På julen läser och hör vi julevangeliet från Lukasevangeliets
andra kapitel. Det vi slås av när vi läser denna text, liksom när vi läser allt
annat som läkaren Lukas skrivit, är hur noggrann han är med att berätta om
olika detaljer och framför allt med att ange när olika saker hände. Det vi
gärna kan inse när vi läser dessa tidsangivelser är att det Lukas berättar om
verkligen har hänt. Det här är inte fråga om några sagor. Om Lukas skulle ha
hittat på det han berättar om skulle det ha varit rent av farligt att ange så
här detaljerade tidsangivelser. Risken att bli avslöjad som sagofarbror skulle
nämligen då ha varit allt för stor. Men notera detta: En saga inleds vanligen
med orden "Det var en gång ..." Nedtecknare av historiska händelser
gör som Lukas gjorde: De anger tidpunkten med så stor noggrannhet som möjligt.
Frågan om var Jesus föddes kan förstås besvaras med två ord:
I Betlehem. Om vi vill lämna det med det, och klarar av att vara nöjda med det
svaret, är det förstås ok. Men Lukas ger oss mer detaljer, och den som är intresserad
av att veta så mycket som möjligt om dessa stora händelser lämnar det förstås
inte med det svaret. Lukas ger oss i själva verket en hel del uppgifter, både i
det andra kapitlet och i resten av sitt evangelium, som kan ge oss mer kött på
benen.
I de flesta jultablåer förläggs Jesu födelse till ett stall.
Detta är emellertid inte nödvändigtvis korrekt. (Liksom inte heller det att de
vise männen kom till stallet samma natt som herdarna gjorde det, men det är en
annan historia.) Lukas nämner nämligen ingenting om något stall. Det han säger
är att det fanns en krubba på stället där Jesus blev född. Men det betyder INTE
att det var fråga om något stall i den mening vi lägger i ordet.
Det finns åtminstone två beaktansvärda linjer vi kan föra
resonemanget längs här. Båda två tar avstamp i orden om att det "inte
fanns rum för dem i härbärget" som det
sägs i de flesta översättningar. Det grekiska ord som översätts med
"härbärget" är "kataluma", ett ord som kan betyda både
"härbärge/värdshus" och "gästrum". I detta fall torde den
senare betydelsen vara mer aktuell, även om vi förstås inte kan utesluta den
första.
Lukas berättar i det 24. kapitlet i sitt evangelium om de
två Emmausvandrarna. Det är intressant att konstatera att den av dessa som
namnges (Kleopas) av fornkyrkliga källor sägs vara bror till Josef, Marias man
och Jesu styvfar. Med "fornyrkliga källor" avses säkert
kyrkohistorikern Eusebios som i sina skrifter också nämner Simon som den andre av
dessa Emmausvandrare. Eusebios skriver också hur Hegesippus – en ännu tidigare
nedtecknare av kyrkohistorien – hade intervjuat barnbarn till aposteln Judas
och att dessa berättat att denne Simon var Kleopas son och således alltså
Josefs brorson. (Simon blev sedan biskop i Jerusalem efter Jakobs, Jesu brors,
avrättning år 62.)
Josef hade alltså släkt (och sannolikt även en landegendom) i
dessa trakter, vilket då givetvis också var orsak till att han (och Maria,
trots att hon enligt gällande lag inte skulle ha behövt komma med på resan)
tvingades resa ner till Betlehem för skattskrivningen. Josef var med största
sannolikhet från Betlehem och hade av någon orsak (kanske p.g.a. sitt arbete)
befunnit sig i Nasreth/Sepphoris (Nasareth var vid denna tid en förstad till
den mycket större staden Sepphoris som fornkyrkliga källor anger som Marias
hemstad) och där träffat (sin unga släkting?) Maria och fattat tycke för och
ingått trolovning med henne. Om Josefs far och mor ännu levde bodde dessa med
största sannolikhet just i Betlehem – i annat fall bodde hans bröder och
systrar säkert där – och det är här den första förklaringslinjen kommer i
bilden.
Ordet "Kataluma" kan alltså betyda gästrum. Husen
på denna tid var vanligen sådana att det fanns en del i vilken husfolket bodde,
och så fanns det ett gästrum. Dessutom fanns det på bottenvåningen en knapp
meter djup fördjupning mitt i rummet där djuren kunde tas in till natten. Detta
var ett arrangemang som var till nytta både för folket som bodde i huset
(djuren gav värme) och för djuren (de fick skydd från vilda djur och tjuvar).
När Josef och Maria kom till Betlehem, var skulle det vara
mest naturligt för dem att söka husrum? Svaret på den frågan är enkelt. Givetvis
hos Josefs föräldrar (eller hans syskon). Jultablåernas upprepade knackningar
på diverse härbärgens stängda dörrar får vi nog också avskriva som en sentida
dramatisering. Men nu står det att gästrummet redan var upptaget. Någon annan gäst
hade kommit före Josef och Maria och redan installerat sig i husets gästrum.
Vad gjorde man då? Visades Josef och den höggravida Maria på dörren? Givetvis
inte. Det fanns mycket rum i huset, nämligen hos djuren nere i fördjupningen på
husets bottenvåning. Där fanns givetvis en, eller flera, krubbor i vilka djuren
serverades sitt foder. Ett förslag på var Jesus föddes är således i det hus där
Josefs föräldrar (eller syskon) bodde,
men inte i gästrummet som alltså redan hade en inneboende, utan i djurens
avdelning på bottenvåningen.
Det andra förslaget är sedan att Jesus faktiskt skulle ha
fötts i något som påminner mera om just ett stall. Men då ska vi inte tänka en
(fallfärdig och dragig) stallbyggnad utan en torr och varm grotta som användes
som stall. Det finns nämligen en hel del sådana grottor i trakten kring
Betlehem, och säkerligen användes en del av dessa som natthärbärge för djuren.
Födelsekyrkan i Betlehem är de facto byggd ovanför just en sådan grotta, och
det är inte alls långsökt att tro att det faktiskt kan vara just denna grotta i
vilken Jesus föddes. Det som talar för detta alternativ är att Justinus Martyren
(100-165) nämner, och även pekade ut, en sådan grotta i vilken
lokalbefolkningen på hans tid påstod att Jesus hade blivit född.
Denna tidiga hänvisning är i själva verket en så stadig
referens att det är oerhört svårt att gå förbi den när vi diskuterar frågan var
Jesus föddes.
Så till den uppenbara fråga som vi bara måste ställa oss i
detta skede av denna betraktelse: Varför är detta en så viktig fråga att det
motiverar en text som denna och att jag avsätter en del av min juldag för att
filosofera över den? Har det överhuvudtaget någon som helst betydelse VAR Jesus
föddes?
Svaret är ett entydigt JA. Det har stor betydelse att kunna
visa var Jesus föddes. Att vi kan peka på en historiskt verifierbar plats (och
tid) för Jesu födelse visar att han faktiskt föddes in i vår historia och in i
vår värld. Sagofigurer kan förvisso tillskrivas både födelsedagar och
födelseplatser, men när man börjar skrapa på ytan ser man ganska snart att det
handlar om, just det, sagor och sagofigurer. Jesus är ingen sagofigur. Han
föddes hit till jorden på en plats och vid en tidpunkt som relaterar till våra
liv. Detta är viktigt inte minst p.g.a. det faktum att vi alla en dag kommer
att dö. Här på denna jorden, på en specifik plats här, och i det vi kallar
historien. Om Jesus ska kunna hjälpa oss behöver han finnas med i denna samma
historia och ha gått på denna samma jord där vi går omkring idag. En sagofigur
utan nedslag i geografin och historien kan inte hjälpa oss det minsta, annat
kanske genom att ge oss en tillfällig tröst av ett falskt hopp som inte håller.
Men Jesus föddes hit till denna samma jord vi lever i. Han
levde sitt liv i samma historia vi lever i. Han levde ett synfritt liv och dog
i alla syndares ställe och uppstod från de döda för vår rättfärdiggörelses och frälsnings
skull. Han föddes hit, levde här, dog här och uppstod här. Därför kan han
hjälpa dig och mig som också föddes hit, lever här och en dag kommer att dö här
för våra synders skull.
Gud blev människa "och tog sin boning bland oss".
Därför kan han hjälpa. För att han är Immanuel. Gud för oss. Gud på vår sida.
Inte avlägset och på ett upphöjt och avskiljt sätt. Och framför allt inte i
någon saga eller myt. Utan precis här. På samma jord och i samma historia där
du och jag lever.