Domsöndag

Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var snövita och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och hjulen på den var av flammande eld. En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades. (Dan. 7:9-10)

Idag är det domsöndag. Domsöndagen är placerad i slutet av kyrkoåret, och temat är domen och tidens slut. Jag har alltid varit fascinerad av domsöndagen och av söndagens tema. Dels för att jag, som historiker och historieintresserad, tycker det är oerhört spännande att det i en gammal bok (som ju Bibeln de facto är) finns beskrivet hur historiens stora final kommer att utspela sig och vilka händelser som kommer att leda fram till denna stora final. Dels för att domsöndagens budskap innebär en stor tröst och ett hopp för oss människor som ser världens orättfärdighet, orättvisor och ondska och hur så många människor tvingas lida under denna ondska. Detta budskap är, kraftigt förkortat, att det kommer att bli ett slut på lidandet, ondskan och orättfärdigheten och att alla fel som begåtts, såväl  i lönndom som i uppenbar dager, en dag kommer att avslöjas och rättas till.

Texten ovan är ett utdrag ur en syn som profeten Daniel hade när han "låg på sin bädd" i Babel år 550 (eller 549) f.Kr. Daniel får se in i de händelser som kommer att ske i ändens tid och som leder fram till slutet när "troner sattes fram" och domen ska hållas. Här finns mycket som är oerhört intressant, men nu ska vi koncentrera oss på de böcker som öppnades i Daniels syn. I Uppenbarelseboken 20, där samma händelse beskrivs, talas det om dessa samma böcker. Där får vi dessutom veta vilka böcker det handlar om. Det är fråga om åtminstone två böcker. Dels har vi vad vi kunde kalla för "Gärningarnas bok". Den bok där allt du och jag har gjort finns upptecknat. Det här är en fruktansvärd bok. Du vet vad som står i den under ditt namn. Jag vet vad som står i den under mitt namn. Där finns också upptecknat, misstänker jag, saker som vi har sagt och tänkt.

Nu ska det då hållas dom, och "böcker öppnades". Tänk dig att du står där, inför tronen och inför "den gamle av dagar" som sitter på tronen. Runt omkring tronen står alla. Bokstavligt talat ALLA. "Tio tusen gånger tio tusen" ska inte uppfattas som en faktiskt siffra, utan när det står så i Bibeln menas en så stor skara som ingen kan räkna. I Uppenbarelseboken 20 står det om denna skara "och jag såg de döda, stora som små, stå inför tronen". Alla är alltså där. Och så slås boken upp. Du står där och kallsvettas, för du vet ju vad som nu kommer att ske, vilka vidrigheter som kommer att läsas upp inför alla. Och inte bara det, efteråt ska en dom fällas på basen av vad som lästs upp. Situationen är hopplös.

Men, det finns en bok till. Den andra boken kallas för Livets bok. Jag tänker mig att det kanske går till så att när läsningen ur Gärningarnas bok ska börja och du och jag inser att det nu är kört för oss, då ropar Lammet – som också står där inför tronen – till och säger "Stopp! Detta namn finns i Livet bok. De gärningar som finns upptecknade är därför utraderade. Synden är sonad, skulden är betald. Denna sida i Gärningarnas bok är makulerad. Jag har betalt för honom. Jag har tagit detta på mig. Han går fri." Och då avbryts läsningen ur Gärningarnas bok. Helt enkelt för att dessa gärningar inte längre räknas. Lammet har betalt vår skuld, din och min, och det har han gjort med sitt blod på Golgata kors.

Detta är evangeliet, och detta är samtidigt domsöndagens budskap till oss. Ännu idag. Att den som har blivit renad i Lammets blod inte längre kommer att dömas skyldig på den yttersta dagen. Att Lammets blod öppnar himmelrikets dörr för var och en som tror och sätter sin tillit till honom. För var och en som insett att vi människor inte kan frälsa oss själva. Amen!