Den omöjliga smällknuten

Jag får tacka för de kommentarer som har kommit under texten jag skrev om "Media, Polen och värdeliberalismen" samt för de vittnesbörd som bars fram angående åsiktscensuren som speciellt svenska.yle.fi bedriver. Det är skrämmande hur långt media idag går när det gäller att skydda sina nyhetskonsumenter från åsikter – och även fakta – som kunde störa den indoktrinering som bedrivs.

Problemet här är, som jag redan konstaterade, förstås det att förtroendet för media sjunker dramatiskt när vi som nyhetskonsumenter inser att vi blir lurade och utsatta för denna "undervisningsjournalistik" och vissa gånger ren och skär propagandaspridning. Hjärntvätt kunde man också kalla det, om man vill vara lite elak. Denna minskning av förtroendekapitalet är rent av en säkerhetsrisk i nationellt perspektiv och något borde absolut göras för att återställa det sjunkande förtroendet. Men frågan är vad, och framför allt hur.

Mainstreammedia själv kommer inte att göra något åt saken. Den rödgrönt färgade värdeliberalismen genomsyrar idag vår media till den grad att jag misstänker att mediafolket inte längre ens klarar av att se att detta är något problem. De sitter inne i sin bubbla och har långt tappat kontakten med de djupa befolkningslagren, och den värdekonservatism som finns här, och hela detta frågekomplex har blivit en enorm blind fläck. Alternativt ser man det som sin främsta uppgift att dyvla på folket dessa samma värderingar och denna samma syn på livet och tillvaron som man själv har drabbats av och att man därför helt enkelt inte vill (eller längre kan) gå tillbaka till någon form av objektivitet i sin nyhetsrapportering och i opinionsbildningen. Oberoende av vilket som gäller, eller om det är en blandning av båda dessa, kommer initiativet till en korrigering av situationen inte att komma från medias sida.

När politikerna försöker ta tag i frågan tjuter media och medias representanter i högan sky och talar om pressens frihet och om yttrandefriheten. Ja, och så kommer det några indignerade ledare angående det som har skett i Polen där politikerna faktiskt försökte göra något åt saken. Så detta är inte heller någon lösning. Och om jag är helt ärlig så tror jag inte heller att detta med en politikerinitierad lösning på problemet är någon framkomlig väg. På den vägen hamnar vi nämligen lätt i andra diket/-n som är minst lika farliga.

Återstår då alltså den sista möjliga lösningen, alltså den att vi som nyhetskonsumenter tar tag i saken, men givetvis är inte heller detta något som mediafolket accepterar. Den som har gott minne minns säkert hur det gick när vi protesterade mot Österbottens Tidnings Pride-evenemang i Jakobstad 2014. Redaktionen vägrade ta reson och frammanade diverse dignitärer på pressfrihetens område som med allvarligt tonfall fördömde och varnade för dessa "försök att begränsa pressfriheten genom att sätta press på tidningens redaktion". Likväl är pengarnas tungomål det enda språk som mediafolket förstår och som de tar på allvar. Men frågan är om detta kommer att lyckas. Det är nämligen inte så många som är beredda att säga upp sin prenumeration på lokaltidningen även om man inser att man utsätter sig för ett hjärntvättningsförsök när man läser den. Jag har inte heller sagt upp min prenumeration, även om jag inte längre har något förtroende för redaktionen och således inte heller menar mig kunna lita på tidningens innehåll. Orsakerna till att jag fortsättningsvis prenumererar på ÖT är flera, men dessa har jag varit inne på tidigare varför jag inte går in på dem här.

Slutsatsen blir då alltså att vi har en smällknut som inte låter sig öppnas. Förtroendet för media sjunker hela tiden och allt fler nyhetskonsumenter anser sig vara tvungna att, för att få en objektiv bild av verkligheten och av vad som händer i världen, anlita alternativa nyhetskällor. Sådana finns det idag rikligt av på nätet, och i takt med att förtroendet för mainstreammedia sjunker ytterligare kommer dessa att bli allt fler. Problemet här är förstås att även om det finns en del seriösa aktörer på detta område så finns det även många sådana "nyhetssajter" som ingen borde ta del av, och om/när vi nyhetskonsumenter irrar oss in på dessa finns risken att vi också här blir förda bakom ljuset.

Jag beskrev ovan dagens situation som en säkerhetsrisk, och när vi inser att vi kan bli lurade – och även blir det – både till höger och till vänster så förstår vi, kanske, problemets omfattning.