Media har de senaste dagarna grundligt behandlat den tragiska händelsen i Rautavaara där en mor avsiktligt krockade sin bil mot en buss i vilken hennes sambo satt och därmed dödade sig själv och sina tre barn. I kommentarerna, speciellt på kvällstidningarnas webbplatser, är domen över kvinnans handlande väldigt hård. Jag läste bland annat en kommentar där kommentatorn önskade henne raka vägen till helvetet.
Nu känner jag ju givetvis inte till alla detaljer, men jag
har förstått att mannen arbetade i Kuopio och kunde vara borta veckotals,
varför kvinnan blev lämnad ensam med att sköta hem och barn. Mannen var vid
tillfället för tragedin igen på väg till Kuopio. Det yngsta barnet fyllde ett år
samma dag, och enligt vissa uppgifter hade mannen samma dag berättat att han
ville att han och barnens mor skulle gå skilda vägar.
Jag har vid ett flertal tillfällen här på bloggen försökt lyfta
fram mannens ansvar - eller brist på ansvarstagande - när det gäller familjen
och barnen. Bland annat då i de fall där modern mer eller mindre förväntas begå
abort. Nu känner jag som sagt inte till alla detaljer i den nu aktuella
tragedin, men jag menar nog att detta absolut inte får bli något som bara var ett
resultat av en galen kvinnas svartsjuka. Om jag har förstått saken rätt
handlade det gräl som utspelade sig inne i bussen strax före olyckan om
barnuppfostran. Inte om svartsjuka.
Jag är inte heller ute efter att döma den här mannen, men om
uppgifterna ovan stämmer finns det nog, menar jag, orsak att föra en principiell
diskussion om mannens ansvar i ett parförhållande, och speciellt då när det
kommer till att ta hand om barnen. Alla som har barn vet att detta inte är
någon liten sak. Nattvak, tvätt, matlagning, städning osv, osv. Sedan kommer
till då ännu det att livet blir helt ställt på huvudet när barnen är sjuka. Om
en förälder blir lämnad ensam med detta, speciellt då om nätterna blir dåliga,
är en kollaps inte någon omöjlighet. Verkligen inte. Lyckligtvis leder dessa
kollapser väldigt sällan till liknande tragedier som nu i Rautavaara. Men redan
ett fall som detta borde nog vara en ordentlig väckarklocka.
Visst. Det går att skylla på politikerna, på de ekonomiska
svårigheterna, på vädret och på jag vet inte vad. Det mesta listas nog i
kvällstidningarnas kommentarfält. Men faktum är att det oftast, när det
brister, är mannen som har svikit. Här tror jag att vi alla familjefäder har
orsak att ta oss en djup titt i spegeln.
Och så till sist: Den som inte är beredd att axla det ansvar
som ett barn innebär, som inte är beredd att bära sin del av ansvaret, den
människan ska överhuvudtaget inte engagera sig i aktiviteter som kan leda till
att ett barn blir till. För att säga detta med snälla och sedliga ord. Och, ja,
detta gäller både för män och kvinnor.
Det finns oaser av social och relationsomsorg ännu i denna värld. Gud bevare!
SvaraRaderaIndividualism, lösa förhållanden och brist på ansvarstagande är följden av utvecklingen och underhållningskulturen och själaskändarens syndens djävul.
Pillertrokare och sådana sociala magistrar som för länge släpphänt låter sina får och grisar undvika sitt ansvar och lär dem att skjuta det borgerliga ansvaret för felsteg på det ena eller det andra eller gör dem till trälar under sig själv skall akta sig, säger en som nu är glad över att ha medicin fast det omöjliggör,lönearbete, heljobb eller "Karliär".
Tacksam till Gud och Jesus över Hem, Fosterland och Tron,Frihet, och Vård på gott och ont och tacksam för det budskap som gjorde mig fri att vara en aktiv människa, ja, till Evangelium och Guds församlingar skriver Ulrik. "Men en dag börjar stormen att gny..." Då är det bra att genom Tron vara fri från syndens dy i den tillräknade Rättfärdighet som Guds ord och Fasthållandet vid det ger. Tack äve K..t. Sista tekstarevar ihastig ledsnad skriven.Ulrik
Den riktiga orsaken kommer vi aldrig att få veta, den tar hon med sig till graven.
SvaraRaderaMen spekulera kan vi, och komma fram till diverse olika möjliga scenarion, är det mannens fel, är det han som bär skulden osv.?
Dock kan vi aldrig skjuta över skulden till någon annan, man har alltid ett val, oberoende hur hemskt valet är eller orsakerna till det, människor med barn har skillt sig förr och det har slutat lyckligt, jag vill ändå tro att en mer eller mindre balanserad människa fungerar instiktivt så att man vill skydda sina barn, tar man livet av sina egna barn så måste det nog ligga någon psykisk obalans bakom.
I dagens samhälle så ligger mannen förövrigt ganska dåligt till då det gälelr vårnadshavandet av barnen i en skillsmässa, i nästan 100% av fallen får mamman vårdnanden, fastän det är "delad vårdnad" så har ju barnet ändå en förälder var man är skriven.
Nu vet jag inte värför du blandar in abort här men förövrigt så tycker jag du skriver helt rätt, iaf. uppfattar jag det som så att du vill att det skall vara jämnställt, båda skall sköta hushållet, barnen, laga mat? Mao. ett jämnställt förhållande mellan kvinnan och mannen, uppgifterna skall inte baseras på vilket könet är utan gemensamt?
Men tyvärr är vårt samhälle uppbyggt så att mannen jobbar och kvinnan är hemma med barnen, därför är jag positiv till tonerna om att föräldraledigheten skall ändras till 6+6+6, mamman får 6 månader, pappan 6 månader och sedan får man göra vad man vill med resterande 6, det förhoppningsvis tvingar papporna att vara mera hemma, att ta ut mera föräldraledighet, vissa säger säkert att staten inte har något att göra med det vem tar ut vad men utan lite tvång kommer det inte att ske någon förändring om det är det man vill uppnå att papporna skall vara mera hemma med sina små bebisar.
Så, mannen jobbar, kvinnan är hemma säg 3 år (ofta mer om man har fler barn), under dom 3 åren förtjänar mannen mer pengar, lönen stiger möjligtvis. iaf mera än kvinnans då hon är hemma och mannen har lättare att göra karriär, sparad pension blir mindre så rent ekonomiskt ligger kvinnan här sämre till än mannen. Dethär är ju bara en sida av problemet, det finns fler orättvisor könen emellan, det är helt enkelt inte jämnställt, inte hemma och inte på arbetsmarknanden?
Vad kan man då göra, jag/vi föll själv i fällan, jag jobbade och frugan var hemma, "det bara blev så".
Till sist vill jag bara kommentera det att för allt man skall göra här i livet krävs, lov, tillstånd, licenser, undersökningar och prover men vem som helst kan skaffa sig hur många barn som helst utan några som helst begränsningar, det om något är konstigt, skall man ha något oväsentligt fixat så skall det fyllas i en massa lappar och blanketter och byråkratin är massiv men skall man ha något som är världefullare än något annat, barn så då krävs ingenting, inte ens ansvar.
Markus. Det du skriver om 6+6+6 vill jag bara kommentera med att tvång hör till en förgången tid - och ett förlegat politiskt system. Familjerna vet bäst vad som passar för just dem, och där ska inte staten (eller någon annan instans) komma in och bestämma.
RaderaVad gällerdet att dela på uppgifterna så är det ju så, som alla vet, att vissa tider har en mera, och andra tider den andra. Det jag talar för är att man inte flyr undan sitt ansvar här - inte permanenet, och inte temporärt heller.
Det finns inga ursäkter för ett så fegt val. Att döda barnen och sig själv kräver att du är djupt deprimerad, sinnessjuk eller en narcist som inte tänker på familjemedlemmarna alls, utan familjen är ett uttryck för eget kunnande eller ställning. Jag, jag, jag, är det enda som gäller. Hon visade ingen kärlek och omsorg för sin familj. Hon var en sjuk människa. Alla mammor har haft tunga dagar och nätter men ingen normal mamma/pappa dödar! Två pappor förlorade sina barn för evigt. Tragiskt enskilt fall..
SvaraRaderaEflop
Eflop. "Det finns inga ursäkter för ett så fegt val." Kanske inte det, men det kan mycket väl finnas orsaker som du och jag inte känner till. Därför, menar jag, bör vi akta oss och inte fälla några domar.
Radera