Sällsynt korkat!

Sofie Stara, ledarskribent på ÖT, skriver i en ledare (13/9) att det är tungt för oss människor om vi ska behöva oroa oss både för ekonomin och för Coronan. Därför "måste vi slippa det ekonomiska problemet" för att vi ska orka igenom denna kris. Staras recept för att åstadkomma detta är helt enkelt att dela ut pengar åt alla så att de inte längre ska behöva fundera på ekonomin. Vi kan, enligt Stara, nämligen stå ut om "de resurser som redan finns och räcker till kan fördelas jämnare". Briljant, eller hur? Eller osedvanligt korkat? 

 Stara nämner den svenske "arbetskritiske författaren och sociologen" Roland Paulsen. Denne menar att oron för ekonomin kunde lindras "till exempel med en universell garanterad basinkomst eller andra lösningar". Då skulle vi, enligt Paulsen, "inte längre behöva dela upp människorna i arbetslösa eller anställda". 

Hallå! Både Stara och denne Paulsen tycks helt ha missat det faktum att pengar inte växer på träd och att välståndet först måste skapas innan det kan delas ut. Samt att detta välstånd skapas genom arbete. Ja, och så har de också missat det faktum att människan är lat till sin natur. Om vi inte skulle behöva arbeta med ett produktivt arbete för att skapa välstånd skulle vi inte göra det. Jag, t.ex., skulle garanterat sitta hela dagarna och skriva - något som i dagens situation inte på långt nära ger någon sådan inkomst som det går att leva på. Men om alla skulle ha denna garanterade basinkomst och, i stället för att jobba med sådant som skapar välstånd, hela dagarna hålla på med sådant som ingen klarar av att leva på i dagens situation: Varifrån ska välståndet komma? Det går ju faktiskt bara att förstatliga alla tillgångar (läs: stjäla allt) av de överrika en gång.    

Missar jag något här, eller talar Stara faktiskt för strikt kommunism där alla resurser ska samlas in och fördelas så att alla får vad de behöver utan att behöva arbeta? Vi vet hur det gick med detta i Sovjet, vad är det som säger att detta projekt skulle gå bättre? Svar: Absolut ingenting! Stara har i tiderna skrivit många märkliga ledare, men den här tar nog priset.