Påsklördag

Det finns ett Jesus-ord (från Getsemane) som i kombination med gammal folktro har förknippats med just påsklördagen, nämligen Luk. 22:53. "Men detta är er stund, och nu råder mörkrets makt."

Det här ordet gäller nu förstås inte mera för påsklördagen än för några andra dagar, och vi behöver inte se runt omkring oss länge idag innan vi inser att detta är ett mycket passande ord för hela vår tid. Mörker och ondska regerar i världen. Den här ondskan kommer till synes på olika sätt. Som egoism, som kärlekslöshet, som hat och som mordlust. Det som hände i Bryssel i veckan är bara toppen av ett enormt isberg. Ondskan finns överallt, och den sticker upp sitt fula tryne i de stora sammanhangen såväl som i de små sammanhangen, människorna emellan.

Nu är vi människor ju så oerhört bra på att skylla ifrån oss. Det är -ismernas fel. Det är religionernas fel. Det är de orättfärdiga politiska systemens fel. Delvis är detta säkert sant, men när vi skyller på dessa tankekonstruktioner siktar vi bara på symptomen. För ondskan sitter nämligen djupare än så. Det är inte systemen det är fel på, utan felet finns hos oss människor. När vi öppnade för mörkret och föll i synd drabbades vi av ondskan och alla de följdsjukdomar denna för med sig. Den satte sig i själva hjärtegrunden på oss. Således hittas inte grundorsaken till allt det onda och mörka vi ser hända runtomkring oss inte hos de olika tankekonstruktionerna och systemen, utan hos oss själva. Människan är i grund och botten ond. Denna ondska manifesteras sedan i olika politiska system, i olika -ismer och i olika religioner osv. Men det är inte där ondskan i grund och botten finns och sitter. Nej, den finns i vårt eget hjärta. Det är där felet sitter.

Givetvis är det lättast att blunda för detta faktum. Att skylla ifrån sig och hävda att det är systemet det är fel på. Att det är religionerna som ligger bakom det onda som händer. Att felet ligger hos socialismen eller hos kapitalismen. Men då lurar vi bara oss själva. För se, alla system, alla religioner och alla politiska färgnyanser är skapade av människan. Dessa är den i synd fallna människans försök att få makt över andra människor och att skapa någon form av ordning i sin tillvaro. Ett försök att få ondskan i system och så kunna dra egna fördelar av den.

"Nu råder mörkrets makt." Så här har vi ställt det åt oss, vi människor. På samma gång utnyttjare och utnyttjade. Offer för vår egen ondska och det mörker som bor i vårt eget hjärta.

In i detta mörker och i denna mörka värld steg Gud själv ner. Han gav upp en tillvaro i härlighet och ljus för att ställa sig under dessa våra onda tankekonstruktioner, och han utblottade sig fullständigt för att kunna göra detta. Under de år han gick här bland oss människor visade han hur godheten fungerar och vad sann kärlek är. Han gjorde inget annat än älskade de människor han kom i beröring med. Han visade oss vem, vad och hurudan Gud är.

Detta kunde givetvis inte ondskan tåla. En fullständigt utblottande, utgivande och kravlös kärlek som rör sig i en värld full av ondska och mörker kan givetvis inte överleva. Ondskan och mörkret kommer att försöka göra allt som står i deras makt att tysta ner, sarga och döda denna kärlek. Om inte annat så för att ett ljus i ett annars kompakt mörker på ett fullständigt obarmhärtigt sätt avslöjar hur mörkt detta mörker är. Detta kan givetvis inte accepteras. Därför måste Jesus dö.

Och han lät det ske. "Men detta är er stund, och nu råder mörkrets makt."