Vår kyrka har inte någon bra ekonomi. Det är ingen större
hemlighet. T.ex. i Pedersöre tvingas församlingarna nu till en fullständigt
förnuftsvidrig sammanslagning just på grund av dålig ekonomi. Det finns helt
enkelt inte pengar till verksamheten. Men när det gäller kyrkovalet finns det
tydligen pengar i överflöd. Kyrkan är inte precis meddelsam vad kyrkovalet
kostar, men enligt de uppgifter jag har hittat kostade valet senast det begav
sig 1,8 miljoner euro. Denna summa innefattar inte, vågar jag hävda utan att ha
det svart på vitt, lönekostnader för de fast anställda i kyrkan som tvingas
sätta en mindre eller större del av sitt egentliga arbete åt sidan under flera
veckors tid för att i stället kunna sätta sin tid på kyrkovalet.
Hittills har jag kanske inte låtit så alldeles negativ,
eller hur? Men faktum är att jag är det. Vår kyrka, och framför allt
Kyrkostyrelsen, anser det vara så oerhört viktigt att vara en ytterligare
statsapparat att detta får kosta enorma summor. "Offentligträttsligt
samfund", heter det. I detta är kyrkovalet bara en liten, men ytterst kostsam,
del.
Jag kan inte begripa varför det måste vara på detta sätt.
När det gäller kyrkovalet kunde det gå att genomföra på ett mycket enklare sätt
och till en bråkdel av kostnaderna – och utan att dra bort de
församlingsanställda från det andliga arbetet. I stället för att försöka
efterapa de allmänna valen i samhället (med förhandsröstningar, annonsering och
en stor valapparat) kunde vår kyrka med fördel gå in för att igen ha
kyrkostämma. De som samlas till gudstjänst på valdagen röstar efter
gudstjänsten, och så är valet klart med det. På så vis skulle man slå flera
flugor i en smäll. 1. Valet skulle knytas till församlingens verksamhet
(huvudgudstjänsten). 2. Endast de som bryr sig tillräckligt för att ta sig till
kyrkan och delta i en gudstjänst skulle rösta. På så vis skulle mycket elände
kunna undvikas både på församlingsnivå och på kyrkonivå. 3. Det hela skulle bli
MYCKET billigare både rent ekonomiskt och när det gäller de anställdas
arbetstid. Detta för att nämna några positiva följder ett enklare kyrkoval
skulle föra med sig.
Kyrkovalet, så som det är utformat idag, är ett enormt
slöseri. Både med pengar och med de anställdas arbetstid. Samtidigt som vi
reformerar kyrkovalet kunde vi lägga ner Kyrkostyrelsen och därmed spara ännu
mycket mera både pengar och de församlingsanställdas arbetstid. Medan vi är på
gång kunde vi också upphöra att vara ett offentligträttsligt samfund. Det
skulle spara ytterligare en massa pengar och göra att vår kyrka skulle få en
bättre möjlighet att göra det som vår kyrka är till för: Att förkunna Evangelium.
I stället alltså för det som de anställda idag i allt för stor utsträckning sysslar
med.
Kan det möjligen tidigare ha gått till på det sätt du efterlyser? Detta med förhandsröstning är säkert nytt men det är som om jag skulle ha ngt svagt minne av att ngngång ha röstat i samband med gudstjänsten... Eller kan det vara så att praxis skiljer sig åt, församlingar emellan ?
SvaraRaderaAnonym 22:31. Praxis skiljer sig nog åt mellan församlingarna. Men dagens system med ett val som påminner om allmänna val i samhället är nog så gammalt att knappast någon av oss fick vara med och rösta i tiden innan detta system infördes. Däremot har också jag röstat efter gudstjänsten - men detta med röstandet i kyrkan var då också bara en del i församlingsvalet.
RaderaDe pengar som onekligen satsas på kyrkovalet både direkt och indirekt motiveras av tanken att de som i grunden finansierar verksamheten även ska ha en chans att påverka beslutsfattandet.
SvaraRaderaGenom lokalförsamlingarnas bidrag understöds även ekonomiskt utsatta församlingars liv och verksamhet. Det är styrkan i att kyrkan är en, samma kyrka finns på alla orter i Finland.
En reduktion av beslutsfattandet till en lokal kyrkostämma flyttar tyngdpunkten till lokalförsamlingen och dess aktiva medlemmar. En sådan manöver klipper av banden till de medlemmar som inte deltar i gudstjänsterna och i förlängningen till kyrkan som nationell enhet. Då blir kyrkan de fåtaliga aktivas kyrka, en strikt lokal angelägenhet, typ missionsstiftet. Är det här någonting eftersträvansvärt?
Esa. Trevligt att se ditt namn i kommentarfältet igen! Några kommentarer till din kommentar: Det system jag skissar upp gör det fortfarande fullt möjligt för alla som finansierar verksamheten att rösta i valet. De kan bara inte göra det i köpcenter och på andra liknande platser utan "måste" ta sig till kyrkan och genomleva en gudstjänst. (I praktiken inte ens det senare eftersom dörrarna givetvis inte skulle vara stängda efter gudstjänsten, varken inifrån eller utifrån.)
RaderaSedan tror jag att resten av din kommentar visar på att du missförstått vad jag skrev. Jag talar för en reformation av kyrkovalet (eller församlingsvalet, om vi vill använda det namnet), inte för en omdaning av hela kyrkan. Kyrkomötet skulle givetvis få vara kvar, liksom den övergripande kyrkoorganisationen. Det monstruösa valmaskineriet i samband med kyrkovalet skulle skäras ner och förminskas till en sak som äger rum efter gudstjänsten på valdagen. Det att kyrkan inte längre skulle vara ett offentligträttsligt samfund behöver inte heller innebära det du skissar upp. Det skulle bara betyda att kyrkan kunde skala bort en massa onödig byråkrati och extra arbetsuppgifter som speciellt Kyrkostyrelsen har ålagt församlingarna. Min definition på KS är för övrigt "Den instans som hittar på uppgifter som ersätter det som de församlingsanställda egentligen borde göra".
En reformation behövs av hela kyrkan, inte bara av kyrkovalet. När kyrkan leds av biskopar som förnekar centrala delar av den kristna tron, och när samtidigt en stor del (största delen) av dess präster gör det samma, då har den inte existensberättigande som kyrka (Herrens). De reformer du förespråkar hjälper tyvärr inte mycket om en stor majoritet av de aktiva ändå stöder en sådan ledning.
RaderaJag skrev lite fel om beslutsfattande när jag avsåg församlingsvalet, men det finns ett samband mellan dessa. Vitsen med det dyra församlingsvalet är att aktualisera medlemskapets utmaningar och möjligheter för alla kyrkans röstberättigade medlemmar, även dem som av olika skäl glidit ut i församlingslivets periferi.
RaderaDet skulle helt säkert bli billigare och enklare att återgå till enhetskulturens kyrkostämmotänkande, men det låter sig inte göras i vårt multikulturella samhälle. Och jag kan föreställa mig kyrkostämmor förverkligas som värsta möjliga pajkastning a la USA när olika fraktioner ska rymmas under samma tak. Då är det kanske bättre med ett omständligt och kanske dyrt valförfarande, där de olika rösterna hörs, för de finns i kyrka och samhälle vare sig vi accepterar det eller inte.
Det är inte kyrkans offentligrättsliga ställning som förorsakar den omfattande byråkratin som de flesta förefaller ogilla, det är kyrkans storlek i sig själv och samhällets allt genomträngande kontrollmekanismer. En kyrka som ska vara närvarande på alla håll i landet och i alla samhällsskikt blir komplicerad och svår att hantera. Försök bara föreställa dig hur Röda Korset eller 4H eller Långbortistans frimärksklubb skulle se ut om den hade samma verksamhet och samma fastighetsmassa och samma lokalnärvaro som vår större folkkyrka.
Det finns många som suckar över den administration som är förknippad med kyrkans demokratiska struktur. Många drömmer i hemlighet om möjligheterna att låta församlingens kyrkoherde ta över alltsammans och fatta alla beslut. Frågan är om våra församlingar har de supermänniskor till kyrkoherdar, som är utrustade med den vishet från ovan som skulle vara nödvändig för en framgångsrik skötsel av de tjänsteåliggandena...
Ola. Givetvis räcker detta inte, men det skulle vara en början. Alla reformationer måste börja någonstans. Men både du och jag vet att detta inte kommer att ske - åtminstone inte på detta sätt. Snarare blir både byråkratin och den falska läran än mera omfattande på den väg FELK nu är inne på. Jag tror att det måste till en total konkurs innan något ändrar. Både ekonomisk och teologisk.
RaderaEsa. (För det är väl du som är "Unknown"?) Jag håller med dig om vikten att aktivera de som har "glidit ut i församlingslivets periferi", men jag menar att mer eller mindre förfölja dessa med röstsedeln i högsta hugg knappast är en fungerande metod. Dessutom tenderar dessa människor rösta på kandidater som vill förslösa och rasera kyrkans teologiska och andliga arv.
RaderaNär jag talar om kyrkostämman så borde jag förstås förklara vad jag avser. Ordet är kanske inte heller helt välvalt. Jag tänker mig helt enkelt ett vanligt (tyst) val med röstsedlar och uppställda kandidater, men som äger rum under max ett par timmar efter gudstjänsten på valdagen.
Visst förorsakar kyrkans storlek en hel del byråkrati, men det att vår kyrka envisas med att hålla fast vid att vara ett offentligrättsligt samfund gör inte byråkratin mindre. Dessutom ökar detta i sig på dessa "genomträngande kontrollmekanismer" och försvårar det redan nu svåra uppdraget att vara just kyrka. Jag vill hävda att detta gör att vår kyrka blir mera en arm av samhällsapparaten än en kyrka.
Vad gäller det du skriver i sista stycket håller jag helt med dig. Beslutsfattandet i församlingarna ska inte ligga enbart på kyrkoherdens bord. Dels för att det skulle kräva just en supermänniska, dels för att det knappast skulle betjäna vår kyrka och våra församlingar - och inte heller Evangeliet - på bästa sätt.
Jag har lite tekniska problem med inkompatibla enheter eller, om man så vill, vissa utmaningar med att förena gammalt arv med det moderna samhällets funktionalitet.
RaderaJag har svårt att föreställa mig en tyst och framför allt stilla kyrkostämma i ett pluralistiskt samhälle. Det kan tänkas att själva omröstningen kunde gå stillsamt till, men det helt säkert högljudda meningsutbytet mellan fraktionerna skulle gå i vallokalens omedelbara närhet...
Din nitilska mot kyrkostyrelsen verkar märklig. Går du åt själva instansen sådan den är eller en nidbild av den? Jsg har svårt att tro på det första alternativet. Kyrkostyrelsen är ju en styrelse med resurser, av flera församlingar och arbetare uppfattad som både stödjande och förenande länk. Tänk efter lite. Hur omdömesgill framstår en konsult, som på fullt allvar föreslår att man i organisation som organisation, förening som företag skulle lägga ner dess styrelse? Vilka skulle följderna vara? Reformera är en sak, förnya en annan. Men lägga ner?
Evangeliet är kyrkans identitet och rikedom. Men evangeliet är inte bara det talade ordet. En gång blev Ordet kött. Gång på gång blir ordet kött i våra församlingar, i det mångdimensionella mötet med vilsna människor i ett alltmer förvirrat samhälle.
Med vänlig hälsning / Esa
Esa. Jag borde kanske inte ha använt ordet kyrkostämma överhuvudtaget - det för tankarna fel. Låt oss i stället kalla det en helt vanlig röstning, men under begränsad tid. Det är vad jag alltså förespråkar. Vad gäller KS så är det förstås min bild av instansen jag går åt. Om detta sedan är en nidbild eller inte beror säkert på vem man frågar. Min bild av KS är alltså en instans som är väldigt distanserad från det kyrkliga fältet, som funderar mest på organisatoriska och byråkratiska frågor, som har dålig kostnadskontroll och som ser det som sin uppgift att kyrkan ska bli mera av en "statsapparat" än en kyrka som lever av och med nådemedlen.
RaderaDet spelar ingen roll vad man kallar församlingsvalet. Kyrkoval, församlingsval, äldsteval, kyrkostämma, allt är sinsemellan utbytbart. Det du förefaller plädera för är ett mycket lokalt val, så pass begränsat att likgiltiga inte gör sig besvär. Men om man bibehåller den nuvarande öppenheten möjliggör man aktivism för väldigt olika åsikter trots allt, och därmed hätskt meningsutbyte, för att uttrycka det försiktigt, kanske rentav i hemförsamlingens kyrka. Inte så dyrt som enskilt arrangemang, men återverkningarna skulle vara svåra att överblicka. Då har högprofilerade, i praktiken exklusiva miniförsamlingar ett annat läge i valsammanhang och helt andra utmaningar rörande helhetsbilden. Jag är inte säker på att den modellen skulle vara bättre. Den är säkert inte ett alternativ för folkkyrkan.
RaderaEn nyanserad bild av kyrkostyrelsens förehavanden kunde säkert vara på plats, men det får jag säkert drömma om. Ditt ska vi säga österbottniskt rätlinjiga "bunta ihop och slå ihjäl"-resonemang är ändå ur organisationsteoretisk synvinkel lite smått roande. En organisation utan styrelse upphör att existera. Man undrar ju om du gått och blivit en smygkväkare på gamla dar?
Med vänlig hälsning / Esa