"Sumutusta"

Det blir hela tiden tydligare att möjligheten till att skriva så kallade medborgarinitiativ är något ont. Inte i sig, naturligtvis, men detta system har en tydlig tendens att föra in, och få igenom, endast initiativ som för landet i helt fel riktning. Initiativ som den nya äktenskapslagen, och nu den nya moderskapslagen, är sådana som inte kom fram den vanliga vägen utan som har behövt denna "extraingång" för att komma till riksdagens behandling. När de sedan väl har kommit dit – som ett resultat av diverse ärkeliberala gruppers verksamhet – har media tagit som sin uppgift att trycka på och snabbt förändra opinionen så att dessa förryckta initiativ ska kunna gå igenom. (Se till exempel rubriken i artikeln på svenska yle. Ordet "får" är en tydlig markering. Om jag skulle ha skrivit artikeln skulle jag i stället ha använt ordet "måste" eller "tvingas". Eller kanske det neutrala "kommer att".) Eller rättare sagt: Medias propagandaverksamhet handlar om att stigmatisera de riksdagsledamöter som vågar gå emot initiativen och därmed sätta hård press på alla dem som egentligen inte skulle vilja rösta för men som är mera rädda för denna stigmatisering än för att rösta fel.

Det skulle börja vara dags att vakna nu och inse att vi inte längre lever i en demokrati utan i en "mediokrati". Något som medborgarinitiativsinstitutionen i allra högsta grad har medverkat till. Och ja, ordets dubbla mening är avsiktlig och medveten.  

Det finns ett bra ord i finska språket som beskriver vad media och de andra pådrivande krafterna ägnar sig åt när de går in för att driva fram, och igenom, ett dylikt medborgarinitiativ. "Sumutusta" är ordet jag tänker på. Ordet "sumu" betyder dimma, och denna aktivitet går ut på att göra diskussionen dimmig så att så få som möjligt ser klart vad som håller på att ske. När det handlade om äktenskapslagen kallade man denna för "det jämlika äktenskapet", och tyvärr var det allt för många som gick på detta knep och som inte klarade av att se att detta handlade om just "sumutusta" i akt och mening att fördunkla vår syn på sakernas tillstånd. Nu, när det gäller den nya moderskapslagen, talar man om barnens bästa och om rätten till två föräldrar redan från födelsen. Detta då alltså uttryckligen när det handlar om två kvinnor. Det sägs att moderns partner ska kunna "erkänna föräldraskapet" redan innan barnet föds.

Detta är givetvis ett steg till i processen att lösgöra föräldraskapet från de biologiska fakta som ligger bakom att ett barn blir till, och detta är ett led i den ännu större processen som går ut på att avlägsna könet och könstänkandet helt och hållet. "Könsnihilism" har jag ofta kallat detta för. Men faktum kvarstår: Det behövs en kvinna och en man för att ett barn ska kunna bli till, och denna kvinna och denna man är barnets föräldrar. Inget kan och kommer att kunna ändra på detta biologiska faktum, och allt som försöker få oss att tro och tänka annorlunda är "sumutusta". Att dessutom gå så långt att man, när man helt kapar banden till barnets far, tala om "barnets bästa" är fullständigt fruktansvärt och visar hur långt dessa element är beredda att gå i sitt vilseledande för att nå sina mål.

"Sumutusta" är alltså ordet. Jag vet inte om det finns något bra ord på svenska som helt skulle fånga innebörden i detta finska ord. Att lägga ut rökridåer kommer kanske närmast. Det är precis det som sker idag, och denna aktivitet är omfattande. Det behövs mycket vishet och mycket av förståndets friska luft för att skingra dessa dimmor. Jag fruktar bara att allt för många av oss helt enkelt inte är intresserade av att se klart. Det är så mycket enklare och bekvämare att låta sig duperas. Att sjunka in i dimmorna och föras med av strömmen. Och sen kommer det att vara allt för sent att göra något när vi väl inser att vi håller på att störta utför ett halsbrytande vattenfall. Om vi alls kommer att inse det.