Angående rasism och medborgarinitiativ

Som jag konstaterade i samband med att jag skrev om medborgarinitiativet om skyddsjakt på varg är medborgarinitiativet vanligen något som används för att köra fram frågor som inte är positiva för samhället. Detta fick vi igen ett exempel på för någon dag sedan när ÖT/Vbl publicerade en artikel om ett initiativ som dragits igång av ett par studerande i Vasa. Målet med initiativet är, enligt ÖT, att "få in antirasistiska strategier i utbildningen". Igen är målet att komma åt den "strukturella rasismen" som påstås existera överallt.

Som väntat har universitetens representanter inte tagit emot initiativet väl. Det stora problemet, anser dessa, är att statsmakten inte i detalj ska gå in och ställa krav på vad som ska undervisas och hur det ska göras. Något som detta medborgarinitiativ alltså har som mål att åstadkomma. Dessutom, och det upplever jag som ett problem vid sidan av det ovan nämnda, är allt tal om "strukturell rasism" minst sagt problematiskt. När man använder detta begrepp följer nämligen flera andra modebegrepp med så att säga på köpet. Hela begreppet "strukturell rasism" bygger på ett identitetstänkande som i sin tur bygger på den i grunden marxistiska synen på makt och förtryck – som också kommer till uttryck inom den så kallade intersektionaliteten (eller kanske hellre: intersektionella feminismen, som jag säkert kommer att ha orsak att återkomma till). Hela detta tankesystem är sådant till sin natur att konservativa tänkare tar avstånd ifrån det.

Ett annat stort problem med detta medborgarinitiativ är att det knappast är fruktbart att införa dessa antirasistiska strategier i utbildningen. Dels kommer detta, ifall det blir lagstadgat, att möta motstånd från inte bara utbildningsanordnarna utan också från många föräldrar. Det senare kan så snarare leda till det motsatta resultatet – alltså att den rasism och det rasistiska tänkande som finns inte försvinner utan fördjupas och förvärras. Sedan kan man alltid också diskutera huruvida det faktiskt är skolans uppgift att fostra barnen. Jag hävdar bestämt att det INTE är skolans uppgift utan föräldrarnas. Det är de facto runt köksbordet (eller i bredare mening i hemmet) barnens uppfattningar om livet formas, och ska formas. (Jag för min del är inte beredd att delegera denna uppgift till skolan eller till någon annan.)

Till sist är själva begreppet "rasism" ytterst problematiskt i sig. Det att det finns olika människoraser är nämligen ingen självklarhet. Jag är medveten om att det historiskt sett är i linje med naturalismen att se det på detta sätt (även om man inom antropologin idag mer eller mindre har kommit fram till att det inte finns olika människoraser), men ur en kristen synvinkel finns det faktiskt inga raser bland människorna. Vi är människor, kort och gott. Sedan finns det olika kulturer och religioner som formar oss och som gör att vi människor både tänker och beter oss på olika sätt. Vi människor kan också se ut på olika sätt. Men inget av detta är på något sätt knutet till något sådant som "ras".

Så om utbildningen verkligen vill slå ett slag för att utrota rasismen kunde det förslagsvis vara en god idé att på allvar syna grunderna för rastänkandet och kanske börja med att utmana dessa.