Advent - han som ska komma

...därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände...

När Jesu verk var klart, och efter att han gett sina lärjungar uppdraget att gå ut och sprida det glada budskapet om syndernas förlåtelse och dödens nederlag,  återvände han alltså till himlens härlighet i Faderns närhet. Vi vet faktiskt inte så mycket om vad Jesus gör där "på Faderns höra sida", men Guds ord berättar några saker för oss. Jesus berättade för sina lärjungar att han "går bort för att bereda rum" för oss som han en dag kommer att ta till sig. Vad exakt detta betyder kan vi inte veta, men detta budskapa ackompanjeras av ett av de härligaste orden i Bibeln: "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud, och tro på mig." (Joh. 14:1) Jesus visste hur den kristnes liv skulle komma att bli mitt i en fientligt sinnad värld. Det skulle inte vara lätt. Verkligen inte. Men i alla de svårigheter vi möter får vi trösta oss med det löfte Jesus ger: Att det finns rum för oss i Guds himmel. Att DET är vårt verkliga hemland. Här, på jorden, är vi bara "gäster och främlingar". Om inte detta kan stilla vår oro så vet jag inte vad som kan göra det!

Det andra vi vet om vad Jesus gör medan tiden rusar fram mot världshistoriens stora final får vi insikt i när vi läser om vad som hände med den förste kristne martyren, alltså Stefanus, i Apg. 7. "När de hörde detta blev de ursinniga och gnisslade tänder mot Stefanus.  Men fylld av den helige Ande lyfte han sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida,  och han sade: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida." (Apg. 7:54-56)

På alla andra ställen där det talas om att Jesus finns på "Faderns högra sida" står det att han sitter. Här ser Stefanus emellertid en STÅENDE Jesus. Vad betyder detta? Tänk på dig själv och hur du reagerar när du ser något som engagerar dig riktigt mycket! Kan du förbli sittande? Nej, du stiger upp. Jag förstår detta som att Jesus verkligen engagerar sig i vad som händer med oss kristna här i världen. När någon får lida för Jesu namns skull är detta något som Jesus inte kan åse sittande, utan hans engagemang får upp honom på fötterna. Där på Faderns högra sida. Detta är, menar jag, oerhört trösterikt! Om det är på detta sätt förstår vi också att Jesus har svårt att lägga band på sig själv. Han skulle gärna komma tillbaka omedelbart och sätta stopp för de vidrigheter som pågår mot hans älskade vänner. Men den tidpunkten, som ingen av oss människor känner till, är redan bestämd. Det kommer att ske i RÄTT tid, det som Uppenbarelseboken nämner i det sjätte kapitlet: "När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade.  De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?"  Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga."

Vi tycker kanske att detta är hårda ord. Slakt. Dom. Straff. Ja, bara för några få månader sedan var orden om "slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade" något vi kanske inte riktigt förstod. Idag är det inte längre så. Vi inser också, när vi ser ondskan och dess följder, att om det finns En som är god och samtidigt allsmäktig så måste det bli en dom. Vi inser att ondskan helt enkelt måste ha ett bäst före-datum. Att den, en gång, måste få ett slut.

När det är så tänker vi gärna: Varför dra ut på det? Vi ser att ondskan regerar i världen och att människornas lidande under ondskan och dess följder många gånger  är svårt. Och så undrar vi varför Herren inte drar streck för tiden nu? Med en gång. Det skulle ju spara en massa elände och lidande för en massa människor. Men även här gäller samma sak som när Jesus kom första gången. Det skedde "när tiden var inne". Gud ensam vet när det är rätt tid. Under tiden får vi be och vaka och göra vad vi kan för att ta hand om dem som lider. Ja, och också be och verka för att alla ska få höra om att döden är besegrad! För det är, så långt vi människor kan förstå det, detta som är orsaken till att det ännu inte är rätt tid. Brudgummen dröjer för att så många som möjligt ska kunna få höra och ta emot evangeliet. Det är av omtanke om oss människor som Herren ännu dröjer. Alla ska få chans att höra. Alla ska få en chans att välja livet framom döden.

Men en dag, kanske ganska snart, kommer tiden att vara inne. Då kommer Jesus igen. Denna gång inte som ett litet barn i svaghet och utsatthet, utan denna gång i härlighet och med en alla andra makter omintetgörande makt. Då är det Kungen som kommer. Nej, inte kungen, utan Kungarnas Kung. Då dras streck för tiden. Då kommer alla knän att böjas. Många kommer att göra det i glädje och frivilligt. Andra i stor skräck och för att de helt inte kan något annat. De förra går till livet med stort L, de senare till domen. Och vilken är skiljelinjen? Varför går vissa till liv och andra till dom? Ja, då är vi tillbaka där vi började. Den kristna tron handlar som sagt inte om en idé, inte om en filosofi eller ens om en morallära. Nej, den kristna tron handlar om en person. Jesus Kristus. Och om hur vi förhåller oss till honom. Barnet i krubban. Mannen på korset. Den återvändande Kungen.

Detta är det som avgör allt. Också för dig.