Om kristna människor i upprorets tjänst

Jag har inte facebook, och jag har inte heller (annat i ett eller två svaga ögonblick) funderat på att gå med på facebook. För min del räcker det med en tidstjuv. Men min hustru har fb, och nu som då tjuvläser jag lite. Med tillåtelse, bör tilläggas.

För någon dag sedan berättade hon om en diskussion hon läst på en tråd. Jag läste diskussionen och jag blev bedrövad, måste jag säga. Diskussionen handlade om Bibeln och om bibeltrohet, och den blev - som vanligt när det gäller dessa frågor - både het och hård. Bland de deltagande fanns det sådana (som kallar sig kristna) som, på fullt allvar, hävdade att vi inte kan veta vad Gud anser om i princip någonting alls, och så fanns det sådana som med hjälp av minst sagt dåliga argument och undermålig debatteknik försökte montera ner Guds ords auktoritet genom att hävda att ingen lyder allt och att vi ("fundamentalister") väljer och vrakar friskt vad vi håller fast vid (som gäller andra) medan vi struntar i annat (som kunde få följder för oss själva).

Om vi börjar med det senare. Jag har inte alls svårt att förstå att en "Eflop" eller någon annan kristendomskritiker försöker sig på en sådan diskussionsteknik, men när sådana som kallar sig kristna gör det måste jag säga att det tar sjukt. Väldigt sjukt. Men så här blir det om och när vi låter dagens strömningar få fungera som tolkningsnyckel. Om och när vi vill få rätt till fel och fel till rätt. Då blir Bibelordet obekvämt och måste på sätt eller annat fås ogiltigt. Om inte annat så med hjälp av argumentet att ingen ju håller och lyder allt (och underförstått: Då behöver inte heller jag göra det).

Visst finns det knepigheter i Guds ord. En av dessa knepiga saker är de lagar och bestämmelser som finns i GT. Det är, för kristendomskritikerna (och uppenbarligen även för de troende som vill följa sitt eget huvud och de strömningar som råder i dag) tacksamt att ta till detta när de vill undergräva och underkänna de klara bud som vi får i NT. T.ex. när det gäller kvinnan och herde- och läraruppdraget samt idag framför allt när det gäller äktenskapet. "Varför anser vi att homosexuella inte ska få gifta sig när vi samtidigt inte dödar dem som arbetar på sabbaten/söndagen?" ("Mos. 31:15)

Det finns några enkla principer som vi behöver ha klart för oss när vi läser Bibeln. (Den som vill friska upp minnet angående dessa kan göra det via denna länk.) Om vi verkligen vill förstå vad Bibeln säger så är det faktiskt möjligt att förstå. Också när det gäller de knepigare sakerna - som t.ex. GT:s lagar och deras giltighet idag. Men om vi är ute efter att misskreditera och, som i fallet med fb-diskussionen, motivera varför vi inte behöver lyda klara bibelord, är det givetvis en fördel om vi inte förstår detta. Då är det bäst att inte ens försöka.

Sedan finns det, som sagt, en falang så kallade kristna som anser att vi inte kan veta vad Gud anser om i princip någonting alls. Här handlar det givetvis om samma sak som ovan - att man inte vill böja sig för klara och tydliga bibelord när dessa går tvärt emot tidsandan och de egna, av denna samma tidsanda, formade uppfattningarna. Men detta uppror (för det är ju vad det i grund och botten handlar om i båda dessa fall) går mycket längre. Här sätter man sig upp mot allt som Gud har talat i och genom sitt ord. Behöver det sägas att man, genom detta förhållningssätt, placerar sig utanför all kristen tradition? Ja, t.o.m. utanför kristendomen överhuvudtaget.

I den kristna traditionen har Bibeln kallats för den särskilda uppenbarelsen. Detta då i motsats till den allmänna uppenbarelsen som alla människor får del av genkom att se på skapelsen. Redan ordet "uppenbarelse" indikerar hur man har sett på Bibeln. I och genom Bibeln uppenbarar Gud sin vilja, sin plan och sin kärlek för oss människor. Genom bibelordet får vi kunskap om vad Gud menar om olika saker, om vad han har gjort och framför allt om hur vi kan komma in i hans gemenskap igen. Om vi förkastar Bibeln som källa till kunskap om dessa saker (och t.ex. ersätter den med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna) gör vi oss själva blinda för allt detta. För Guds vilja i etiska frågor, ja, men också för frälsningen. Och på så vis ställer vi oss helt enkelt utanför den kristna tron.

Om vi som kallar oss kristna vill gå våra egna vägar måste vi, på sätt eller annat, få omintetgjort Bibelns auktoritet. Detta går, vilket den aktuella diskussionen visade, att göra på flera olika sätt. Men oberoende av vilken väg vi gör detta på behöver vi inse att detta i grund och botten handlar om att vi menar oss veta bättre än Gud. Om att vi menar oss vara mera kärleksfulla än Gud är. Vi kan kalla det för olika saker, men etiketten förvandlar inte innehållet. Ett uppror mot Gud och hans i Bibeln uttryckta vilja är och förblir alltid ett uppror. Och detta är så väldigt mycket sorgligare att se när det är till namnet kristna människor som står bakom det.