Om offret

Jag fick en bra fråga här på bloggen för en tid sedan, en fråga som jag vill lyfta fram på detta sätt. Frågan löd, i sin helhet: ”Varför tar jag upp det här? Jo, vi ser nu att det är Gud själv som ställer vissa krav på oss människor. Men sedan bestämmer han sig för att förlåta oss. Vi kan inte uppfylla de krav han ställer på oss dumma människor. Hade det inte varit bra där? Varför i hela friden måste Jesus då dö? Varför måste någon dö, om inte Gud själv kräver det? Så Gud inrättar själv tanken på att vi enbart kan försonas med honom genom offer, och offrar sedan sig själv för att försona oss med honom. Varför då kräva något offer i första hand, eftersom det ändå är Gud som själv kräver detta offer?”

Ja, varför behövs det ett offer? Skulle det inte ha räckt med att Gud bara förlåter oss människor? Eller helt enkelt skriver ner sina "krav" på oss? Det som frågeställaren glömmer bort, och som är ytterst centralt i sammanhanget, är närmast två saker. För det första: Gud är helig. Denna helighet är något så alldeles främmande för oss idag levande människor att vi helt enkelt inte kan förstå den utan hjälp. Men tack och lov hjälper oss Guds ord här. Bibeln säger att Gud är sådan (alltså helig) att ingen människa kan se honom och leva (2 Mos. 33:20) och att han är ”en förtärande eld” (Hebr. 12:29). Guds helighet gör Gud ouppnåelig för oss människor. Guds helighet stänger vägen för oss till Guds gemenskap. Det andra som frågeställaren inte har förstått är synden och syndens natur. Vi människor är inte syndare för att vi syndar, utan vi syndar för att vi är syndare. Detta innebär att synden inte är något vi gör, utan något vi är – som Adams barn. Skulle synden vara något vi gör skulle vi kunna lämna bort den, men som människor sitter den så djupt i oss att den har blivit en del av vårt väsen. På samma sätt som heligheten är en del av Guds väsen – och dessa två kan alltså inte förenas. Därför kan inte Gud ”bara förlåta oss”.  

Vad sedan gäller själva offret och nödvändigheten av ett offer så handlar det ytterst om lydnaden. De första människorna hade ett val: Att lyda eller att inte göra det. De valde det senare, och då kunde de helt enkelt inte, som upproriska och syndiga människor, stanna kvar i Guds gemenskap. Detta för att Gud är helig, och för att helighet och synd inte kan förenas och försonas. Genom synden kom också döden in i bilden, helt enkelt som en följd av synden. Människan blev dödlig, och detta var något hon själv hade valt. Gud ville inte detta, men döden var, som ett resultat av människans val, en realitet. Människa och Gud var således – på grund av människans synd – åtskilda av ett gap så brett att det var omöjligt att överbrygga. Vi människor var dömda till ett liv i vedermödor och plågor och sedan till att dö.

Gud löste sedan detta dilemma genom att själv, i Jesus, låta sig födas in i människornas värld, på andra sidan det gap som åtskiljer Gud och människa, och gå in under allt vad det innebär att vara människa, men utan den synd som alla människor lever i och under efter Adams fall. Jesus lydde under sitt jordeliv fullständigt Guds bud och vilja - det som Adam misslyckades med. När Jesus sedan utgav sig själv som ett offer och frivilligt dog besegrades dödens hittills absoluta makt över oss människor, och så ställde Gud det så att de av oss människor som vill tillbaka till Guds gemenskap får del av den seger över döden som Jesus vann. Luther kallar detta för "det saliga bytet". Jesus, som var utan synd och därför inte kunde dö, tog vår synd på sig och dog den död vi i oss själva inte kunde undkomma just för att vi var syndare allt igenom. I stället får vi, av nåd som en fri gåva, det liv Jesus genom sitt syndfria liv hade förtjänat och den helighet han hade.

Detta kunde inte uppnås annat än genom Jesu offer. Om det skulle ha funnits en annan väg eller ett annat sätt som skulle ha kostat Gud mindre än denna lösning kostade honom skulle han garanterat ha valt denna lösning. Men någon sådan fanns tydligen inte, och därför valde han att göra det på detta sätt. Helt enkelt för att han älskar oss människor så oerhört högt och för att han vill gemenskap med oss. Då, när det är på detta sätt, ska vi alltså inte ifrågasätta Guds handlande och Jesu offer, utan tacksamt ta emot den gåva Gud i Jesus vill ge oss. Denna gåva, som vi får del av i detta ”saliga byte” är fullt färdig och redo att tas emot. Men detta kan vi endast göra i tro, och om du ännu inte har fått denna tro ska du be Gud om den. För en sådan bön vet vi att Gud gärna besvarar.