Om skapelsens trasighet

För att undvika onödiga och fruktlösa diskussioner ska jag redan från början klargöra en sak: Denna text är skriven för sådana som har öron att höra med. Har du inte dessa öron kan du sluta läsa här. Jag kommer inte att ge mig in i några diskussioner med sådana som inte har dessa öron. Så är det sagt.

Synden korrumperar. Guds ord gör klart att, som ett resultat av synden, hela skapelsen är trasig. Djur, natur och även människor. Ingen av oss kommer undan detta, även om än trasigheten kommer till synes på olika sätt för olika människor. Vi föds med denna trasighet, och livet kan sarga oss ytterligare. Denna trasighet tar sig rent fysiska uttryck (sjukdomar, olyckor o.s.v.), men också på det psykiska planet är och kan vi bli trasiga. Mycket av det som skrivs på denna blogg handlar om hur också samhället och människans syn på livet har drabbats av syndens korrumperande makt. Vi och våra åsikter blir "krokiga". (För att låna ett uttryck av C.S: Lewis.) När samhället och samhällets värderingar blir krokiga kommer detta givetvis att återspeglas på och få följder för oss människor. Människor som lever i en trasig värld blir själva också sargade och trasiga av detta. Ett mycket aktuellt exempel på detta är synen på kön och sexualitet. Jag har talat om detta som "könsnihilism".

Mycket av denna trasighet erkänns som sådan och blir subjekt för korrigeringsförsök. Om en människa får cancer ger dagens medicinska vetenskap goda möjligheter till tillfrisknande. För att ta ett fysiskt exempel. Sedan finns det många psykiska sjukdomar som också uppfattas som trasighet och som behandlas och, i många fall, idag åtminstone kan tyglas om än inte i alla fall botas. Men hur blir det när denna trasighet som vi människor lider av börjar ses som något naturligt? Som en "icke-trasighet"?

Idag ser vi en massiv kampanj som redan långt har burit frukt och som har gått ut på att normalisera en del av denna trasighet. Jag talar då givetvis om homosexualitet och transsexualitet. Länge var det inom psykologin fullständigt självklart att det här var fråga om just en trasighet. En störning som man försökte åtgärda. (Många gånger säkert med felaktiga – och vissa gånger rent skadliga – metoder, men dock.) Trots att det inom vetenskapen inte har framkommit något revolutionerande som skulle ha motiverat en helomvändning på detta område har en sådan de facto ändå skett. Observera nu alltså mycket noggrant: Inte som ett resultat av nya rön, utan som ett resultat av en ideologiskt motiverad och medveten kampanj.

Mycket tyder på att vi ännu står mitt i denna process. Som jag tidigare har påpekat fanns det tidigt i hbt-aktivismens barndom också med ett "p" i bokstavskombinationen, men denna övergavs eftersom man insåg att detta helt enkelt kommer att bli för svårt att "sälja". Det är helt enkelt i det närmaste omöjligt att utmåla pedofiler som offer – något som måste till för att få till stånd en snabb förändring av opinionerna, vilket man alltså eftersträvade och också har lyckats åstadkomma. Således ses ännu idag då alltså pedofili som en trasighet, medan andra former av trasighet på sexualitetens område har börjat betraktas som normala. Men historiskt sett fanns alltså också bokstaven "p" med i denna kampanj, och man kan med fog anta att den kommer att återkomma. På något sätt och i någon form. Vi står som sagt ännu mitt i denna process, och ingen kan med säkerhet säga vad framtiden kommer att föra med sig. Det som är viktigt att inse är ändå att hela denna kampanj handlar om att normalisera trasigheten.

De senaste dagarna har det här på bloggen förts en diskussion om transsexualitet. Här har några kommentatorer påpekat att det faktiskt finns människor som föds med denna trasighet. Signaturen "Patrik" nämnde den sydafrikanska löparen Caster Semenya som ett sådant exempel. Hur det är med denna Semenya vet jag inte, men helt klart är ju att skapelsens trasighet också kommer till synes på detta sätt. Det är säkert ovanligt, men dock. Här handlar ändå det stora problemet om att (unga) människor idag indoktrineras att kön inte är ett biologiskt faktum utan mera av en social konstruktion och att det inte räcker med att titta sig själv i spegeln för att avgöra om man är man eller kvinna. Här ser vi ett typexempel på hur samhällets/världens trasighet sargar och skapar trasighet på individplanet. En samhällelig förvirring leder till att individen blir förvirrad.

Den centrala lögnen på detta område är att denna trasighet är medfödd – och således naturlig och något som bör bejakas. Mycket tyder på att mycket av denna trasighet ändå inte är medfödd utan inlärd. Men som jag visar ovan spelar det egentligen ingen roll om denna trasighet är medfödd eller om den utvecklas hos människan. Orsaken är hur som helst den samma: Synden som korrumperar, som river ner och som deformerar.

Den stora frågan, som borde diskuteras, är hur vi kan hjälpa människan som är trasig. På många områden betraktas vår mänskliga trasighet som vad den är, och där har många och stora framsteg kunnat göras för att korrigera denna trasighet. Detta medan dagens svar alltså är att trasighet när det gäller homosexualitet och transsexualitet ska bejakas och ses som något naturligt. Detta alltså som ett resultat av den massiva kampanj som har bedrivits på detta område sedan 1980-talet. Problemet är ju bara det att det som är trasigt inte blir helt av att man kallar trasigheten för normalt. Vi, som samhälle och framför allt de människor som är sargade på just detta område, skulle ha mycket att vinna på att vi skulle ta ett par steg tillbaka och fördomsfritt se på de olika svaren på frågan ovan. Men den utveckling som vi har sett de senaste åren – och den låsning som har inträtt i dessa frågor och som tycks vara fullständigt irreversibel – dömer många människor till ett livslångt lidande och ett liv i uppror mot Skaparen och hans goda ordningar. Och den kommer dessutom att leda till att allt flera människor i framtiden kommer att drabbas av förvirring på detta område. Med stort lidande som följd.