Modersvingen

För en tid sedan blossade det upp en kyrklig debatt i den svenska ankdammen angående Guds kön. En grupp anonyma församlingsmedlemmar i Åbo hade gjort en anmälan mot Åbo församlings kyrkoherde för hennes språkbruk när hon talade om Gud. I efterdyningarna av denna anmälan kom bland andra Björn Vikström till tals, och han (och så gott som alla kyrkliga namn som uttalade sig) ansåg att det inte är fel att beskriva Gud med kvinnliga ord. Gud i sig är ju inte bunden till något kön.

Så långt kan, och bör?, man hålla med. Men när det finns sådana som driver detta längre och börjar tala om Gud som "hen", då går det för långt. Detta ord har en synnerligen tvivelaktig tillkomsthistoria, och framför allt därför passar det inte att använda för att beskriva Gud och hans egenskaper. Bibeln är Guds uppenbarade ord, och det är här vi får kunskap och förstånd i frågor som har med Gud och hans väsen att göra. Så vad säger då Bibeln? Jo att Gud är ande, men att han också är en personlig Gud. Det finns bara bara två kön, trots att det idag finns många som vill hävda annat, och därför behöver den personlige Guden framställas som endera. Han kan ju inte vara både för Far och Mor - då skulle vi ha två gudar. Vårt språk och vår förståelse sätter gränserna här. Så Bibeln kallar Gud för "Fader", "Abba" och dessutom var, och är, Jesus en man. Därför blir det fel ifall vi kallar Gud för "Vår Moder". Men trots att Bibeln kallar Gud för "Fader" så används också ord som associeras med det kvinnliga/det moderliga när Bibeln talar om och beskriver Gud. Det kanske härligaste stället är det när Jesus talar om att han "velat samla er som hönan samlar sina ungar under vingarna"(Matt. 23:37). Liknelsen om den goda kvinnan som städar hela huset för att hitta sitt borttappade mynt är också ett härligt bibelställe. (Luk. 15:8ff)

Så vilken blir slutsatsen? Vi ska låta Bibeln ge oss orden vi använder. Men samtidigt ska vi inte plocka bort något ur eller någon av de bilder Bibeln ger oss för att beskriva Gud. Vi behöver dem alla, och "summan av ditt ord är sanning".

Som avslutning vill jag klistra in en länk till en av de många fina sånger som Lina Sandell skrev och även klistra in texten i sin helhet. Sådan är vår Gud!

Nu vill jag sjunga
Om modersvingen,
Som mig betäcker
I nödens tid.
Nu vill jag vila
Vid modershjärtat;
Där blir jag stilla,
Där får jag frid.

Den modersvingen
Har ljuvlig skugga,
När solen bränner
Min arma själ.
Den modersvingen
Har varma fjädrar,
När stormen viner
Kring mig jämväl.

Det modershjärtat
Har ej sin like
I trofast kärlek,
Det ser jag nog.
Vem fattar höjden,
Vem mäter djupet
Utav den kärlek,
Som för oss dog?

Jag är i oro
I ständig fara,
Jag är i mörker,
Men tröstar på
Den modersvingen,
Det modershjärtat.
Vad nöd så länge
Jag har de två?

Ty jag vill glömma
All livets smärta,
All tidens oro,
Allt jordens ve
Och tyst mig gömma
Blott vid det hjärta,
Vars nåd och huldhet
Jag nu fått se.