Självtest och framtidsfunderingar

Det är alltid intressant att spekulera i framtiden. Nu tillåter jag mig att göra just det - och gör det i form av ett litet "test" som du kan ta om du vill. Jag ska försöka, med väldigt grova penseldrag, rita upp tre alternativa framtidsscenarier. Detta dels för att försöka visa varför denna "homofråga" är så viktig och varför vi bör engagera oss i den idag, dels för att försöka visa vad sann liberalism är, och hur dess motsatser ser ut. Så, hur ser vårt samhälle ut om, låt oss säga, tio år sedd ur denna frågas perspektiv?

Alternativ 1:  Finland "gör en Putin" och förbjuder all "homosexuella propaganda" som kan tänkas nå minderåriga. Det blir förbjudet att skriva artiklar i tidningar som på något sätt kan uppfattas som positiva till homosexualitet. I offentligheten är det förbjudet för homosexuella människor att t.ex. gå hand i hand eller visa andra ömhetsbetygelser. Partnerskapslagen finns kvar, men den har kringskurits i och med att olika villkor har uppställs som försvårar ingående av partnerskap. Lagstiftarnas mål är att osynliggöra alla former av avvikande sexualitet. I teorin är det förbjudet att diskriminera någon på basen av sexuell läggning, men praxis är att domstolarna inte dömer till de diskriminerades fördel. Dessutom har det, som ett resultat av samhällsförändringarna, blivit vanligare att öppet homosexuella trakasseras och misshandlas och domstolarna tar sällan upp dylika fall till behandling.

Alternativ 2: Utvecklingen har gått i sådan riktning att de homosexuellas rättigheter garanteras genom en något modifierad partnerskapslag. Det är förbjudet att diskriminera någon på basen av sexuell läggning, och all diskriminering och alla hatbrott mot homosexuella tas upp i domstol. Lagstiftarnas mål är att alla människor ska ha samma rättigheter och skyldigheter och att alla ska kunna leva tillsammans i fred och ro oberoende av sexuell läggning och oberoende av åsikter i denna fråga. Media har full frihet att skriva om dessa saker - och gör det också. Speciellt när det gäller olika missförhållanden som ännu återstår. Å andra sidan har olika terapiformer blivit vanligare och ses numera som något naturligt för den homosexuella som vill få en förändring i sin sexuella inriktning. Debatten är fri, och de som hävdar att homosexualitet är synd och mot naturen har rätt att framföra sina åsikter.  Åsikterna i samhället är fortfarande kraftigt delade i denna fråga, men båda sidorna och deras åsikter behandlas med respekt och alla får komma till tals. Det bedrivs sant opartisk forskning på detta område, och forskare med olika grundsyn har möjligheter att få finansiering för sin forskning. 

Alternativ 3: Äktenskapsbalken har förändrats så att den nu även omfattar homosexuella par som har samma rättigheter och skyldigheter som heterosexuella par också när det gäller adoption. All misstänkt diskriminering straffas hårt, och till diskriminering räknas också allt prat om homosexualitet som onaturligt och synd. Den som inte fogar sig i detta utan framhärdar i att hävda att t.ex. Bibeln säger att homosexuella relationer är synd riskerar straff. Lagen är speciellt hård mot alla former av terapi i avsikt att bota homosexualitet. Lagstiftarens mål är att det inte längre ska finnas kvar någon form av misstänksamhet eller avoghet mot homosexuella och att homosexualitet på alla plan ska ses som lika naturligt och rätt som heterosexualitet. Diskrimineringslagen gäller också alla kyrkor och samfund och kyrkan har inrättat en underavdelning i alla domkapitel som samlar in alla predikningar och analyserar dessa för att undvika att någon präst går ens nära gränsen. Hbt-certifiering är obligatorisk i alla offentligträttsliga samfund och i alla företag med mera än fem anställda, och missförhållanden får straffrättsliga följder.  Forskning på området bedrivs enbart med den grundhållningen att homosexualitet är medfödd och något helt naturligt. Forskning som bedrivs med andra grundförutsättningar får givetvis ingen finansiering och uppfattas som diskriminerande och är därmed också förbjuden i lag.

Det var alltså de tre framtidsscenarierna. Observera alltså att jag har använt mig av mycket grova penseldrag här. Dessutom har jag helt bortsett från det som jag alltid brukar hävda, nämligen att den utveckling vi idag ser bara är inledning på en större förändringsprocess och att homolobbyn, när den strid som nu utkämpas är vunnen, går vidare till nästa punkt på agendan med det övergripande målet att alla normer ska upplösas och könsrollerna utplånas.

Så, vilket av de tre alternativen ligger närmast det du hoppas på inför framtiden? Vilket alternativ tror du att jag hoppas blir verklighet? Sanningen är att det av dessa tre alternativ finns endast ett som höves ett sant liberalt samhälle, och det är också mitt favoritalternativ av dessa tre. Nämligen det mittersta. Jag brukar få kritik när jag hävdar att jag är liberal, men den kritiken beror, vågar jag påstå, på att kritikerna inte har insett skillnaden mellan värdekonservatism och värdeliberalism å ena sidan och politisk konservatism och politisk liberalism å andra sidan. Ja, jag är värdekonservativ. Därom torde det inte råda något som helst tvivel. Men samtidigt är jag politiskt liberal - eller rättare sagt: Jag håller hela tiden på att utvecklas mera och mera i den riktningen. Detta helt enkelt för att jag anser att samhället inte får tvinga sig på oss människor. Vi har olika världsbild och olika värderingar, och detta bör få komma till syns i hur vi väljer att utforma våra liv. Givetvis så länge detta inte skadar eller gör våld på andra människors rätt att göra det samma eller så länge som våra val inte skadar andra människor.

Den utveckling som just nu är på gång i vårt samhälle går stadigt i riktning mot alternativ 3. Här i Finland har ännu inte kommit så långt att samhället dikterar vad vi får tänka och vad vi inte får tänka. (I Sverige har man, p.g.a. av den allt vanligare hbt-certifieringen, kommit en bra bit på väg mot detta.) Men även här regleras redan långt vilka åsikter vi får ge uttryck för i tal och skrift. Det fria ordet, som det har talats om så mycket den senaste tiden (speciellt i ÖT:s försvar av sin Pride-propaganda), är de facto idag bara helt fritt om du hyser vissa på förhand accepterade åsikter. Det är så att säga fritt bara i en riktning, och detta är en oerhört allvarlig utveckling. Jag vågar hävda att såväl yttrandefriheten som religionsfriheten är hotade i kölvattnet av denna "homofråga". Den senare främst av att de politiskt korrekta medierna idag gärna lierar sig med vad vi kunde kalla "kulturkristendomens" representanter. Då så gott som alltid så att udden riktas mot den klassiska kristendomen. Se t.ex. vem ÖT kallade in för att hjälpa till att gjuta olja på vågorna när uppsägningsvågen var som störst.