Mitt svar i kyrkofrågan, del 2/3

Jag konstaterade i den förra texten att jag, åtminstone för närvarande, ser på kyrkofrågan på så sätt att jag planerar att stanna kvar i vår kyrka så länge jag får. Men eftersom vår kyrka idag leds av villolärande biskopar och villoläran dominerar på lärans område kan vi inte bete oss hur som helst om/när vi står kvar som medlemmar i kyrkan. En extraordinär situation kräver extraordinära  åtgärder för att överhuvudtaget vara möjlig att uthärda. Hur gör vi då detta, rent praktiskt? Låt mig lista några saker, och samtidigt får jag säga att denna lista givetvis inte är komplett. Du får gärna fylla på den i kommentarfältet nedan! Min lista ser ut som följande:

1. Ta avstånd från villolärarna och deras predikstolar

2. Uppsök rätta lärare och de predikstolar där dessa undervisar

3. Arbeta för att det ska finnas tillfällen och predikstolar där Guds ord förkunnas rent och klart

4. Se till att det finns sammanhang där våra barn och ungdomar kan gå god kristen undervisning och bra andlig gemenskap

5. Förbered för en framtid där det inte längre finns präster som vi kan lita och lyssna på inom kyrkan

6. Engagemang i kyrkans beslutande organ

7. Träda upp "i tid och otid" och visa på Guds ord och avslöja villolärarna

Detta var nu alltså min lista i korthet. I det följande kommer jag att gå lite djupare in i dessa olika saker. De tre första i denna text och de fyra sista i den följande.

1. För det första ser vi till att vi inte går på möten/gudstjänster där villolärare medverkar. Detta borde vara en fullständig självklarhet för oss som kristna, men tyvärr behöver det sägas eftersom detta tydligen ändå inte är så självklart för alla. Om och när vi utsätter oss för villolära, och villolärare, tar vår inre människa skada. Så enkelt är det. Idag är det äktenskapet som är i fokus för vår kyrkas villolärare. Tidigare har det varit andra saker. En gemensam nämnare för de flesta villolärarna är att de tummar på Guds ord på olika sätt. "Skulle då Gud ha sagt?" hette det i den ursprungliga villolärarens första attack, och samma fråga återkommer ännu idag i olika former. Det är Guds ord och Guds vilja som attackeras, och det är vi som lyssnar som lider följderna. Den som förkunnar har att hålla sig till att förkunna "Den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga". Sådana förkunnare som lär något annat ska vi inte lyssna till. Inte ens för att "se vad de har att säga".  

2. Detta första leder sedan till det andra som är lika självklart: Vi söker upp predikstolar där Guds ord förkunnas rent och klart. Detta kan innebära att vi tvingas röra på oss en del, men för dagens bilburna människor är detta inget stort problem. Oftast har vi också lediga platser i våra bilar när vi åker iväg. Så bjud gärna med sådana som inte har lika lätt att förflytta sig! Det är en stor frestelse för oss människor att helt enkelt låta bli att gå på gudstjänst eller på möte om/när vi konstaterar att det är en villolärare som står för förkunnelsen i de sammanhang där vi brukar gå. Givetvis ska vi inte gå till en sådan gudstjänst eller ett sådant möte, men vi ska inte heller bli sittande hemma. I stället ska vi se var det finns en gudstjänst eller ett möte dit vi kan gå och så gå dit i stället. Det här säger jag lika mycket åt mig själv som åt andra, men inte desto mindre menar jag att det behöver sägas. Det finns ännu idag kyrkor i våra trakter där ett rent Guds ord förkunnas. Vi får "rösta med fötterna", helt enkelt!

3. Med detta sagt så måste vi ändå konstatera att det tyvärr ändå inte alltid och på alla håll finns sådana predikstolar där Guds ord förkunnas rent och klart tillgängliga, och det för oss in på det som får stå som den tredje punkten. För det tredje behöver vi jobba för att det ska finnas tillfällen där vi kan komma samman och lyssna till ett oförfalskat Guds ord. I bönehus, och varför inte också i församlingens utrymmen. Detta är ett arbete som väldigt sällan är glamoröst, men det är ändå oerhört viktigt! Så till alla dem (oss) som arbetar i olika föreningar och församlingar med att ordna goda möten och samlingar: Fortsätt med jobbet! Det du gör är så oerhört viktigt, och med kyrkans tilltagande förfall blir det bara viktigare. Gudstjänstfrågan är också synnerligen aktuell, och det gläder mig att det idag finns en del alternativ. Missionsstiftet har sina gudstjänster på flera orter, och både svenska och finska evangeliföreningarna har viss gudstjänstverksamhet. I takt med att det blir allt färre församlingar som ordnar gudstjänster som en kristen kan gå till kommer behovet och efterfrågan på dylika samlingar att öka.

Detta var nu de tre första sakerna. I nästa text kommer jag att presentera fyra saker till som jag menar att vi, om och när vi stannar kvar i kyrkan, behöver göra.