt från dessa vargattacker och de människor som plågas av och tvingas vara rädda för sitt och framför allt barnens liv ska ha någon som helst bestämmanderätt när det gäller dessa saker. (Som fallet är när det gäller den nystartade föreningen som vill "rewilda" Finland.)
Beslutanderätten i frågan om vargens vara eller inte vara måste finnas där vargen rör sig. Så enkelt är det. Huruvida Sorvistborna vill ha vargar på sina gårdsplaner eller inte är upp till dem att bestämma och inga andra, speciellt inte sådana som inte har denna fara inpå knutarna, har någon rätt att blanda sig i den saken.
Det att vi fortsätter att dalta med dessa vargflockar kommer bara att leda till en sak. Ortsborna kommer att ta saken i egna händer, och detta förhoppningsvis innan det händer något ännu värre. Ja, jag skrev förhoppningsvis. Allra helst skulle jag förstås se att myndigheterna skötte sin uppgift och tryggade människornas och tamdjurens säkerhet, men om och när myndigheterna inte vill eller klarar av att trygga säkerheten måste det göras på annat sätt. Tyvärr. Problemet är bara det att det kan få både dyra och obehagliga följder att göra så. Men historien har visat att det faktiskt finns möjligheter att komma runt dessa följder. Man får förstås inte ta lagen i egna händer, men ibland kan situationen bara vara sådan att någon anser sig vara tvungen att göra det. Det skulle vara mycket beklagligt ifall någon skulle göra det och bli fast för att göra det.
Det finns emellertid mycket vi kan lära oss av historien...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kristian, som religiös människa ser du spöken igen. När har nån varg, björn eller lodjur attackerat en människa i våra trakter? djuren hör till vår natur. Myggor, löss och fästingar är mycket farligare och de mest farliga är de minsta, virus och bakterier..pga av dessa dör tusentals människor i Finland årligen, inte av vargar.
SvaraRaderaNedan en vetenskaplig artikel i ämnet om farliga djur..
https://www.sciencealert.com/what-are-the-worlds-15-deadliest-animals
Eflop
Första hjälp om ni och en varg står och bligar på varann på låt oss säga 15 till 25 meters avstånd... Ha med er småsten eller motsvarande i fickan och kasta mot vargen så att föremålet som ni kastar Inte riktas direkt mot vargen utan förbi den. Då flyr de oftast sade villagrannen. Men om ni kastar något rakt mot vargen kan den mycket troligare gå till 'motattack'.
SvaraRaderaI övrigt kära medborgare, tro på Gud och var säkra på att ni är försonade med honom så går det väl vilka arga varelser som än skulle ta er av daga hälsar torsten nils ulrik.
Med Guds nåd och lag som er käraste livsprincip så är ni int så pito sedan. Det här hade vi som unga genom den förutfattande nåden men nu undrar jag om int jag sku vara ganska skakig efter björn eller vargmöte idag ändå.
Då vi var unga var endast älgen en risk och mycket liten risk.
God kväll hälsar jag efter en dag som Herren gett oss igen att frukta oss fröjda oss sörja och vara glada över att Jesus Är Trofast och tiden går mot sin ände. Ulrik Torsten Nils