Om värderingar och propaganda i media

"Utlämna dem inte till propagandan", skriver Viveca Dahl i dagens ledare i ÖT. Jag tänkte, innan jag insåg att det var en onödig förhoppning, att ÖT äntligen insett hur vårt medielandskap fungerar. Men nej. Det är Ryssland hon talar om, och det säkert med viss rätt. Situationen i Ryssland är de facto till vissa delar lik vår situation här, men långt med helt motsatta förtecken. 

Låt mig förstå slå fast att det ALDRIG är bra när ett parti, en ideologi eller ett värderingskluster får monopol på nyhetsförmedling och opinionsbildning. I Ryssland är det kretsen kring Putin som står för detta monopol, med alla de negativa följder detta får. Dahl lyfter i sin ledare på ett helt förtjänstfullt sätt fram olika sätt på vilket detta monopol kan brytas. Det Dahl däremot inte säger ett ord om, och aldrig har gjort och - min fåfänga förhoppning till trots - troligtvis heller aldrig kommer att säga ett ord om är det åsikts- och värderingsmonopol som regerar i västvärlden idag och som, helt utan motstånd, får så ut sin propaganda. Detta givetvis för att Dahl, och andra journalister som befinner sig i centrum av detta värderingskluster, inte inser hur landet ligger. De är helt enkelt blinda för situationen.

Tycker du att jag överdriver? Att jag pratar goja? Om du tycker det, försök fråga dig om orsaken kunde tänkas vara att du själv sitter så hårt fast i detta samma värderingskluster att också du blivit blind för vad som pågår. Vågar du göra det? Jag frågar huruvida du vågar eftersom vi alla, likt Neo i Matrix-filmen, står inför valet att ta det blå pillret och fortsätta leva i bekväm ovetskap och tro att allt är i sin ordning eller att ta det röda pillret och vakna upp och inse att allt faktiskt inte är som det ska vara. 

Jag har många gånger här på bloggen skrivit om det jag kallar ett värderingskluster som dominerar nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen i västvärlden idag. Detta alldeles speciellt i Västeuropa. USA är lite i en specialsituation där det finns två block som båda arbetar på att behålla informationsförmedlingsmonopolet bland sina nyhetskonsumenter - en situation som givetvis inte heller den är bra. 

Som sagt, om du tycker att jag överdriver kan du ställa dig frågan hur objektivt t.ex. hbt-frågor behandlas i media idag. Eller klimatfrågan med alla dess underfrågor. Eller frågan om pandemibekämpningen. Eller frågan om rasism. I alla dessa frågor tenderar media att tysta ner den ena sidan av spektret och mer eller mindre demonisera sådana som inte saluför och köper de "rätta" ståndpunkterna. Med detta givetvis inte sagt att så kallad alternativmedia skulle vara bättre. På flera sätt är dagens alternativmedia inte alls bättre, snarare tvärtom. Detta eftersom det där långt saknas ens den mest grundläggande källkritik och viljan att vara alternativ till mainstreammedia ofta leder till att objektiviteten i deras nyhetsförmedling lider mycket mer än vad fallet är gällande det samma i mainstreammedia.

Det är helt klart att propagandan och dess makt är stark i Ryssland idag. Men vi ska inte för en sekund inbilla oss att vi på något sätt skulle stå över detta här i vår del av världen. I själva verket är vår situation kanske ännu sämre än den i Ryssland eftersom de flesta inte ens vet om att också vi utsätts för propaganda och en mycket vinklad nyhetsförmedling och opinionsbildning. 

Men detta är givetvis inget vi kommer att få läsa om i ÖT. 

Fokus på fel saker?

Låt mig först säga att jag har inget behov att försvara Runar Sögaard. Jag känner inte till annat om honom än det jag läst i skvallerpressen, och det innebär att jag egentligen inte vet något alls om honom. Men en nyhet i Aftonbladet för några dagar sedan väckte ändå min uppmärksamhet. Sögaard tycks för närvarande avtjäna ett fängelsestraff för någon form av ekonomisk brottslighet, och han gör detta i en så kallad "öppen anstalt", alltså en anstalt med inte så strikta säkerhetsarrangemang avsedd för fångar som inte bedöms vara farliga. 

Nu riskerar Sögaard emellertid, om vi får tro artikeln i Aftonbladet, att flyttas till ett fängelse med högre säkerhetsklass. Orsak: Nej, inte att han varit våldsam eller hotat någon medfånge eller "vårdare" (som det heter i Sverige), utan att han kallat en muslim för, just det, muslim - och låtit förstå att det att denne är muslim har påverkat sättet Sögaard har behandlats. 

Detta är tydligen en så allvarlig sak i dagens Sverige att en intagen riskerar att flyttas från en öppen anstalt till ett fängelse med strängare säkerhetsarrangemang. Läs: Ett riktigt fängelse.

På något sätt får jag nog bilden av att man i Sverige idag fokuserar på lite fel saker. Men det kanske bara är jag.  

Vederläggning av populära sekulära myter III

Jag har i två texter tidigare i december lyft fram populära sekulära myter och vederlagt dessa, och när jag läser i kommentarfältet på Svenska Yle, under artikeln om skolornas julfester i kyrkan, hittade jag ännu en sak som det kan löna sig att ta upp i denna serie. Signaturen "faker" skriver:

Där [i kyrkan] predikas en massa sagor och myter som det inte finns några belägg för att tro på. Jag vill inte att mina barn ska växa upp och tro saker som inte är sanna, eftersom det har en tendens att vara mycket mera destruktivt än det de tar del av via internet och spel.

Här måste jag givetvis hålla med om en sak. Knappast någon av oss vill att våra barn ska växa upp och tro saker som inte är sanna. Men åstadkoms detta genom att byta ut sanningen mot lögnen och låtsas som att lögnen är sann så som signaturen "faker" gör här? Huruvida detta sedan är mer eller mindre destruktivt än det vi kan få del av "via internet och spel" beror förstås på vilka lögner det handlar om och vilka sidor på nätet man besöker. Men den bedömningen kanske vi kan lämna därhän.

Det "faker" hävdar är alltså att det i kyrkan predikas "en massa sagor och myter som det inte finns några belägg att tro på". Vad han avser förblir outsagt, men om vi tar honom på orden och antar att han faktiskt menar det som normalt predikas i kyrkan handlar det givetvis om Jesus, hans liv, hans under och framför allt hans uppståndelse från de döda. Kanske t.o.m. Jesu existens överhuvudtaget.

Här möter vi genast ett par stora problem i hur ateister och agnostiker bemöter kristendomens anspråk. Dels (1) det att de flesta inte ens bryr sig om att kontrollera källäget och vad som kan beläggas rent historiskt utan går på knock direkt utan att veta vad de talar om. Och så hävdar de att det i kyrkan predikas "en massa sagor och myter som det inte finns några belägg att tro på". Dels (2) det att det tycks som om de, om de verkligen tar sig tid att ens lite bekanta sig med källäget, kräver helt andra nivåer av historiska belägg för allt som har med den kristna trons historia att göra jämfört med för andra historiska händelser. Dels (3), och det lyckligtvis ändå i ganska sällsynta fall, det att man så oerhört lätt accepterar alternativa förklaringar till de bibliska händelserna än de som kristendomen erbjuder, ja t.o.m. så att man söker efter dessa alternativa förklaringar med ljus och lykta och vissa gånger t.o.m. fabricerar dessa mer eller mindre ur tomma intet.  

Vi börjar med det första. Sådana utsagor som den som "faker" presenterar kan den som ens vet lite om dessa saker givetvis avfärda utan vidare. Det är helt enkelt fråga om ateistiskt önsketänkande och som sådant av noll och intet värde. Problemet är ändå att sådana som så oerhört hett vill att det ska vara på detta sätt – och inte har några fakta på hand – ändå gärna lyssnar till dylikt dravel och så slår fast sin hållning på basen av detta ingenting och sedan menar sig ha avgjort frågan om kristendomen för sin egen del och för all framtid. Och så lurar de sig bort från både sanningen och Livet.

Vad gäller det andra problemet är det givetvis förståeligt – åtminstone på något plan – att man kräver starkare och bättre bevis för att acceptera att Jesus uppstod från de döda än för att t.ex. acceptera att Nero försökte mörda sin mor Agrippina och när detta misslyckades lät avrätta henne och försöka få detta att se ut som ett självmord. Men – och här har vi ett mycket stort MEN – när alla källor som finns pekar i en och samma riktning och uppståndelsen är den enda möjliga förklaringen på den tomma graven, varför går det ändå inte att acceptera detta som ett historiskt faktum? Det duger givetvis inte att hävda att vår erfarenhet är att döda människor inte börjar leva på nytt. Om Jesus uppstod, vilket som sagt alla källor tyder på, är ju detta i själva verket ingen heltäckande erfarenhet. Att hävda vår erfarenhet att döda människor inte börjar leva på nytt som argument för att Jesus inte uppstod är dessutom oerhört arrogant. Den som använder detta argument hävdar nämligen samtidigt att han känner till allt om hur universum fungerar. Det gör nämligen ingen.

Sedan till det tredje problemet. Jag har många gånger skakat på huvudet i förtvivlan över hur oerhört lätt t.o.m. historiker (men framför allt teologer) har att acceptera t.ex. ett Tomasevangelium eller ett Marias evangelium och de mycket märkliga påståenden som kan förekomma i dessa (i jämförelse med de fyra nytestamentliga evangelierna betydligt yngre) skrifter bara för att komma bort från de anspråk de nytestamentliga texterna och kristendomen ställer oss människor inför. Detta som sagt trots att det är fullständigt tydligt att dessa texter är betydligt yngre och t.o.m. uppenbara förfalskningar.

By the way: Har du hört att Jesus inte alls dog på korset utan att han flydde och undgick att bli tillfångatagen och sedan tillbringade några år i landsflykt och sedan kom tillbaka som, just det, aposteln Paulus? Eller att han inte alls dog på korset utan flydde och gifte sig med Maria från Magdala, fick barn och levde ett lugnt och stilla familjeliv?

Detta är givetvis inget annat än fantasier utan något som helst stöd i några historiskt tillförlitliga källor, men likväl har de framförts som om de vore historiskt tillförlitliga konkurrenter till det narrativ som hittas i nya testamentets skrifter. Lena Einhorn ligger bakom detta med Jesus som Paulus och Simcha Jacobovici och Barrie Wilson (intressant nog en professor i religionskunskap) är fäder till samma historia som även Dan Brown presenterade i sin bok DaVinci-koden. Och vad värre är, dessa böcker har rönt stor uppmärksamhet och har hittat sin målgrupp. I huvudsak sådana som alltså vill att det kristendomen lär om Jesus inte ska vara sant och som är beredda att blunda för all historisk kunskap vi har och för allt som har med historisk metod att göra för att kunna gå på dessa lögner.

Djupt omoraliskt av Cederberg

Tryggve Cederberg ger sig inte. Trots att hans argument gällande slaveriet, barnaga, kvinnor som ledare i samhället och kvinnor som talar offentligt har bemötts och grundligt vederlagts gång efter annan fortsätter han att dra fram dem. Det är givetvis en dygd att vara målmedveten och outtröttlig, men när man har fel i sak och ändå framhärdar med sitt debatterande blir det hela bara så oerhört pinsamt.

Eftersom argumenten Cederberg och andra likasinnade framför har blivit grundligt bemötta så många gånger – även här på denna plats – ska jag inte gå in på det denna gång. Men jag skulle däremot vilja påtala hur oerhört omoraliskt Cederbergs argument är. För har du noterat vad det är han egentligen säger? Huvudpoängen i hans argumentation är att eftersom han menar att vi (klassiskt troende) inte håller allt som Bibeln lär är det också ok att bryta mot det Bibeln säger om homosexualitet. Ja, i själva verket BORDE vi göra det också.

Ser du hur detta fungerar? Eftersom du inte håller A behöver (får!) du inte hålla B heller. Detta är en grunden oerhört omoralisk hållning. Vi ser det kanske bäst om vi tillämpar det på de tio buden.

Vi vet förstås att det är omöjligt för oss människor att hålla alla Guds bud hela tiden. Vissa av buden klarar vi kanske av att hålla (t.ex. att inte mörda), men alla vi människor är mer eller mindre avundsjuka och giriga, så ingen av oss har klarat av att hålla nionde och tionde budet helt och hållet och alltid. Om vi för över Cederbergs sätt att argumentera på buden blir det han säger således att eftersom vi har brutit mot nionde och tionde budet är det ok att bryta också mot det femte budet. Ja, det är t.o.m. önskvärt att vi gör det.

Ser du nu hur omoralisk Cederbergs hållning är?

Nu kan någon givetvis försöka argumentera mot detta och hävda att om vi bryter mot det femte budet så skadar vi andra människor (och det går ju inte att säga något mot det – att mörda någon är givetvis att skada en denna människa). Så därför går det inte att säga så som jag gör här. Men notera mycket noggrant att det OCKSÅ är att skada en annan människa att ljuga för henne och säga att det Gud har förbjudit (och belagt med ett helvetesstraff) är ok. I själva verket är den eviga döden mycket värre än den timliga döden. Så det argumentet håller alltså inte heller.

Var föddes Jesus?

På julen läser och hör vi julevangeliet från Lukasevangeliets andra kapitel. Det vi slås av när vi läser denna text, liksom när vi läser allt annat som läkaren Lukas skrivit, är hur noggrann han är med att berätta om olika detaljer och framför allt med att ange när olika saker hände. Det vi gärna kan inse när vi läser dessa tidsangivelser är att det Lukas berättar om verkligen har hänt. Det här är inte fråga om några sagor. Om Lukas skulle ha hittat på det han berättar om skulle det ha varit rent av farligt att ange så här detaljerade tidsangivelser. Risken att bli avslöjad som sagofarbror skulle nämligen då ha varit allt för stor. Men notera detta: En saga inleds vanligen med orden "Det var en gång ..." Nedtecknare av historiska händelser gör som Lukas gjorde: De anger tidpunkten med så stor noggrannhet som möjligt.

Frågan om var Jesus föddes kan förstås besvaras med två ord: I Betlehem. Om vi vill lämna det med det, och klarar av att vara nöjda med det svaret, är det förstås ok. Men Lukas ger oss mer detaljer, och den som är intresserad av att veta så mycket som möjligt om dessa stora händelser lämnar det förstås inte med det svaret. Lukas ger oss i själva verket en hel del uppgifter, både i det andra kapitlet och i resten av sitt evangelium, som kan ge oss mer kött på benen.

I de flesta jultablåer förläggs Jesu födelse till ett stall. Detta är emellertid inte nödvändigtvis korrekt. (Liksom inte heller det att de vise männen kom till stallet samma natt som herdarna gjorde det, men det är en annan historia.) Lukas nämner nämligen ingenting om något stall. Det han säger är att det fanns en krubba på stället där Jesus blev född. Men det betyder INTE att det var fråga om något stall i den mening vi lägger i ordet.

Det finns åtminstone två beaktansvärda linjer vi kan föra resonemanget längs här. Båda två tar avstamp i orden om att det "inte fanns rum för dem i härbärget"  som det sägs i de flesta översättningar. Det grekiska ord som översätts med "härbärget" är "kataluma", ett ord som kan betyda både "härbärge/värdshus" och "gästrum". I detta fall torde den senare betydelsen vara mer aktuell, även om vi förstås inte kan utesluta den första.

Lukas berättar i det 24. kapitlet i sitt evangelium om de två Emmausvandrarna. Det är intressant att konstatera att den av dessa som namnges (Kleopas) av fornkyrkliga källor sägs vara bror till Josef, Marias man och Jesu styvfar. Med "fornyrkliga källor" avses säkert kyrkohistorikern Eusebios som i sina skrifter också nämner Simon som den andre av dessa Emmausvandrare. Eusebios skriver också hur Hegesippus – en ännu tidigare nedtecknare av kyrkohistorien – hade intervjuat barnbarn till aposteln Judas och att dessa berättat att denne Simon var Kleopas son och således alltså Josefs brorson. (Simon blev sedan biskop i Jerusalem efter Jakobs, Jesu brors, avrättning år 62.)

Josef hade alltså släkt (och sannolikt även en landegendom) i dessa trakter, vilket då givetvis också var orsak till att han (och Maria, trots att hon enligt gällande lag inte skulle ha behövt komma med på resan) tvingades resa ner till Betlehem för skattskrivningen. Josef var med största sannolikhet från Betlehem och hade av någon orsak (kanske p.g.a. sitt arbete) befunnit sig i Nasreth/Sepphoris (Nasareth var vid denna tid en förstad till den mycket större staden Sepphoris som fornkyrkliga källor anger som Marias hemstad) och där träffat (sin unga släkting?) Maria och fattat tycke för och ingått trolovning med henne. Om Josefs far och mor ännu levde bodde dessa med största sannolikhet just i Betlehem – i annat fall bodde hans bröder och systrar säkert där – och det är här den första förklaringslinjen kommer i bilden.

Ordet "Kataluma" kan alltså betyda gästrum. Husen på denna tid var vanligen sådana att det fanns en del i vilken husfolket bodde, och så fanns det ett gästrum. Dessutom fanns det på bottenvåningen en knapp meter djup fördjupning mitt i rummet där djuren kunde tas in till natten. Detta var ett arrangemang som var till nytta både för folket som bodde i huset (djuren gav värme) och för djuren (de fick skydd från vilda djur och tjuvar).

När Josef och Maria kom till Betlehem, var skulle det vara mest naturligt för dem att söka husrum? Svaret på den frågan är enkelt. Givetvis hos Josefs föräldrar (eller hans syskon). Jultablåernas upprepade knackningar på diverse härbärgens stängda dörrar får vi nog också avskriva som en sentida dramatisering. Men nu står det att gästrummet redan var upptaget. Någon annan gäst hade kommit före Josef och Maria och redan installerat sig i husets gästrum. Vad gjorde man då? Visades Josef och den höggravida Maria på dörren? Givetvis inte. Det fanns mycket rum i huset, nämligen hos djuren nere i fördjupningen på husets bottenvåning. Där fanns givetvis en, eller flera, krubbor i vilka djuren serverades sitt foder. Ett förslag på var Jesus föddes är således i det hus där Josefs föräldrar (eller syskon)  bodde, men inte i gästrummet som alltså redan hade en inneboende, utan i djurens avdelning på bottenvåningen.

Det andra förslaget är sedan att Jesus faktiskt skulle ha fötts i något som påminner mera om just ett stall. Men då ska vi inte tänka en (fallfärdig och dragig) stallbyggnad utan en torr och varm grotta som användes som stall. Det finns nämligen en hel del sådana grottor i trakten kring Betlehem, och säkerligen användes en del av dessa som natthärbärge för djuren. Födelsekyrkan i Betlehem är de facto byggd ovanför just en sådan grotta, och det är inte alls långsökt att tro att det faktiskt kan vara just denna grotta i vilken Jesus föddes. Det som talar för detta alternativ är att Justinus Martyren (100-165) nämner, och även pekade ut, en sådan grotta i vilken lokalbefolkningen på hans tid påstod att Jesus hade blivit född.

Denna tidiga hänvisning är i själva verket en så stadig referens att det är oerhört svårt att gå förbi den när vi diskuterar frågan var Jesus föddes.

Så till den uppenbara fråga som vi bara måste ställa oss i detta skede av denna betraktelse: Varför är detta en så viktig fråga att det motiverar en text som denna och att jag avsätter en del av min juldag för att filosofera över den? Har det överhuvudtaget någon som helst betydelse VAR Jesus föddes?

Svaret är ett entydigt JA. Det har stor betydelse att kunna visa var Jesus föddes. Att vi kan peka på en historiskt verifierbar plats (och tid) för Jesu födelse visar att han faktiskt föddes in i vår historia och in i vår värld. Sagofigurer kan förvisso tillskrivas både födelsedagar och födelseplatser, men när man börjar skrapa på ytan ser man ganska snart att det handlar om, just det, sagor och sagofigurer. Jesus är ingen sagofigur. Han föddes hit till jorden på en plats och vid en tidpunkt som relaterar till våra liv. Detta är viktigt inte minst p.g.a. det faktum att vi alla en dag kommer att dö. Här på denna jorden, på en specifik plats här, och i det vi kallar historien. Om Jesus ska kunna hjälpa oss behöver han finnas med i denna samma historia och ha gått på denna samma jord där vi går omkring idag. En sagofigur utan nedslag i geografin och historien kan inte hjälpa oss det minsta, annat kanske genom att ge oss en tillfällig tröst av ett falskt hopp som inte håller.

Men Jesus föddes hit till denna samma jord vi lever i. Han levde sitt liv i samma historia vi lever i. Han levde ett synfritt liv och dog i alla syndares ställe och uppstod från de döda för vår rättfärdiggörelses och frälsnings skull. Han föddes hit, levde här, dog här och uppstod här. Därför kan han hjälpa dig och mig som också föddes hit, lever här och en dag kommer att dö här för våra synders skull.

Gud blev människa "och tog sin boning bland oss". Därför kan han hjälpa. För att han är Immanuel. Gud för oss. Gud på vår sida. Inte avlägset och på ett upphöjt och avskiljt sätt. Och framför allt inte i någon saga eller myt. Utan precis här. På samma jord och i samma historia där du och jag lever.    

Jul igen!

Vi har inte sänt några julkort i år - heller. Inte bara för att det har blivit så fruktansvärt dyrt, utan också för att det tar så mycket tid. Men vi är förstås mycket tacksamma för de julhälsningar vi har fått i olika former. Jag vill här och på detta sätt önska alla som läser detta en välsignad vår Frälsares födelsedagsfest! 

Det gör jag genom att länka till ett par Youtube-videor från Lutheran Satire som dels håller fram det härliga julbudskapet, dels gör parodi av de (tyvärr i de flesta fall allvarligt menade) parodier på detta budskap som vår värld är full av i dag. Jag inser att detta innebär en viss risktagning eftersom alla inte gillar satir och alla inte heller klarar av att förstå satir, men jag beslöt mig för att ta den risken så här när det nu är jul.

Först en video där Hans Fiene slår benen under påståenden om att den kristna julen egentligen är ett hopkok av äldre traditioner ur andra religioner under rubriken "Horus Riuns Christmas". 

Samme Horus drar sedan vidare för att komma till en "modern" kyrka där han blir mer eller mindre rasande för att han inte hittar någon klassisk kristendom att attackera. Detta i "Hurus Ruins Christmas 2"

Fiene ger sedan den anglikanska julsångstraditionen en släng av sleven i videon "Martin Luther Yells About Inferior Anglican Christmas Hymns". Notera att Luther framställs som tenor, vilket han var!

Till sist en festlig parodi på "Band Aid" där många bekanta figurer förekommer. Notera speciellt C3PO och C.F.W. Walther. Tänk att de två förekommer i samma video ... "Do They Know What Christmas is About". Notera också att här ges ett definitivt svar på den stora frågan huruvida "Die Hard" är en julfilm eller inte.

Som bonus kan jag inte, trots att det inte har något jultema, låta bli att låta Clint Eastwood kommentera dagens moderna lovsånger.

Om Jan-Erik Nybergs insändare i ÖT 23/12

Jan-Erik Nyberg är ute i ogjort väder, men han tycks inte själv vilja inse det utan fortsätter sin fruktlösa kamp mot klassisk kristendom i ÖT:s insändarspalt. I den senaste insändaren (23/12) presenterar han en utsaga som är så märklig att det bara inte går att låta den passera utan kommentar. Under förespeglingen att han eftersträvar "en respektfull debatt" kommer han med en rad påhopp som andas allt annat än respekt för dels de han attackerar, dels för Guds ord. Nyberg skriver: "Min förhoppning när jag översatte insändaren (Niko Huttunen) var att den kunde skapa förutsättningar för en konstruktiv dialog. Men icke. Det gör mig bedrövad."

Hur kan Nyberg ens inbilla sig att en så oerhört tendentiös text, som är allt annat än konstruktiv, skulle kunna fungera som grund för en konstruktiv debatt? Detta är fullständigt obegripligt. Om man alltså förutsätter att Nyberg är ärlig i sitt påstående om sin strävan efter en konstruktiv debatt, vill säga. Ur min synvinkel ser det närmast ut som om han vill försöka skapa strid.

Nyberg, och Huttunen, hänvisar till biskopsmötet uttalande i vilket det centrala tycks vara detta som Huttunen citerar att "all bibelläsning handlar om en tolkning och tillämpning utifrån frågorna och förståelsen vid respektive tidpunkt."

Här ber jag att få vara av annan åsikt. Jag gillar överhuvudtaget inte att tala om "tolkning" när det handlar om Bibeln utan jag föredrar att tala om att "försöka förstå" vad som står i texten. Jag skulle i stället, med den kristna kyrkan i alla tider, formulera utsagan på detta sätt: "All bibelläsning handlar om att med den Helige Andes hjälp försöka förstå vad Gud i sitt eviga ord vill säga oss." Tidpunkten (läs: tidsandan) har INGET med denna förståelse att göra eftersom Guds vilja och ord är evigt gällande. Tvärt om behöver vi försöka LÖSGÖRA oss från "respektive tidpunkts" förståelse av olika fenomen.

Sedan ännu något om Nybergs ord om strävan efter "respektfull debatt" och "konstruktiv dialog". Nyberg avslutar sin senaste kria med att tala om troheten mot kyrkans uppdrag att förkunna evangeliet. Detta samtidigt som han fört fram Huttunens insändare i vilken denne klart och tydligt tar avstånd från det Jesus säger om hur vi bör förstå GT och i stället för fram en helt annan förståelse som går stick i stäv med det Jesus uttryckligen säger. (Hjördis Förars framhöll detta på ett förtjänstfullt sätt i sitt svar på Huttunens text.) Ser Nyberg verkligen inte vad som händer här? Hur kan man tala om trohet mot evangeliet och samtidigt förkasta den som fört in evangeliet i världen genom att gå emot det han säger? Detta är för mig fullständigt obegripligt. Men samtidigt väldigt, väldigt avslöjande.   

Vederläggning av populära sekulära myter II

Jag lovade att jag skulle återkomma till de bedrövligheter som skrevs i kommentarfältet under artikeln om skolornas julandakter på Svenska Yle. Där fanns så mycket galenskap att det är lite svårt att välja vad jag ska lyfta fram bara ...

Men en annan populär lögn som odlas lite här och var är detta med vår kulturs kristna rötter – eller rättare sagt förnekelsen av dessa. Signaturen "Bruce Wayne" gjorde sig till tolk för dessa i en kommentar:

Det roliga är att så många troende kristna faktiskt tror att det är kristna värderingar som vårt samhälle är byggt på, då i verkligheten kristendomen bara lånade dessa och började sälja dessa som kristna.

Signaturen "Faker" är inne på samma område:

"Grundpelare" och "viktig del av vårat samhälle" håller jag nog inte med om, eftersom det skulle tyda på att vårt samhälle på något sätt skulle vara beroende av religion, vilket helt klart inte är fallet.

Huruvida vårt samhälle är "beroende av religion" eller inte är en knepig fråga. Rent mänskligt kan man förstås hävda att det går att leva ett normal liv utan att ha någon som helst kontakt med den kristna tron (vilket avses här när det talas om "religion"). Men som kristna ser och förstår vi att ett fungerande samhälle/en fungerande värld alltid är beroende av Guds nåd och hans uppehållande makt. Om Gud skulle ta bort sin hand skulle allt ramla sönder och frågan är om några hjärtan då längre skulle slå överhuvudtaget. Detta är givetvis en trosutsaga som inte kan beläggas rent empiriskt och sanningen i detta kommer inte att bli uppenbar innan Gud de facto tar sin hand från världen.

Men det vi alla däremot kan se och förstå är hur det kristna arvet har påverkat och format vårt samhälle. Den amerikanske sterlingprofessorn (Yale) i (framför allt) idéhistoria Jaroslav Pelikan har konstaterat att ifall någon skulle klara av att konstruera en "supermagnet" som skulle suga bort allt ur vårt samhälle/vår historia som är ens lite färgat av personen Jesus Kristus och det arv (=kristendomen) som han har gett upphov till skulle väldigt lite bli kvar. Ja, nästan inget alls. Låt mig belysa detta genom att ta några exempel: Sjukvården har sin grund i den kristna diakonin och kristna barmhärtighetsgärningar och omsorg om människan. Universiteten (och vetenskapen!) har sitt ursprung i den kristna tron och i behovet att studera skrifterna och skapelsen. Vetenskapen och de stora vetenskapliga genombrotten kom till sedan monoteismen konkurrerade ut panteismen, och många av de stora vetenskapliga upptäckterna gjordes av personer som var troende kristna. Skol- och utbildningsväsendet uppstod inom kyrkan ur behovet av att människorna skulle kunna läsa Bibeln och även ur kyrkans behov av läskunniga och bildade präster. Kommun- (och delvis också statsförvaltningen) har sin grund i de kristna församlingar som fanns överallt i hela landet. Folkbokföringen var något som kyrkan införde och även (i Finland) hade hand om tills alldeles nyligen. Mycket av rötterna till dagens konst och litteratur har uppkommit inom den kristna kyrkan som en form av tillbedjan och utläggning av vad den kristna tron är och innebär. Och så vidare i nästan all oändlighet.

Så långt det signaturen "faker" påstod. Sedan har vi "Bruce Waynes" påstående att det i själva verket inte skulle handla om kristna värderingar utan om äldre värderingar som den kristna tron lånade och började sälja som sina egna. Behöver jag säga att det inte finns några historiska belägg för ett sådant påstående? Det finns det förstås inte, och redan detta är argument nog för att bemöta detta påstående. Det "Bruce Wayne" hävdar handlar alltså bara om ateistiskt önsketänkande.

Det som det däremot finns historiska belägg för är att samhället förändrades när den kristna tron fick insteg i historien. Låt mig ge några exempel på detta också. I romarriket var det vanligt att, innan kristendomen steg in på scenen, oönskade barn "lades ut på stenarna" för att dö och bli uppätna av vilda djur. Denna sedvänja avtog när den kristna tron blev allmän, och har varit illa sedd allt sedan dess fram till vår tid när den kristna tron igen har börjat tvingas ut i marginalen. Nu talar jag givetvis om abort. Sjuk- och åldringsvården kom in med den kristna tron och var något som inte fanns (åtminstone inte på samma sätt) innan dess. Behandlingen av fångar ändrade på en kort tid när kejsar Konstantin kom till makten i Romarriket. (Innan dess hade dessa t.ex. brännmärkts i ansiktet, med Konstantin försvann denna praxis – uttryckligen med kristna motiveringar.)

En sak till. Den mest framträdande läran (eller i detta fall "värderingen") i den kristna tron är NÅDEN. Nåden är helt unik för den kristna tron – i alla världens olika religioner (om de nu sedan är 4000 eller vilket antal vi utgår ifrån) är det bara kristendomen som bygger på Guds/gudarnas nåd. Alla andra handlar i en eller annan form om vad människan ska göra. Den kristna tron handlar om vad Gud i Jesus Kristus har gjort.