Om aborträtten och den arga feministdagen

Jag skrev igår att jag fortfarande prenumererar på ÖT och att jag, trots allt, inte har några planer att säga upp min prenumeration. Detta trots de hjärntvättsförsök som vi som läsare utsätts för jämt och ständigt. Orsakerna är flera. Dels för att ÖT är vårt "torg". Det är här, på lokaltidningens sidor och speciellt på insändarsidan och i kommentarfältet på nätsidan, som åsikter kan och bör brytas mot varandra. Tyvärr är kommentarfältet just nu lamslaget på grund av facebook-kravet, men jag hoppas på en snar förändring där. Dels menar jag att det är viktigt att veta "var världen går", så att säga. Att hålla koll på vad som är på tapeten – och hur vår värdeliberala press hanterar detta.

Men. Det är oerhört viktigt att, om och när vi läser denna typ av publikation, vi är medvetna om riskerna. Medvetna om vad som pågår och vilket målet med den värdeliberala journalistiken idag är. Att målet är att påverka oss och att få oss att köpa den bakomliggande värdeliberalismen. Vidare behöver vi också ha på oss våra "röntgenglasögon" så att vi klarar av att se vad som döljer sig under de många gånger vackra orden och de smarta formuleringarna. För det ska vi också veta: De som jobbar inom media är (oftast) oerhört skickliga på att dölja sin verkliga agenda bakom fina ord och formuleringar som slår an något inom oss och som får oss att reagera så som skribenten vill.

Igår var det den arga feministdagen. Eller, som det mera neutralt heter, den internationella kvinnodagen. ÖT kunde ha tagit upp verkliga jämställdhetsproblem som t.ex. lönefrågan eller pensionsfrågan (alltså det att kvinnor som stannar hemma och jobbar i hemmet medan barnen är små inte kan räkna dessa år sig tillgodo när pensionen räknas ut). Men nej. ÖT fokuserade på abortfrågan. I såväl en bred nyhetsartikel som i en nyhetskommentar eldade man upp sig över USA:s och Trumps (goda) beslut att strypa finansieringen till abortorganisationer. Låt oss nu försöka sätta lite tryck på det som skrevs och se vad som döljer sig under den polerade ytan. Ta på dina röntgenglasögon och följ med i resonemanget!

Kommentaren, skriven av en Sofia Nygård (som, dagen till ära, presenterades med en arg bild) gick under rubriken "Låt bli våra kroppar". Texten inleddes bra, genom att presentera "ett av de starkaste argumenten abortmotståndarna brukar ha", alltså det att alla har rätt till liv. Men efter den första meningen, som innehöll tre ord, förvandlades texten till propaganda. Som alltid när abortförespråkarna ska försöka påverka sina läsare skapas motsättningen mellan det ofödda barnets rätt till liv och kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. (Nu kan vi, för en stund, försöka bortse från att det vid en abort INTE handlar om enbart kvinnans kropp.) Men hur är det, finns det faktiskt en motsättning här, eller handlar det om en falsk problemuppställning?

Kvinnas rätt till sin egen kropp var alltså stridsropet. Detta är givetvis något som de allra flesta kan skriva under, och därför blir argumentet också så bestickande. Men vad innebär de orden? Att kvinnan har rätt att själv bestämma, hävdar skribenten. "Om jag vill bli gravid, när jag i så fall vill bli det och hur många gånger jag vill bli det är ett beslut som enbart är mitt. Det är inte ett beslut som ska fattas av familjen, inte heller av samhället och framför allt inte av en 70-årig man i ett vitt hus."

Så här långt kan också de flesta säkert hålla med. (Men alla som har kämpat med barnlöshet vet att det ändå inte alls är så här enkelt.) Men det hela börjar inte med en graviditet. Det börjar ju faktiskt med att ett par har sex. Det finns inga oönskade graviditeter som har börjat med något annat än med sex. Så enkelt är det faktiskt. Så, hur är det då? Handlar kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp faktiskt ytterst om graviditeten? Nej, givetvis inte. Helt enkelt eftersom det inte är där det börjar! En kvinna har rätt att säga nej till en graviditet, ja. Men den som har sex kan bli gravid. Således borde kvinnas rättigheter fokusera, inte på graviditeten, utan på sexet. På kvinnas rätt att säga nej. Inte till en graviditet utan till det som orsakar graviditeten. Men så gör inte de arga feministerna. Varför inte? För att de inte begriper hur ett litet barn blir till? Nej, knappast. Utan för att det inte är friheten från oönskade graviditeter som denna diskussion handlar om! Hela abortdiskussionen handlar i stället om rätten att leva som man vill (också på sexualitetens område) utan att behöva svara för följderna.

Det är här motsättningen finns. Det är därför det överhuvudtaget finns en motsättning här. En motsättning mellan det lilla barnets rätt till liv och de vuxna (eller numera också halvvuxna) människornas rätt att leva ut alla sina begär utan att behöva stå för följderna. Men det här sägs förstås inte ut. Helt enkelt för att aborträtten då blir så mycket svårare att försvara. Men om, och när, vi läser de arga feministernas texter med röntgenglasögonen på ser vi vad som döljer sig bakom den fina fasaden. Och det vi då ser är inte vackert.