Pälsningstid

Jag har den senaste tiden funderat en hel del på varför det alltid blir så för oss kristna att det är konfliktfrågorna som tar upp vår tid och dominerar våra diskussioner. Här på bloggen speciellt upplever jag precis samma sak som Judas skriver om i sitt lilla brev i den tredje versen: "Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga."

Är det inte så, och borde det inte vara så, att det är vår härliga frälsning vi både borde och helst skulle vilja prata och skriva om i stället för alla dessa konflikter och konfliktfrågor? Visst är det så! Men samtidigt vet vi, precis som Judas skriver, att vi inte kan ducka för och fly undan konflikterna när det hos oss "har nästlat sig in vissa personer" (v. 4) Ett sådant duckande skulle ju lämna fältet helt öppet för fienden, och jag är helt övertygad om att denne använder sig av Lenins metod att "sondera med bajonetten". Lenin uppmanade sina efterföljare att avancera så länge det gick lätt, om och när de mötte på motstånd skulle de göra halt. Så, i vår situation, om fienden tillåts avancera utan motstånd kommer han helt klart att göra just det.

Nåväl. Nu står jag inför en av årets tyngsta arbetsperioder, och detta dessutom med en inte alltför god hälsa. (Uppenbarligen har jag drabbats av någon form av astmabesvär som stör mig ganska ordentligt.) Således kommer jag att tvingas ta det lugnt utanför arbetet och sätta den tid och den ork som återstår efter arbetsdagens slut på familjen. Därför kommer jag nu, under resten av detta år, att försöka avhålla mig från tunga och tidskrävande debatter och diskussioner. Eller det är åtminstone tanken. Om det uppstår en situation i kyrka och/eller samhälle som jag vill kommentera här på bloggen så gör jag givetvis det, men några diskussioner kommer jag inte att inlåta mig i. Detta betyder förstås inte att andra inte kan och får göra det, även här på bloggen, men min medverkan ska åtminstone inte tas för given. Jag planerar nog ändå att sätta upp en del texter här, men ämnesvalet kommer troligtvis att bli lite annorlunda. I klartext: Jag tänker skriva om det som Judas (och jag) helst skulle skriva om. Andra får således ta debatterna i konfliktfrågorna under den närmaste framtiden.