Ett svar till svaret

Maj Wikström avslutar för sin del vår lilla diskussion i Kp i.o.m. sitt svar på min insändare i denna veckas nummer. Jag antar att detta innebär att jag inte heller får in något ytterligare svar i tidningen, varför jag väljer att kommentera saken här i stället. Nu kommer Wikström, äntligen, in på det centrala i det som jag har försökt lyfta fram, nämligen det faktum att de som vill förändra kyrkans äktenskapssyn, för att kunna rättfärdiga detta, tvingas förbigå klara och tydliga bibelord. Dock erkänner hon (förstås) inte detta utan hävdar att "Denna spänning måste hanteras på andra sätt än att utgå ifrån att ens åsiktsmotståndare skulle ignorera Skriften..."

Min fråga blir: Varför det? Vi måste ju kunna konstatera det alldeles uppenbara! May Wikströms kolumn som gav upphov till hela diskussionen visar detta. Hennes "På tvären"-kolumn i Kp nr 10 visar det ännu tydligare. "Liknelsens Fader är större än (sina egna: så fräckt!) husregler. ”Allt mitt har redan varit ditt” säger han till den hemmavarande innan han slår ut armarna. Inget tas ifrån en. Fadern har sista ordet. Vad händer om vi tänker det så?" Visst har Fadern sista ordet. Men Han har redan talat, och detta ord står fast. Men detta vägrar May Wikström styvnackat att se. Och ja, vad händer om vi tänker det så? Svaret är uppenbart: Vi blir svärmare, eller "svärmeandar" som de också kallades.

Ännu mera uppenbart blir detta att förändringsivrarna ignorerar Skriften när vi, i samma nummer av Kp där Wikström hävdar att vi inte kan påstå att "åsiktsmotståndarna ignorerar Skriften", kan läsa Björn Vikströms svar på en direkt fråga i äktenskapsdiskussionen. "Jag tycker inte att de som dras till en person av samma kön skulle göra uppror mot Gud..."

De finskspråkiga brukar tala om "Mutu-teologi". Jag föredrar att kalla det svärmeri när det egna tyckandet upphöjs till tolkningsnyckel eller t.o.m. norm. Sedan kan man, som Björn Vikström, fast stå på huvudet i sina (misslyckade) försök att hävda att Bibeln inte säger det som Bibeln faktiskt säger. (De påståenden han kommer med i sin bok har plockats sönder och samman så många gånger att jag inte begriper hur han ännu täcks hålla fast vid dem.) Orden om att "Det här betyder inte att jag ifrågasätter Bibeln auktoritet..." är i detta sammanhang bara att betrakta som ett försök att slå dunster i ögonen på oss som läser hans text. Han gör helt enkelt samma sak som May Wikström gör. Han hävdar en sak, men sedan gör han det rakt motsatta.