Andligt våld?

Leo Kirjonen skriver i en kommentar i Iltalehti om de tre konfirmandläger som har haft problem i sommar - i ett av fallen t.o.m. så mycket problem att lägret avbröts och kyrkoherden (som var lägeransvarig) avhållits från sin tjänst. Rubriken, som redan den avslöjar vart resonemanget kommer att leda, lyder: Klarar kyrkan av att erbjuda barnen den "trygga omgivning" som utlovas"? (Vanligen talas det på svenska om "trygga platser".) 

Mitt i texten växlar denne Kirjonen sedan, alltså föga överraskande, över på hbtq-spåret. Han hänvisar till en undersökning (2023, Ani Iivanainen, känd hbtq-aktivist) som visar att ALLA kyrkliga anställda som deltog hade utsatts för någon form av andligt våld. Kirjonen (Iivanainen) definierar "andligt våld" som bl.a. "skrämsel, skuldbeläggande, isolerande, kontrollerande, uteslutande och dömande utifrån religiösa texter".

Varför Kirjonen gör denna koppling mellan problem på konfirmandläger och hbtq och "andligt våld" är förstås svårt att säga. Kanske han vet något som han inte skriver i sin text och som inte framgår ur några andra texter som har skrivits i ämnet, men mer troligt är att han helt enkelt bara vill dra sitt strå till stacken när det gäller att kasta sten på den kristna tron.     

Kopplingen må vara vilken som helst, men själva ämnet är något som borde höja ögonbrynen. Det Kirjonen (och Iivanainen) säger är att att kyrkans förkunnelse om synd och nåd (lag och evangelium) är "andligt våld". 

Detta har förstås kunnat anas i debatten, speciellt när det gäller Päivi Räsänen och den häxjakt rättsväsendet bedriver mot henne, men det har hittills inte sagts så här rakt ut i media förrän nu. 

Slutsatsen kan knappast bli någon annan än att trycket ökar på kyrkan att sluta kalla utlevd homosexualitet (och annat som går emot Guds ord och vilja) för synd. På många håll har kyrkan och dess präster och biskopar redan fallit till föga för detta tryck, men eftersom det fortfarande finns sådana som inte har gjort det finns det tydligen, åtminstone enligt denne Kirjonen, orsak att öka trycket ytterligare.

---

Nu ska jag berätta en illa dold hemlighet: Kyrkan, och den kristna förkunnelsen, håller på med skuldbeläggande. Helt enkelt för att det är precis det som den ska hålla på med. Kyrkan, och den kristna förkunnelsen där denna är trogen sitt uppdrag, håller på med att "döma utifrån religiösa texter". Helt enkelt för att detta är en del av det uppdrag kyrkan och kristna förkunnare har fått att utföra. Det kallas, på Kanaans nya tungomål, att predika lagen. 

Men det slutar inte där. Kyrkan, och den kristna förkunnelsen, låter lagen ljuda, ja, men inte för att fördöma utan för att sedan få visa på Evangeliet och förkunna syndernas förlåtelse för alla syndare som bekänner sin synd som synd och som inte längre vill leva kvar i upproret mot Herren Gud. 

Den som inte vill överge sin synd kommer säkert att uppleva lagens förkunnelse som både dömande och som "andligt våld", men det kan faktiskt inte hjälpas. De har åtminstone blivit varnade. Saken är nämligen den att kyrkan tror att det kommer en dom, och på denna dom följer en evighet, en evighet som kommer att vara fruktansvärd för alla de som inte har velat överge sin synd och gå in i Guds nåd och förlåtelse. DÄR kan dessa sedan tala om, och protestera mot, "andligt våld" bäst de vill och kan. 

---

Vad ska vi alltså göra när trycket ökar och kraven på att sluta ägna sig åt "andligt våld" blir allt intensivare? Den sanna kyrkan har inget annat val än att fortsätta förkunna lag och evangelium. Synd och nåd. Sedan må världen, och hbtq-lobbyn, ropa tills de är röda i ansiktet. Vi måste nämligen lyda Gud mer än människor. (Apg. 5:29). 

Givetvis behöver vi se till att allt detta sker på ett städat och kärleksfullt sätt. Men det innebär INTE att tiga med lagens förkunnelse.