tisdag 20 november 2018

Fullständigt genialt!

Jag läste idag en nyhet om den 69-årige holländaren Emile Ratelband. Han hävdar att han är en 49-åring i en 69-årings kropp och kräver att officiellt få ändrat sitt födelseår från 1949 till 1969. Det här är ju förstås fullständigt galet, och det förstår alla. Likväl finns det sådana som, med exakt likadana argument, kräver att få byta kön eftersom de upplever att de är en man i en kvinnas kropp eller tvärtom. Idag har t.ex. 18 000 finländare skrivit under en appell som strävar till att det ska räcka med ett kryss i en ruta för att byta kön.

Varför saknas all form av både intellektuell ärlighet och konsekvens när det handlar om dessa saker? Kön är inte en känsla. Inte heller är kön en social konstruktion. Det är inte heller en människas ålder. Både ålder och kön är biologi. Det senare förstår som sagt alla. Varför är det då så svårt att förstå när det gäller kön?

Den här holländske mannen är uppenbarligen förvirrad. Och det är han helt tydligt inte ensam om idag. Men samtidigt är hans drag fullständigt genialt. Genom detta visar han med all önskvärd tydlighet hur galen hela transhysterin är. Hur total bristen på både logik och konsekvens är hos hbt-tillskyndarna. Det här är fullständigt genialt!

8 kommentarer:

  1. Kristian. Tror du själv på det du beskriver som så genialt?

    Åldersfrågor är både absoluta och relativa fenomen. En man kan vara 60 och känna sig (nästan) som 16. Om känslan blev norm och sextioåringen en sextonåring skulle körkortet ryka och det var färdighandlat på Alko: Vänta tills du blir myndig!

    Och somliga skulle gå en förtidig död till mötes som 18-åringar (juridiskt) men 81-åringar (biologiskt) med barn och barnbarn och bsrnbarnsbsrn...

    Rörande den sexuella identiteten: Varje år föds det bara i Finland tiotals barn, som man på traditionellt sätt inte utan vidare kan bestämma som vare sig pojkar eller flickor.

    Varje dag träffar man i normalt umgänge med alldagliga människor både män och kvinnor som intuitivt framstår som en salig blandning av det de förväntas representera men framförallt sin motsats.

    Är det här en chimär? Ett missförstånd från personens egen del, en karl, som helt enkelt inte fattat att han ska vara macho eller en kvinna som inte insett att hon ska vara ytterst feminin?

    Eller handlar det här om naturliga variationer, nyanser, som är obehagligt svåra att anpassa till ett svartvitt tänkande utan våld a la grekernas Prokrustes?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Esa. Nu undrar jag om du läste ordentligt vad jag skrev. Det geniala är inte det mannen hävdar. Det tyder på allvarlig förvirring. Men det geniala består i att detta avslöjar hur förvirrad transideologin är.

      Och ja. Jag är medveten om att det varje år föds några få barn där det kan vara svårt att slå fast om de är flickor eller pojkar. Det är inte dessa (få) individer jag skriver om ovan, och det är inte heller dessa transideologin kämpar för - trots att de gärna anför dem som bevis för sin sak. Nej, det transideologin handlar om är sådana som biologiskt sett är män och som fått för sig att de är kvinnor. Eller tvärtom. Och som, likt denne holländare, kräver att samhället ska spela med i denna förvirring. Ofta - jag säger inte alltid - har det visat sig att det finns något trauma i barndomen som har orsakat denna könsdysfori. I stället för att spela med och bekräfta könsdysforin borde samhället i stället erbjuda vård som siktar in sig på det bakomliggande problemet.

      Radera
    2. Förvirring är ett begrepp som gäller föreställningarnas värld, upplevelser och åsikter. Du har rätt, det finns nog mycket förvirring på många olika håll.

      Inom det objektiva, det iakttagbara finns ingen förvirring, bara en nyansernas mångfald, som väl kunde kallas variationer.

      Jag hänvisade till nyfödda barn, som iakttagaren, barnmorskan eller förlossningsläkaren på basen av barnets yttre attribut inte kan avgöra vilken könstillhörighet barnet ska ha i folkbokföringen. Det är numerärt ett litet problem, men inte på något sätt ett isolerat sådant. Det är en uttrycksform för den variation som vilken iakttagare som helst kan se, bara man betraktar människor i sin närmiljö, och helt säkert i sig själv: vi är inte manliga eller kvinnliga, vi är både och i varierande utsträckning. Se bara på folks utseende och sätt! Ibland kan den här variationen vara så stor att det personlighetsbärande draget så markant skiljer sig från personens yttre attribut att personen på goda grunder kan känna att det finns någonting som borde korrigeras.

      Problem av det här slaget löses inte med ett kryss i någon ruta, utan behöver utredas grundligt och sedan lösas med personens totala bästa för ögonen - och då går mina tankar inte vare sig till mentalsjukhus eller "omskolningsläger", utan till holistisk hjälp.

      Med kryss i rutan kan man sedan, om så finns nödvändigt, avgöra om man för ögonblicket vill spela en manlig eller kvinnlig roll i det samhälle som av så många betraktas som ett farsartat spektakel.

      Jag kan förstå om folk tycker att jag med det här resonemanget nonchalerar Bibelns skapelsesyn, men så är nog inte fallet. Frågan om manligt och kvinnligt är en variation. Andra variationer är teman som rikedom och fattigdom, hudfärg (mormonerna säger visst att den svarta hudfärgen var en följd av människans synd), temperament, allehanda sjukdomar som leder till invaliditet och förtidig död och mycket annat. I alla de här frågorna står vi utan facit på hand, men gör det bästa för våra medmänniskor.

      Och en sak till: redan i min ungdom tog jag till mig undervisningen om att Bibeln är Guds Ord, men inte en handbok i geografi eller biologi. Det ligger någonting i den tanken.

      Med vänlig hälsning / Esa

      Radera
  2. Har du någon gång tagit ett steg tillbaka och varit ödmjuk nog att tänka "Det kanske är JAG som inte förstår?". Tagit dig tiden att lära känna någon transperson eller annan för dig främmande person, tagit dig tiden att förstå?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 15:05. Har du någon gång vågat tänka tanken att det sätt som vårt samhälle idag försöker hjälpa dessa människor kanske inte alls är så bra? Att det snarare stjälper än hjälper? När jag läste den lilla mängd själavård jag har läst för 20 år sedan var en huvudtanke att man inte ska bekräfta en förvirrad människa i hennes sjuka föreställningar. Detta har knappast ändrat sedan dess. Ändå är det just det vi gör idag när det gäller homosexuella och transpersoner.

      Radera
  3. Kristian, det är nog mycket sårande att påstå att homosexuella och transpersoner skulle lida av sjuka föreställningar. Den sortens fyrkantiga tänkande kunde beskrivas som ideologiskt våld. Jag berörs inte personligen av den attityden, men jag har sett alltför mycket av mänsklig kamp för att kunna ta till det greppet själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Esa. Ja, det finns mycket mänsklig kamp, och mycket svår sådan. Jag tror nog att du och jag är överens om att homosexuella och transpersoner har mycket av denna kamp i sina liv. Frågan där vi tycks vara oense är hur vi kan hjälpa dessa människor. Jag tror inte att en bekräftelse av sådant som går mot Skaparens uttryckliga vilja är rätt väg att gå. I stället borde vi, menar jag, sträva att hjälpa genom att se problemet och dess ursprung (som i många om än kanske inte alla fall) är någon traumatisk upplevelse i barndomen. Inte sällan ett sexuellt övergrepp. Att vägra ta tag i roten till problemet utan i stället släta över och bekräfta en snedvriden sexualitet (eller vad som helst annat ett trauma har lett till) är inte ett sunt förhållningssätt.

      Radera
  4. Ledare i tidningen, Världen idag av Stefan Gustavsson,om den 69 årige holländaren som vill ändra sitt födelseår från 1949 till 1969.
    htttps://www.varldenidag.se/ledare/befrielsprojektet-som-leder-till-ett-moras/reprKs!E...

    SvaraRadera