De blå hundarnas sista strid?

Om tre dagar är det val i USA. Dessa mellanårsval brukar vanligen vara något av en långdragen gäspning, men i år har flera saker gjort att intresset för valet har varit betydligt högre än vanligt. Framför allt är det förstås uppståndelsen kring domarutnämningen av Brett Kavanaugh som har fått både demokrater och kanske framför allt republikanerna att engagera sig i valet. Men även den oerhörda politiska splittring som idag råder i USA har gjort att intresset för valet har ökat. Denna splittring manifesteras som bekant i och kring president Trump. (Observera noggrant att den inte beror på Trump. Åtminstone inte bara.)

En mycket intressant utveckling inom amerikansk politik idag är den glidning vänsterut som det demokratiska partiet råkat ut för. På högerkanten talas allt oftare om att hysteriskt extrema, speciellt vänsterorienterade feminister (kvinnor och män), håller på att ta över inom det demokratiska partiet. Exempel på sådana politiker är Bernie Sanders (som förlorade presidentvalsnomineringen knappt mot Hillary Clinton) och senatens mest liberala ledamot Elisabeth Warren. Framför allt är det förstås deras anhängare som står för det hysteriska. T.ex. Rod Dreher menar att inför presidentvalet 2020 riskerar partiet att helt hamna i händerna på dessa radikala krafter.

När vår media rapporterar om amerikansk politik ses detta som en bra sak. Vi behöver komma ihåg att det i politiken i Europa egentligen bara finns vänsterpartier och att vår media har samma slagsida. Det som demokraterna i USA håller på att utvecklas till är något som kunde sägas vara normal europeisk centerpolitik. Men i amerikansk kontext är detta klart vänster. Med snudd på extremt.

Hur som helst kommer denna vänsterglidning att spela republikanerna i händerna. Så till den grad att det idag ser mer och mer självklart ut att Donald Trump kommer att vinna valet 2020 och väljas till en andra period. Om han lever och har hälsan och fortfarande är intresserad, vill säga. Redan i detta mellanårsval kommer republikanerna med största sannolikhet att behålla sin övervikt i senaten och kanske t.o.m. öka på den, och den "blå våg" som vänsterliberal media (och därmed vår media) har förutspått kommer med stor sannolikhet att utebli, även om demokraterna torde ta över i kongressen. Hur är detta möjligt, kanske någon vill fråga? Svaret är att det handlar om det amerikanska valsystemet där det i praktiken bara finns två partier. Om ett parti styr för långt åt vänster, eller åt höger, lämnar man mitten åt det andra partiet och därmed ger man frivilligt makten åt detta parti.

Christianity Today och LifeWay publicerade för en tid sedan en mycket intressant undersökning. Den visade att hela 75% av republikanska abortmotståndare kunde tänka sig att rösta på en demokratisk kandidat i ett val om denne var moraliskt konservativ (= abortmotståndare) och det republikansk partiet inte ställde upp en klart bättre kandidat. Dessa siffror är en enorm sensation (som europeisk media inte alls har brytt sig i) som helt klart beror på Donald Trump. Moraliskt konservativa, troende, väljare i USA ogillar Trump, men de röstar på honom (och på hans republikanska parti) eftersom demokraterna upplevs som ett ännu sämre alternativ.

Problemet här är att demokraterna nu alltså glider vänsterut. Ännu för tio, tjugo år sedan var de så kallade "Blue Dog Democrats" en maktfaktor inom amerikansk politik. Dessa "blå hundar" är moraliskt konservativa och ekonomiskt progressiva, alltså sådana som kan tilltala moderata republikanska väljare i mitten av det politiska spektret. Idag är dessa Blue Dogs mer eller mindre utrotade just på grund av demokraternas glidning vänsterut. Detta speciellt i de val som har nationell betydelse; i kongressvalet och framför allt i senatsvalet. En av de absolut sista Blue Dogs som får vara med på de demokratiska valsedlarna är sittande senatorn Joe Donnelly i Indiana. Om han förlorar mot sin republikanske utmanare, vilket idag ser mer och mer sannolikt ut, kommer inte bara republikanerna att öka sin majoritet i senaten utan detta kan cementera en republikansk maktställning i USA för en överskådlig framtid. Helt enkelt för att om Donnelly förlorar kommer inga flera Blue Dogs att ställas upp i val. Och då överger demokraterna mitten av det politiska spektret och lämnar det helt och hållet åt republikanerna.

Donald Trump är en stor gåva till demokraterna i USA. Eller skulle kunna vara det, om de förstod att ta vara på den. Undersökningen jag hänvisade till ovan visar att de skulle kunna ta över helt och hållet i amerikansk politik ifall de nu skulle förstå att ställa upp en massa moderata kandidater som skulle kunna locka över republikanska väljare som fått nog av Trump och hans fasoner. Men i stället glider alltså partiet kraftigt vänsterut och jagar därmed de moderata republikanerna i famnen på både det republikanska partiet och Donald Trump. Jag skulle inte bli förvånad ifall demokraternas kandidat i presidentvalet 2020 heter Elisabeth Warren. I så fall kommer deras förlust att bli svidande. Och igen, givetvis, en stor överraskning för vår media som inför valet bara kommer att intervjua hennes hysteriska understödjare.

Men detta kan förstås ännu ändra. Om du är ens lite intresserad av vad som händer inom politiken i USA ska du hålla ett öga på senatsvalet i Indiana. Joe Donnelly eller Mike Braun. Det låter inte intressant alls, men detta val kan avgöra riktningen för USA:s politik för en ganska lång tid framöver. I vår media ska du förstås inte förvänta dig att läsa något om detta val. De kommer i stället att skriva om valet t.ex. i Texas som har varit avgjort redan en längre tid och också annars är så gott som helt ointressant. (Det enda intressanta är att Ted Cruz´motkandidat har lyckats samla ihop en massa pengar som ändå inte kommer att vinna valet för honom.) Men det finns andra kanaler som förstår sig på vad som är viktigt. Som t.ex. denna blogg. :)