Trovärdig?

Gunnel Högholm lyfter fram en intressant frågeställning i en insändare i ÖT 21/10. Hon menar att vi kan sluta med "allt käbblande om kvinnliga präster, vigsel av samkönade par och homosexualitet" och i stället koncentrera oss på frågan huruvida kristendomen är en trovärdig religion.

Det här med trovärdighet är intressant. För det kommer alltid att ställas en följdfråga - eller så borde åtminstone ske: Trovärdig i vems ögon? I världens ögon? Men att vara trovärdig i världens ögon, det går ju inte, åtminstone inte med mindre än att man är beredd att hela tiden ändra vad som gäller allt eftersom åsikterna bland människorna i världen förändras. Och det gör de idag med oerhört snabb takt. Så hur trovärdigt är nu det? Att hela tiden stå med fingret i vädret och känna efter varifrån det blåser - och så ändra sina dogmer varje gång det sker ett litet skift i vindriktningen. Dessutom vet vi att människorna har olika åsikter. Även i de frågor Gunnel Högholm anser att vi ska lämna bakom oss. Så vem ska kyrkan och den kristna "religionen" i så fall lyssna på?

Men det finns faktiskt en annan vinkling på hela detta problemkomplex som har att göra med trovärdigheten. Om vi svänger på det hela, helt och hållet. Hur är det med vår, och då talar jag om människosläktet i stort, trovärdighet i Guds ögon? Detta är, menar jag, så oerhört mycket viktigare än att jaga efter att vara trovärdig i människors ögon. Är vi människor trovärdiga i Guds ögon?

Tänk dig följande situation: En allsmäktig Gud skapar en härlig värld och skapar även människor som får bo i denna härliga värld. Sedan gör dessa människor bort sig och ställer till det så att de drabbas av olika sjukdomar och av åldrande och att de sedan till sist dör. Men denne allsmäktige Gud satsar allt han har och lyckas reda upp situationen. Sedan ger han sina människor en uppenbarelse i vilken han berättar om vad han har gjort för dem och varför. Att han har skapat dem för att ha någon att slösa sin kärlek på, att han sedan i sin stora kärlek gav det yttersta offret för att återföra dem sedan de gått vilse och att han vill att de alla ska få leva i en livsgemenskap med honom. I tiden, men sedan också i evigheten. Och inte nog med det. Han berättar också för dem vilka olika hemska följder deras självvalda elände för med sig, men hur de kan leva för att minimera dessa skadeverkningar för sig själva och för sina medmänniskor. Tänk dig sedan att dessa människor, i stället för att med glädje ta till sig dessa ord och gå in i denna livsgemenskap med sin Skapare och välja att leva efter hans råd, väljer att förkasta denna uppenbarelse och tror sig själva veta bäst. Såväl när det gäller Skaparen (att han inte alls finns), när gäller dem själva och varifrån de har kommit och varför de finns till och även när det gäller offret Skaparen gav för att reda upp den eländiga situationen människorna ställt till. Dessutom gör människorna också ständigt uppror mot de råd Skaparen i sin uppenbarelse gav dem gällande hur de ska leva sina liv för att ställa till så lite elände som möjligt för sig själva och för andra.

Är detta trovärdigt i Skaparens ögon? Nej, givetvis inte. Men det är så här vi beter oss, vi människor. Så  om vi vill vara trovärdiga, vi människor, då ska vi inte bara fundera på de frågor Gunnel Högholm anser att vi borde sluta fundera på, utan tvärt om ska vi ta reda på vad Gud säger i sitt ord angående dessa och vända om från våra egna vägar och våra egna åsikter. Och före detta, och oerhört ännu viktigare: Ta reda på, läsa om och sätta tro till vad Gud säger i sitt ord om sig själv, om oss och om frälsningen i Jesus Kristus. Då, och endast då, kan vi bli trovärdiga i Guds ögon. Och det är som sagt långt mycket viktigare än att jaga efter en ständigt bortflyende trovärdighet i människors och världens ögon.