När kalabaliken kring profetissan och väckelseledaren Maria Åkerblom var som störst på 1920-talet kom rörelsens anhängare att till och med försöka mörda länsmannen i Karleby. Detta fruktansvärda dåd kom att vara en milstolpe i rörelsens historia och en av de saker som gjorde att allmänheten vände sig mot Åkerblom och hennes anhängare. Åkerblom själv blev dömd till fängelse för händelsen, men vad jag har förstått var det inte hon som höll i vapnet. Den som gjorde det slapp undan fängelsestraff. Intressant nog hade Åkerbloms anhängare utvecklat en försvarsstrategi som gjorde att myndigheterna inte kunde komma åt att döma den skyldiga. Man använde sig av ett system med massangivningar. Alla skylde på och angav varandra, och på så sätt kunde inte myndigheterna slå fast vem som var den skyldige. Trots att ändamålet var hemskt och mordförsöket på länsmannen var något alldeles fruktansvärt kan åtminstone inte jag låta bli att beundra dessa människors uppfinningsrikedom. De liksom stod i en cirkel och alla pekade till personen på sin högra sida och sade: Det var han som gjorde det. Slutresultatet blev att myndigheterna inget kunde göra för att få fast den skyldige.
Så har vi bonden i en by utanför Åbo som, enligt vad han berättade för polisen, råkade köra över en björn med sin lilla och gamla Fordson-traktor. Björnen blev så svårt skadad att mannen var tvungen att avliva den innan han kallade på polisen. Polisen, som givetvis vet hur snabbt en björn rör sig och hur snabbt en Fordson-traktor rör sig, menade att det kanske inte gick att säga vad som kom först – överkörningen eller det dödande gevärsskottet. Men eftersom det inte fanns några ögonvittnen utan bara mannens vittnesbörd kunde han inte fällas för något brott.
Historien kan vara mycket lärorik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar