Om USA:s inbördeskrig. Det gångna och det kommande.

Jag lyssnade på Historiepodden idag medan jag satt på fodertrucken. Det är behagligt att lyssna till de här två herrarna, och de förmedlar mycken historisk kunskap genom sin podd. Jag kan gärna rekommendera deras podd, trots att de har en ganska annorlunda världssyn än jag har och jag därför ibland tolkar händelserna de talar om på ett något annat sätt än jag gör.

Idag lyssnade jag bl.a. på ett avsnitt om det amerikanska inbördeskriget och vilka faktorer som ledde fram till kriget. De flesta forskare är idag relativt ense om att slaveriet var den enskilda orsak som hade störst betydelse när det gäller upprinnelsen till kriget, men under åren har också andra uppfattningar framförts. Det var speciellt en av dessa som fångade min uppmärksamhet eftersom den tangerar dagens situation i USA på ett så tydligt sätt. James G Randall hävdade att det inte var någon sydstatsnationalism, inte de ekonomiska orsakerna eller ens slavfrågan som var orsaken till inbördeskriget. Det var, menade han, ren och skär fanatism med hetsiga kampanjer från båda sidorna som utlöste kriget. Denna fanatism omöjliggjorde förnuftigt tänkande och kompromisser. Slaveriet fanns med i bakgrunden, och de ekonomiska orsakerna var verkliga, men det var den orationella masspsykosen som var orsaken till kriget.

Som sagt är detta så oerhört aktuellt när det gäller dagens situation i USA. Det är länge sedan de båda politiska partierna har klarat av att göra några kompromisser. Det har lett till att det politiska beslutsfattandet har gått i stå och den sittande presidenten får lov att styra landet genom så kallade executive orders. Speciellt under Obamas tid, även om han inte kommer ens nära rekordet för antalet utfärdade executive orders, var många av dessa kontroversiella, och detta har givetvis fortsatt under Trumps tid vid makten. Högsta domstolen är sedan den instans som avgör om presidenten har befogenhet eller inte att besluta om en viss sak, och eftersom det politiska dödläget är vad det är blir det allt viktigare hur domstolens sammansättning ser ut. Senast idag fick Trumps murbygge grönt ljus av HD med rösterna 5-4 där de fem konservativa domarna röstade för och de fyra liberala domarna röstade mot. HD:s nuvarande sammansättning (5-4 till de konservativas fördel) torde också innebära att den ökända Roe vs Wade-domen från 1973 kan komma att upphävas.

Det politiska dödläget som omöjliggör alla kompromisser har alltså gjort att HD har blivit allt viktigare. Hur viktig sammansättningen av domstolen är visade sig inte minst under bekräftelseprocessen av Brett Kavanaughs utnämning senaste höst. Demokraterna och den radikala vänstern skydde inga som helst medel när de på alla sätt försökte smutskasta Kavanaugh och sprida lögner om honom och hans leverne. Scenerna utanför senaten när hundratals fullständigt hysteriska vänsterliberala kvinnor stod och ylade i protest mot utnämningen av Kavanaugh var mycket talande.

Nu har detta av allt att döma gått ännu längre. I veckan kunde vi läsa om hur de radikala vänstergrupperna har börjat beväpna sig för att, som de säger, beskydda publika evenemang som kan tänkas råka ut för protester från högergrupper. Behöver jag säga att detta är oerhört oroväckande, speciellt med tanke på det jag inledde med? I veckan hörde jag också den annars så lågmälde mediakommentatorn Terry Mattingly uttala sin oro för vart USA är på väg. Han hade säkert Kavanaugh-striden i tankarna, liksom kanske också denna nyhet om de hysteriska och nu också beväpnade vänstergrupperna. Han konstaterade splittringen i USA blir allt djupare och att "något kommer". Han fruktar att "vi bara är [ett märkligt valresultat till eller] ett HD-beslut eller två från att vi som nation ger upp tanken på tolerans av oliktänkande vilket in sin tur kommer att leda till stora konflikter".

Donald Trump är en oerhört polariserande person. En skitstövel på många sätt. Men han har också gjort en hel del bra saker under sina snart tre år som president. Speciellt sett ur ett konservativt perspektiv. Men han är som sagt en oerhört polariserande person. Skiljelinjerna blir hela tiden allt tydligare, och om, och när, Roe vs Wade går i graven kan jag inte se att den allt mer hysteriska och fanatiska vänstern i USA klara av att svälja det. Står USA på randen av ett nytt inbördeskrig? (Enligt Mattingly skulle det i så fall stå mellan städerna å ena sidan och "the heartlands" å andra sidan.) Ett krig, i någon form, mellan värderingar och världs- och livssyner. Jag hoppas förstås att det kan undvikas, men så galet hysterisk som vänstern i USA håller på att bli (se bara på uppställningen kandidater i demokraternas premiärvalsprocess) ser jag tyvärr inte att det kommer att gå att undvika någon form av kollision mellan de två grupperingarna.