Intressant om Jesus och hans familj

En mycket intressant sak som jag lade märke till när jag jobbade med bakgrundsmaterialet till Erik-boken, och något som åtminstone jag aldrig har hört talas om tidigare, är att många av de centrala peronerna i NT är släkt med varandra. Mycket nära släkt till och med. Och det är då sådana släktband vi, efter 2000 år, känner till. Säkert fanns det flera släktband som vi inte känner till. Orsaken till att jag igen fick orsak att återkomma till detta är ett bibelstudium Håkan Sunnliden höll på årets familjeläger på Klippan. (Jag hade bara tillfälle att bevista ett av dessa eftersom de andra inföll på tider då mina djur ska ha mat.)   

Jesus är givetvis den överlägset mest centrala personen i NT. Utan konkurrens. Jesu mor Maria hade en släkting som hette Elisabeth. Elisabeth fick, sex månader innan Jesus föddes, en son som gavs namnet Johannes. Honom känner vi i kyrkohistorien som Johannes Döparen. Jesus och Johannes var alltså släkt med varandra. Eventuellt småkusiner, men det vet vi inte säkert.* "Ingen av kvinna född är större än Johannes", heter det i Matt. 11:11. Johannes förutsägelse om att han skulle bli mindre och Jesus bli större har sannerligen besannats i våra dagar, men länge var Johannes en mycket prominent figur i tiden efter hans död. Se till exempel vad som sägs i Apg. 19:3 om vad som hände när Paulus kom till Efesus på sin tredje missionsresa åren 52-55, alltså ca 25 år efter att Johannes blev avrättad. Efesierna hade hört om Johannes, men inte om Jesus! Så Johannes var en mycket välkänd och viktig person, men med tiden gick det alltså som han sade att det skulle, och behövde, gå: Han skulle bli mindre och Jesus bli större.

I den första kristna kyrkans tid kom Jesu familj och nära släktingar att spela en betydande roll speciellt i församlingen i Jerusalem. Maria, Jesu mor, fanns i församlingen i Jerusalem och spelade en betydande roll när evangelierna tillkom, speciellt gäller detta Lukas evangelium. (Se speciellt julevangeliet och händelsen med de två rövarna på korset i Luk. 23:32-43 där Lukas torde ha fått sina uppgifter direkt från Maria.) Den första biskopen i församlingen i Jerusalem, och i den kristna kyrkan överhuvudtaget, var faktiskt inte Petrus, utan Jakob. Han som också går under namnet "Jakob, Jesu bror". Detta vet vi t.ex. för att det var han, och inte Petrus, som tillkännagav resultatet från det allra första kyrkomötet. (Apg. 15 och Gal. 2)

Vi vet att Jakob avrättades av de judiska ledarna, troligtvis år 62. Hans efterträdare som biskop i Jerusalem hette Simeon, och han var son till Kleofas. Denne Kleofas var bror med Josef, Jesu jordiske far, och Simeon var således alltså kusin med Jakob och Jesu övriga bröder. Dessa uppgifter finns hos Eusebius av Caesarea, i hans kyrkohistoria, och de går tillbaka på den allra första kristna historieskrivaren Hegesippos, vars verk tyvärr inte längre finns bevarat. Hegesippos skrev sitt verk ca år 160. Det är mycket möjligt att denne Kleofas var en av de två Emmausvandrarna som omnämns i Luk. 24. Sedan har det spekulerats, och skrivits hyllmetrar, om vem den andre vandraren var, men det är möjligt att de två vandrarna var far och son. Alltså Kleofas och Simeon, Josefs bror och hans son, den blivande biskopen av Jerusalem. Simeon dog sedan också martyrdöden, troligtvis år 107.

Nu kan säkert någon kristendomsfientlig ateist tycka att detta visar på att hela kristendomen är en familjeaffär och att detta öppnar för att den är en konspiration som Jesu närmaste familj kom på för att verka märkvärdiga och få en plats i historien. Jag ser det emellertid precis tvärtom. Se t.ex. på Jakob. Hur sannolikt är det att en bror, som vuxit upp tillsammans med en människa, ska komma att tro att den människan är Guds son och den utlovade Messias? Om ens bror börjar samla lärjungar omkring sig och börjar gå omkring och förkunna att han är Gud själv, ja då är det nog mycket mera sannolikt att hans bror skulle tro att han tappat förståndet. Och i själva verket var detta just precis vad som hände med Jesus och hans bröder. T.o.m. Maria hade av allt att döma sina tvivel i det här skedet. (Se Mark. 3:31ff)

Jakob höll alltså Jesus, så länge han levde, för att vara mer eller mindre galen. Det skulle således något alldeles oerhört till för att Jakob skulle gå från att vara den skeptiske lillebrodern till att bli den första biskopen i församlingen i Jerusalem och som, 29 år efter Golgata, skulle komma att ge sitt liv för sin bror. Aposteln Paulus beskriver vad denna oerhörda sak var. I 1Kor. 15, där han ger oss en lista över vem Jesus visade sig för efter sin uppståndelse finns också Jakobs namn med. Det var Jesu uppståndelse från de döda som övertygade den tidigare så skeptiske brodern om att Jesus verkligen var den han sade sig vara. Jakob såg vad Jesus gjorde, vad han sade och sedan vad som hände med Jesus. Han såg Jesus bli korsfäst och såg hur han dog. Och sedan mötte han honom några dagar senare vid liv. En sådan sak kan övertyga och omvända den mest förhärdade skeptiker.  

Jesu familj och hans nära släktingar var alltså väldigt centrala i den unga kristna kyrkan. Det är för det första oerhört fascinerande att vi överhuvudtaget kan känna till en sådan sak så här 2000 år senare. Vidare är det, som jag ser det, ännu ett bevis för att Jesus verkligen var den han påstod sig vara – samt ett bevis för att Jesus verkligen uppstod från de döda. Utan uppståndelsen skulle åtminstone inte Jakob ha blivit någon kristen och den kristna kyrkans första biskop. Om Jesus skulle ha varit en bedragare skulle Jakob, Maria och de andra släktingarna nämligen ha varit de förste att avslöja honom. Men det gjorde de inte. I stället gick Jakob och Simon, och kanske flera andra av dem, i döden för bekännelsen att Jesus är den han sade sig vara.

* Jag hade först, i misstag, skrivit att Maria och Elisabeth var systrar och att Johannes och Jesus således skulle ha varit kusiner. Några sådana uppgifter finns emellertid inte, utan det vi vet är att Maria och Elisabeth kort och gott var släkt med varandra. Texten korrigerad 16:53.