söndag 17 augusti 2014

Juhana Pohjola


För någon vecka sedan nåddes vi av nyheten att Juhana Pohjola, stiftsdekan i Missionsstiftet i Finland, har fråntagits sittprästämbete i den lutherska kyrkan. Motiveringen lydde att han har brutit sitt prästlöfte i och med sin verksamhet inom Lutherstiftelsen/Missionsstiftet. Detta lät, enligt mig, lite suspekt, så jag letade reda på prästlöftet och försökte se på vilken punkt Pohjola kunde tänkas ha brutit sitt löfte i samband med prästvigningen. Nu vet jag inte om jag inte klarar av att läsa innantill eller om jag bara helt enkelt har så färgade glasögon i denna fråga att jag inte klarar av att se klart, men jag hittar ingen logik i domkapitlets motivering. Kanske du som läser detta kan hjälpa mig? Prästlöftet lyder som följande:

”Jag N.N. lovar inför Gud den allvetande, att jag vid utövandet av prästämbetet, som jag nu står redo att motta, vill hålla mig till Guds heliga ord och den evangelisk-lutherska kyrkans därpå grundade bekännelse. Jag skall inte offentligt förkunna eller utsprida eller hemligt främja eller hylla läror som strider däremot. Jag vill även rätt förkunna Guds ord och förvalta de heliga sakramenten enligt Kristi instiftelse. Jag vill efterleva kyrkans lag och ordning samt villigt tjäna församlingen och ordets åhörare. Allt detta vill jag efterkomma så att jag kan svara därför inför Gud och människor. Härtill förhjälpe mig Gud.”

Vid tidigare avkragningar har domkapitlet påstått att de avkragade (som verkat inom samma Missionsstift) har ägnat sig åt ”konkurrerande verksamhet”. Jag har tidigare förundrat mig över hur det kan anses vara ”konkurrerande verksamhet” att så ut Guds ord i olika sammanhang, och jag noterar med tacksamhet att domkapitlet denna gång inte använde sig av denna synnerligen konstlade motivering. Men likväl ser jag inte hur Pohjola har brutit mot sitt prästlöfte, så frågan är om denna motivering alls är bättre.

Däremot kan vi konstatera, när vi har detta prästlöfte framför oss, att det sannerligen finns en hel del präster i vår kyrka som bryter mot sitt prästlöfte – alltså detta om att ”hålla mig till Guds heliga ord” osv. Kan vi nu då, när prästlöftet av allt att döma ska tas på det allvar som det här tycks vara fallet, se fram emot att alla de präster som brutit – och fortsätter att bryta – mot sitt prästlöfte också blir avkragade? Vi kunde t.ex. börja med i princip alla våra biskopar...

Men nej, detta kommer naturligtvis inte att ske. Helt enkelt för att vår kyrkas ledning struntar i vad prästerna håller på med och vad de lär. Nu tyckte man sig ha hittat ett redskap att få bort en misshaglig präst, och då gick det an att hänvisa till prästlöftet. Men hur ihåligt detta är bevisas just av det faktum att alla de präster som – i motsats till Pohjola – verkligen bryter mot sitt prästlöfte ändå får hållas. Falskt och skenheligt så det förslår, men så här fungerar makten i en urspårad och av lögnen korrumperad kyrka. Domen över detta handlande kan knappast bli annat än en.

13 kommentarer:

  1. Det "problematiska" med prästlöftet är dess komplexitet. Man kunde kolla hur Pohjola klarar av löftet i fråga, sats för sats, utifrån ditt citat:

    Första satsen? Check!
    Andra satsen? Check!
    Tredje satsen? Check!
    Fjärde satsen, som börjar: "Jag vill efterleva kyrkans lag och ordning..." Jonej, här spårade det ut redan då biskop Huovinen förvägrades rätt att delta i den nattvard som Pohjola celebrerade; sedan alla andra kontroverser. När Pohjola slutligen mottog vigning till prästämbete i ett annat samfund än det där han ursprungligen avgett sitt prästlöfte kan man inte med bästa vilja i världen säga att han hållit sitt löfte.
    Och femte satsen då? Det anspelar på föregående löften...

    Men visst, du har så rätt i dina funderingar kring de mångskiftande uppfattningar som råder i kyrkan. Åsiktspluralismen är en utmaning för alla som eftersträvar en monolitisk toppstyrd organisation, men frågan är om det ens i teorin finns redskap för att komma tillrätta med problemet.

    Med vänlig hälsning

    Esa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom ett inre systemfel vidlåder evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (ELKF) får Esa Killströms kritik viss tyngd. Nämligen, då kravet att prästen ska hålla sig till Bibeln och bekännelsen och inte sprida villoläror ÄR KOPPLAT TILL kravet att man ska efterleva kyrkans förvärldsligade, bibelfientliga lag och ordning, försätts präster inom ELKF, som vill vara bibeltrogna, i en besvärlig, lömsk sits. De har ju lovat hålla alla punkter.

      Bibelspråket ”lite surdeg syrar hela degen” visar sin sanningsenlighet här.

      Sedan kan man ju fråga sig varför det inte fungerar åt andra hållet: liberala präster blir aldrig fråntagna sina prästrättigheter. Denna väsentliga synvinkel bryr sig Esa inte om att lyfta fram och problematisera. Gång på gång i sammanhang som detta är Esa tyvärr fullständigt ovillig att försvara dem som vill sprida och upprätthålla klassisk kristendom där törst och hunger efter sådan finns.

      Radera
    2. Markus, med synnerlig respekt, det att "bekännelsen" är sk "luthersk" leder till en sådan stelbenthet att när jag i ett sammanhang gav hyllning åt det kristiska hos Frank Mangs så blev det "välit poikki" och jag var ute.
      Frank Mangs talade väldigt mycket om Rätffärdighet i affärer säger en ledsen Ulrik som nog hyllat det kristiska hos den som "stängde sin dörr.".

      Radera
    3. Markus. I ärlighetens namn måste vi ändå säga att Esa ingalunda har undvikit att problematisera. I tidigare diskussioner har han visat att han, i motsats till många andra, klarar av att förstå och även stöda sådana som hamnat på obestånd p.g.a. kyrkans nuvarande linje. Så för det ska han ändå ha all heder.

      Radera
    4. Esa. Trevligt att se ditt namn här i kommentarfältet igen! Jag tänkte faktiskt på denna sak när jag skrev texten, men jag menar nog att detta ingalunda är entydligt emedan KO:s första paragraf är sådan den är... Men givetvis är det på denna punkt dk menar att Pohjola har felat. Men som sagt kan man nog vara av annan åsikt. Hur som helst väntar jag nu (förgäves) på att detta börjar fungera s.a.s i andra riktningen också...

      Vad gäller redskapen så finns de nog, tror och hoppas jag, men snarare är det i viljan att använda redskapen det brister. Få se vilka följder detta ännu får.

      Radera
    5. Du har ju ofta hållit fram Redskapet du Kristian. Det är Guds Ord i all sin enfaldiga mångfald. Om vi enas Kring Guds Ord så har vi församling och kyrka hel. Glömmer vi Guds Ord mister vi allt.
      I övrigt av mina andra comments idag så tillägger jag att jag inte alltid ser skillnad mellan Uppriktig omsorg och intrig. Ack att många skulle få Guds Ord kärt. ulrik

      Radera
    6. Kristian, du vet tydligen mer än jag, då. Bra att du sa till. Själv har jag dock aldrig sett Esa stå på vår barrikad (när och var var detta?). Vi gick ju otaliga duster på KP:s bloggsfär i tiden. (Även) här låter Esa bli att kommentera i de banor som jag efterlyser.

      Radera
    7. Markus, gamle trätobroder! Här går jag och skriver ett i min mening sakligt svar på en ställd fråga, och så hoppar du på mig och ställer mig till svars för att jag inte kommenterar en massa annat i samma veva.

      Nå, jag har inte tid att skriva så omständligt som du tycks efterlysa och om jag så hade skulle ingen orka plöja igenom utläggningarna, dels pga det erbjudna bloggformatet och dels pga min ringa person. Bland annat.

      Och vad barrikaderna beträffar: jag har tidigare tämligen konsekvent applåderat den hållning angående de sk gammaltroende som JD och sedermera TD Pekka Leino framfört i olika sammanhang: han förespråkade att man skulle bereda plats för båda linjerna inom kyrkan, något som hade krävt eftergifter från bägge parternas sida. Det var denna hållning som av allt att döma ledde till att hans webbsida på Esbo domkapitels webbplats lades ner.

      Och vad duster beträffar: så länge man inte nöjer sig med att samtala uteslutande med meningsfränder får man finna sig i att åsikter bryts mot varandra. Man tar och man ger. Ibland så det svider.

      Esa

      Radera
  2. Där ser man. Enligt Kristian Nyman (som tydligen har full insyn i den dömande instansen) kan domen bara bli en. Bär det alltså av till helvetet med kyrkans ledning?

    SvaraRadera
    Svar
    1. På basen av den Heliga Skrift som är Grunden för Kyrkans Ordning ser det ut så.
      Men därom synes vi alla tvista säger T N U som tycker att han kan vara halvt anonym Nu...

      Radera
  3. Esa, jag tillåter Kristian att svara där närmast under dina tankar. Vem har då KristusGudochFadern som givit oss ordet iAnden som "medrådgivare" om du inte kan inse att "Kristi Kyrka" är styrd ovanifrån. Vad är det För fel att Tro och göra Vad Gud Fadern Kristus i sin helige ande givit av bud och förbud för "kristenheten"???
    Jo Esa, jag vet att vi alla har vår syn och mitt problem i världen är löst. Jag gick sönder men jag gick också bort från "troende" som intrigerade... det ska jag försöka fortsätta med säger torsten nils ulrik

    SvaraRadera
  4. Annars vad är det för lutherskt i att dela ut småstenar, ljusstumpar och göra blomsterarrangemang eller pärlor och säga "ta emot" Jesus istället för att ge åhörarna det med enklar Förkunnelse av Syndernas förlåtelse I Jesu Namn. P.S. Jag begrundar vad jag såg bland de lutherskas handgångne män i tiderna. Så Kristians slutplädering är väl närmast Sanningen i hela världen i dag. Förlåt mina korrektionsord, jag hoppas att jag inte går kärlekslöst och kallar ty Samma himmel vänta Nådebarnen alla. ulrik

    SvaraRadera
  5. När jag i en ovanstående kommentar hävdar att en "luthersk" "stängde sin dörr" när jag nämnde Frank Mangs är en delsanning om ens det. Efter den diskussionen där jag nämnde frank Mangs var vi nog bjudna på lunch och man också hade bjudit till för att mitt hemfolk skulle trivas. Men mitt hemfolk mådde dåligt och ville inte fara och själv var jag så deppig att det var tungt att försöka upprätthålla telefonkontakt senare. Så det kanske kan uppfattas så att vi drog oss undan säger Ulrik som älskar både Luthers och Frank Mangs ord men inte judehatande ord vilket tycks ha varit luthers svaghet. Jag igen talar illa om teknobabel o annat smått och gott som fördärvar jorden och ekosystemen säger jag med Guds tillrättalägganden och hälsning fr. torsten nils ulrik

    SvaraRadera