Om att ha tappat kontakten med verkligheten

Det har sagts att feminismen för länge sedan tappade kontakten med verkligheten, och på detta får vi ständigt nya exempel. Idag bjuder Svenska Yle på ett typexempel på det här när de skriver om kampanjen #eimeidänhäpeä som fokuserar på brottsoffer för sexuella övergrepp och på att dessa offer inte ska behöva känna skuld för det de utsatts för. Det ska sägas att detta är en viktig kampanj som också jag kan tänka mig att stöda. Det är alltid förövaren som är skyldig när det sker ett sexuellt övergrepp. Jag har svårt att tänka mig att det där skulle kunna finnas något undantag. 

Men. När den som dragit igång kampanjen, Nea Lundström, berättar sin historia framkommer en del saker som det kan vara bra, speciellt för unga flickor, att ta varning av. Som sagt, ingen ska skuldbeläggas för att ha utsatts för sexuella övergrepp. Men vi behöver ändå komma ihåg att vi lever i en fallen värld, och när vi gör det finns det vissa saker som vi kan, och behöver, göra för att minska risken för att råka illa ut. Lundström berättar t.ex. att hon hade druckit sig så berusad att hon tappade medvetandet. Igen: Detta är inte på något sätt någon ursäkt för någon att våldföra sig på henne eller på någon annan i samma situation, men det är ändå ett faktum att en ung människa i en sådan situation vanligen löper större risk att råka illa ut än sådana som inte befinner sig i en dylik situation. 

Detta är något som man som ung, och förstås också som äldre, med fördel kan tänka på. Vi lever som sagt i en fallen värld där det finns onda avsikter lite överallt. 

Jag skrev en kommentar med ungefär detta innehåll under artikeln, men den blev givetvis censurerad. Det är tydligen inte god ton att lyfta ett varningens finger. Detta är som sagt ett typexempel på hur dagens feminism har tappat kontakten med verkligheten. Det man säger när man vägrar låta varningarna ljuda är det samma som en feminist sade i detta ämne: "Jag vägrar leva i en sådan värld där man ska behöva vara rädd för knockout-droppar eller rädd att bli våldtagen om man dricker sig berusad." Hallå! Tala om att ha tappat kontakten med verkligheten! Världen ÄR sådan. Tyvärr. Den här världen är en gång bara sådan att det inte går att lämna bilen olåst och med nycklarna i tändningslåset mitt i en stor stad. Förr eller senare kommer någon att stjäla den. Samma sak med att dricka sig redlöst berusad på en fest. Det kan gå bra en eller t.o.m. flera gånger, men förr eller senare kommer något ont att hända. För att världen ÄR sådan. Och den blir inte annorlunda för att jag, eller någon annan, låtsas som att den inte är vad den är.

Som sagt: Detta är inte att skuldbelägga offren. Skulden ligger ALLTID hos den som begår den onda gärningen, vara vad den vara må. Men när vi vet att vi lever i en fallen värld kan det ändå vara bra att bete sig därefter och inte som om vi inte gjorde det. Inte för att ondskan försvinner för det, men för att vi på så sätt kan ha bättre chans att klara oss utan att drabbas av den. Detta måste vi kunna säga. De som censurerar dessa varningar borde snarast ta sig tillbaka till verkligheten. Även om det kan innebära att man hamnar att överge vissa av sina feministiska grundteser.

Journalistisk skandal i USA

Det har länge varit uppenbart att presidentvalet i USA inte står mellan Donald Trump och Joe Biden, utan att det står mellan Trump och landets vänstermedia. De senare står inte på valsedlarna, men i deras ställe står namnen Biden/Harris. Man behöver faktiskt inte följa med vad som skrivs och sägs särskilt länge för att inse att det är precis på detta sätt. Om någon ännu tvivlade har Hunter Biden-affären (som handlar om att han eventuellt sålt tillgång till Joe Biden för utländska intressen medan denne var landets vicepresident) gjort det helt klart och tydligt hur landet ligger. Det må vara hur det vill med sanningsläget i dessa anklagelser (men det har bekräftats av flera insatta personer att e-posterna det hela handlar om ÄR skrivna av Hunter Biden), men den stora skandalen är medias behandling av ärendet. TYSTNAD. Det är hur vänstermedia har behandlat saken. Orsaken är alldeles uppenbar: Detta är något som skulle skada Bidens, eller rättare sagt vänstermedias, chanser att vinna valet. 

Detta är förstås inget som jag har hittat på. Det är många på högerkanten av mediespektret i USA som säger samma sak. Men igår hände något stort i denna sak. Glenn Greenwald - mannen som samarbetade med visselblåsaren Edward Snowden - en traditionell vänsterjournalist som var med och grundade internettidningen The Intercept (som grundades för att undvika censur i det journalistiska arbetet) sade igår upp sig från The Intercept för att hans medarbetare vägrade publicera en lång, och mycket kritisk, artikel han skrivit om fallet Hunter Biden och framför allt om hur vänstermedia mörkat hela denna affär för att gynna Joe Biden. Kravet för publicering var, hör och häpna!, att alla kritiska utsagor om Joe Biden skulle censureras. Så långt har det alltså gått, att en nättidning som grundades för att undvika censur nu kräver censur för att inte skada medias presidentvalskampanj.

Hela den här historien är inget annat än en massiv journalistisk skandal. Greenwald konstaterar bl.a. i sin långa text att det inte finns någon annan orsak att tysta ner detta än att inte vilja riskera valresultatet. Han hävdar att det finns lika mycket stöd för att dessa e-poster är äkta som det fanns för Edward Snowdens uppgifter, och där tvekade inte vänstermedia att gå med. Hänvisningarna till att materialet på hårddisken skulle vara hackat och att det därför inte kan tas upp är likaså inget värda, säger Greenwald, utan visar bara ännu tydligare vad detta handlar om. Han sätter nämligen detta i relation till NYT:s publicering av Donald Trumps skatteuppgifter som vänstermedia inte hade några betänkligheter överhuvudtaget att publicera. Den ansvarige redaktören konstaterade att "han inte bryr sig" i hur dessa uppgifter fåtts fram. De skulle publiceras i vilket fall som helst. Men nu är plötsligt frågan om hur uppgifterna kommit fram så oerhört viktig. 

Splittringen av mediefältet i USA och misstron mot "den andra sidans media" blir garanterat inte bättre av denna skandal. Skulden för splittringen läggs gärna, också i vår media, på Donald Trump. Men faktum är att det vi ser här är något som är långt värre, när det handlar om att skapa splittring och öka misstron i USA, än något Trump någonsin har gjort. 

Jag avslutar med ett citat ur Greenwalds artikel: "But the real scandal that has been proven is not the former Vice President’s misconduct but that of his supporters and allies in the U.S. media. As Taibbi’s headline put it: “With the Hunter Biden Exposé, Suppression is a Bigger Scandal Than the Actual Story.”"

Jan Myrdal 1927 - 2020

Jag läste just en notis som berättar att Jan Myrdal har avlidit, 93 år gammal. Jag är egentligen inte bekant med hans tänkande annat än att jag vet att han varit en oförtröttlig kämpe för yttrandefriheten. Ja, givetvis vet jag att han i princip är vänstern förkroppsligad i Sverige från mitten av 60-talet framåt. Han har t.o.m. blivit kallad maoist (wikipedia), och ingen torde förneka att han var urtypen för sådana som brukar kallas intellektuell. 

Men det är för hans kamp för yttrandefriheten jag vill uppmärksamma honom. Hans åsikter om den politiska korrektheten och om kränkthetskulturen är väl värda att begrunda. Jag hittade en synnerligen läsvärd insändare från 2004 på Aftonbladets webbplats, om än den är något kantigt skriven. Men låt inte det nedslå dig! Den har ett par mycket goda poänger som ger sig bara man orkar läsa! 

Jag hittade artikeln när jag sökte på orden "Myrdal försvar för yttrandefriheten sanningen". Jag tror att det var i de äldres råd, som var ett av de sista program jag brydde mig om att lyssna till på Radio Vega, där en av deltagarna (Ralf Friberg eller Per-Erik Lönnfors?) citerade Myrdal i en diskussion om yttrandefrihet. Citatet, som är genialt i det att det är både enkelt och oerhört djupsinnat, lyder ungefär så här: "Om vi förbjuder lögnen kommer vi också att tysta sanningen". (I insändaren i formen: "Förbjuder vi lögnen förlorar sanningen".) Så här är det naturligtvis eftersom de som väljer vad som ska förbjudas och vad som (ännu tills vidare) ska tillåtas i det offentliga samtalet inte har all kunskap om vad som är sant och vad som inte är det. Så när de i sin nit att beskydda folket från vad de menar vara lögn kan det (mycket väl) hända att de, tillsammans med en del lögner, också förbjuder sanningen.

I insändaren från 2004 utvecklar Myrdal denna tanke. Han säger bl.a. det som jag också har försökt framhålla att yttrandefriheten inte får inskränkas med motiveringen att man inte får kränka grupper/ett kollektiv. Myrdal skrev: "Föreställningen att kollektiv kränks är politiskt korrekt men orimlig." Så sant, så sant! Myrdal talade varmt för att tillåta att lögnen uttalas, men att denna sedan ska bemötas med fakta. "Innebär detta att jag anser att också Faurisson bör få publicera sig? Visst! Det är bara sedan att läsa, kontrollera; motbevisa om så är. Göra som Milton tillrådde." Problemet med detta är förstås att det är så jobbigt att bemöta alla virrpannor som (liksom förintelseförnekaren Faurisson) har fel. Det är lättare att förbjuda dem att yttra sig - om man har makten att göra det. Sedan kan det förstås visa sig att de lagar man stiftade när man hade makten kan användas mot en själv när man efter några år inte längre sitter på makten och vill påpeka något galet som de som har kommit till makten påstår. 

Sedan kan jag bara inte låta bli att klistra in ett lite längre stycke som Myrdal skrev angående de då nya hetslagarna i Sverige. "Att förtala någon, att förolämpa någon var tidigare åtalbart. Men hetslagarna spränger gränserna. Det har fått märkliga följder. En är att det mesta av vad man kan höra svenskar sinsemellan säga om svartskallar och bögar - för att bara ta två kategorier - numera är straffbart. Det som berättas man och man emellan kommer därför varken på tryck i tidningar, kan höras i radio och tv eller bli till resonemang med skäl och motskäl. Den klyftan mellan vad som verkligen sägs och vad som offentligen får sägas gör den officiella retoriken om förståelse rätt verkningslös."  

 Detta alltså redan år 2004! Jan Myrdal hade huvudet på skaft och en förmåga att se vad som var på kommande. Redan då.

 

295 -243

Valvinden i USA efter den sista debatten mellan Trump och Biden är allt tydligare till förmån för den sittande presidenten. Så gott som alla opinionsinstitut är överens om detta, om än siffrorna varierar. Jag följer som bekant med The Trafalgar Groups mätningar eftersom detta institut lyckades bäst med att peka ut vem som skulle vinna i det senaste presidentvalet. Också i deras mätningar går Trump hårt framåt. Jag skrev för någon dag sedan att vågen nu tippat över i Pennsylvania, och nu idag har TG publicerat flera nya mätningar som visar att Trumps ledning i några av de viktiga swingstaterna har ökat ordentligt. T.ex. i Michigan, som jag har förutspått kommer att vara den delstat där valet avgörs, har Trumps tidigare mycket tunna ledning nu utökats till en stadig ledning på 2,5% (49,1 - 46,6). Samma sak har hänt också i Florida där Trumps ledning nu är uppe i 2,7% (49,6 - 46,9). Även i Wisconsin, som är den sista av de swingstater som Trump vann 2016 där Biden ännu enligt TG leder, har det hänt saker. Från att ha lett med 2,8% i september har Bidens ledning nu krympt till nästan försumbara 0,4%.

Det är nu bara fem dagar kvar till valet, och opinionsläget är hur spännande som helst! Men om TG får rätt kommer Trump att vinna nästan lika överlägset som han vann mot Clinton för fyra år sedan. Men där finns ett stort OM. Det finns nämligen inget som garanterar att de får rätt också denna gång.    

Ännu om ÖT, min insändare och Aki Ruotsala

Ann- Sofi Bergers svar på min insändare i gårdagens ÖT var så oerhört naivt och innehåller ett par mycket märkliga saker som jag menar att jag behöver påtala ytterligare. ÖT öppnar, förståeligt nog, ingen debatt i ämnet på sina sidor, men här på bloggen har jag möjlighet att låta debatten gå vidare.

Berger skriver att jag inte ger några förklaringar (egentligen) till varför jag menar att Priderörelsen är fascistisk, utan att jag i stället hänvisar till "Aki Ruotsala, Pori Jazz-vd:n som fick sparken eftersom han uttalat sig om att homosexualitet går att bota. Det gick emot arbetsgivarens värdegrund."

Det är givetvis förståeligt, men ändå djupt störande, att Berger inte vill se problemet här. Det Ruotsala råkade ut för ÄR förklaringen på varför hbt-tillskynderiet är regnbågsfascism. Det är ett tydligt exempel på Cansel-kultur, det är ett ännu tydligare exempel på somearkeolgi och framför allt är detta bara början. Berger vill inte inse att det hon kallar för "arbetsgivarens värdegrund" inte befriar Pori Jazz från skuld här (vilket hon menar när hon viftar bort saken med att hänvisa till denna värdegrund), utan detta visar att problemet sitter i själva värdegrunden. Den kamp som regnbågsfascismen bedriver mot religions- och yttrandefriheten har tagit sig in i företagets värdegrund. Och detta är bara ett, litet, exempel på detta.

Jag lyssnade för en tid sedan på en intervju med den amerikanske författaren Rod Dreher. Han kom in på just detta, och han gav det t.o.m. ett namn. Han kallar det för "Woke-kapitalism", och med detta avsåg han den kamp mot just religions- och yttrandefriheten som regnbågsrörelsen bedriver och i vilken de har lyckats få med de stora företagen på sin sida. Han ger i intervjun två amerikanska, och ett europeiskt, exempel på hur brutalt detta kan fungera. Två delstater, Indiana och Arkansas, stiftade år 2014 lagar som skulle ha garanterat individens religionsrättigheter när det uppstod konflikter i hbt-frågor. Big business (Apple, Walmart m.fl.) hotade att flytta sin verksamhet från dessa delstater ifall dessa, demokratiskt stiftade, lagar inte drogs tillbaka – och därmed drogs lagarna tillbaka. I Polen, berättar Dreher, pratade han med katolska arbetare på polska filialer till amerikanska och europeiska storföretag, och dessa arbetare upplever att de, mot sina samveten, tvingas stöda Priderörelsen för att få behålla sina jobb.

Dessa företags värdegrund, djupt påverkad av Pride-ideologin, tolererar inte att någon inte köper Pride-paketet. De som inte gör det ska straffas. Precis som Aki Ruotsala blev straffad.

Jag kan inte komma på något mera passande namn på detta fenomen än regnbågsfascism. Att media och medias representanter vägrar se vad som pågår här är som sagt djupt störande. Men samtidigt fullt förståeligt eftersom de själva har blivit en part i målet. Ja, du hörde rätt. Vår "opartiska" och "objektiva" media är allt annat än opartisk och objektiv när det kommer till det som i USA, och allt mera också här, börjar se ut som det kulturkrig det är.

Oljeindustrin och Pennsylvania

 Jag skrev i texten om valdebatten mellan Trump och Biden att det är möjligt att den knockoutsmocka Biden gav sig själv kan ha avgjort valet. (Intressant nog har nu också t.ex. Iltalehti noterat detta, även om knappt någon annan media här har gjort det) Nå, nu har Trafalgar Group kommit med en ny opinionsmätning från just Pennsylvania som visar att det har skett stora förändringar i väljarunderstödet i den viktiga swingstaten på bara två veckor. Från att ha legat under med 2,3 % den 13/10 har Trump nu passerat Biden och leder med 0,8% (27/10). 

Nu återstår det förstås att se om Trafalgar Group lyckats lika bra med sina mätningar denna gång som de gjorde 2016. Om de har gjort det, och inget dramatiskt inträffar fram till valdagen, torde Trump har mycket goda chanser att klara av att bli omvald. Hur som helst är valvinden helt klart röd (i amerikansk tappning, vill säga) just nu och Trump går starkt framåt. 

Dagens andakt

Så här i Coronatider har SLEF (Svenska Lutherska Evangeliföreningen) på sin webbplats något som kallas för "Dagens Andakt". Jag har själv nyligen upptäckt dessa andakter, men jag kan varmt rekommendera dem för alla. Om du har 10-15 minuter surftid på nätet kan du inte investera dessa minuter bättre än så här! 

Jag fick själv möjligheten att medverka idag, och jag fick hjälp av min dotter Linnea med sången.

Publicerad insändare, ÖT 27/10

Jag skrev en insändare angående Ann-Sofi Bergers ledarkommentar i ÖT 23/10. Jag försökte uttrycka mig så försiktigt som möjligt för att öka chanserna för publicering, och till min, trots det, förvåning togs texten in i dagens tidning. Berger svarar i ÖT, men redaktionen öppnar inte upp för ytterligare debatt i ämnet, vilket är helt ok för mig. Dock vill jag här ändå kommentera hennes påstående om att "yttrandefriheten medför ansvar". Detta är ett bekvämt sätt att rättfärdiga grova ingrepp i yttrandefriheten, och något som både media och rättsväsendet har förfallit till. Hur galet detta påstående används ser vi när vi betraktar hur det missbrukas: Endast sådana fakta och åsikter som på förhand godkänts av hbt-lobbyn (i medias redaktionssrum) får komma fram. Obekväma fakta får inte höras och synas - med motiveringen att dessa kan vara kränkande. Detta leder givetvis till att någon debatt i dessa frågor inte längre kan föras, varken i media eller i samhället i stort. Vi har alltså låst dörren till ett helande i denna fråga (både när det gäller frågan i sig och för alla de människor som kämpar med detta) och kastat bort nyckeln. Detta är oerhört sorgligt på så många olika plan. 

 Nåväl, här är min text för de läsare som inte har tillgång till ÖT på nätet:

 

Ibland blir det bara fel. Ledarskribenten Ann-Sofi Berger skriver i ett ledarstick på ÖT:s webbplats (23/10) att Karlebys stadsfullmäktigeordförande Reino Herlevi uttryckte sig klumpigt, alternativt vilseledande, när han jämförde Soldiers of Odin med Priderörelsen inför behandlingen av förslaget att Karleby skulle flagga med regnbågsflaggan under Pridevenemanget i staden. Herlevi menade att alla föreningar borde behandlas jämlikt och om staden upplåter sina flaggstänger för Priderörelsen borde det samma också gälla för Soldiers of Odin. Berger menar att man inte kan jämföra dessa två storheter eftersom den ena är en organisation som har invandrarfientliga och rasistiska drag med våldsinslag medan den andra, alltså Pride, är en rörelse som "betonar alla människors lika värde".

Som sagt, ibland blir det bara fel. När Berger hugger i sten så flisorna yr som hon gör här drabbar det både hennes läsare och medias trovärdighet. Saken är nämligen den att Priderörelsen INTE står för alla människors lika värde. Åtminstone inte bara. I själva verket är Priderörelsen och den social rättvisa-ideologi som går hand i hand med denna rörelse en av de starkaste pådrivarna i fråga om den oerhört obehagliga Cansel-kulturen och med den hithörande s.k. "some-arkeologin". Om du inte tror mig, fråga t.ex. Aki Ruotsala. Denna ideologi är likaså en fiende till både religions- och yttrandefriheten. Här kan den som inte tror mig fråga t.ex. Päivi Räsänen.

De som talar för Priderörelsen, nu också Ann-Sofi Berger,  vill få oss att tro att denna rörelse handlar om jämlikhet och alla människors lika värde. Det gäller kanske på ytan, men bakom den färgranna fasade döljer sig en annan verklighet som vi inte kan blunda för. Om vi går lite djupare ser vi en ideologi som förföljer och idkar våld mot, kanske i en något mera latent form än i fallet med Soldiers of Odin men dock, sådana som inte köper det propagandapaket de försöker sälja. Jag har använt ordet "regnbågsfascism" för att beskriva detta, och jag menar att det är ett inte alls missvisande ord för vad detta handlar om.

Reino Herlevi har fullständigt rätt när han säger att alla föreningar och rörelser bör behandlas lika. Vi ska verkligen inte flagga med Soldiers of Odins flagga, men det är precis lika illa att hissa regnbågsflaggan. Att en majoritet av de folkvalda inte har begripit detta är illa, men att vår media, som i fallet med Ann-Sofi Berger, sprider vilseledande information om regnbågsrörelsen är ännu värre. En oberoende media, och denna medias trovärdighet, är en så viktig del av vårt demokratiska system att vi verkligen inte har råd att på detta sätt offra den på regnbågsfascismens altare.

 

Kristian Nyman, Esse

Om mörkret i samhället och politiken

Jag läser Aftonbladet så gott som varje dag. För att hålla koll på galenskaperna, om vi säger så. Nåja, det finns bra journalister på Aftonbladet också. Men så finns de där andra där också. Samt den allestädes närvarande värdeliberala journalistiska linjen. Den linje som i dessa tider bland annat tar sig uttryck i ett enormt Trump-hat. Ja, egentligen ett hat mot allt som ligger till höger om mitten, både politiskt och värdemässigt. Men Trump får symbolisera allt detta. Det som alla rättskaffens människor bör hata. Eller åtminstone avsky.

Jag läste för några dagar sedan en kolumn av Lena Melin. Hon är inte min favoritskribent på Aftonbladet, om vi säger det så. I den här kolumnen gav hon uttryck för precis det som jag INTE anser. Hon skrev bl.a. att "kanske vaknar vi upp ur mardrömmen" och hon fortsatte detta resonemang genom att hävda att "världen går igenom en mörk tid. Med ett maktskifte i Washington skulle hoppet om en vändning börja leva. Inte bara där, utan både här och där."

Jag har många gånger konstaterat att Trump inte är någon idealpresident. Men han är, precis som en anonym kommentator konstaterade här på bloggen för några dagar sedan, en motkraft till de globalister och vänstermänniskor som har så mycket att säga till om i världen idag. Jag har väldigt svårt att se att det Melin kallar "mörker" i världen idag verkligen är mörker. (Om än vissa av de saker och personer hon listar som exempel på "mörkret" verkligen inte står för något gott och därmed hamnar på min "mörka lista" också.) Trump har förstås också sina mörka fläckar, och jag har svårt att lita på det han säger och lovar (speciellt om han skulle hamna i en situation där han inte längre kommer att ställa upp i något val och inte behöver stryka några väljare medhårs.) Men det är nog Biden som står för det som jag betraktar som det mörkare av de två alternativ som står till buds i USA. Speciellt som han så oerhört tydligt är den förtryckande vänstermedias kandidat i valet.

Ett omval av Trump skulle, hur konstigt det låter också i mina öron, vara något positivt för utvecklingen i världen. Det skulle t.ex. ge lite hopp om att den allt dominerande vänstermedian inte hur som helst kan styra och ställa precis som den vill. Om han inte blir omvald utan Biden/Harris vinner har jag svårt att se något ljus i tunneln. Jag skulle verkligen INTE unna vänstermedia den segern. Vi får se vad som händer.

Men tänk så olika man kan se på saker och ting beroende på var man står!  

Ännu om valdebatten i USA

Ja, jag är oerhört intresserad av amerikansk politik. (Är det någon som är överraskad av att min favorit bland alla världens TV-serier är "West Wing?) Så det kommer att bli en hel del av den sorten här de närmaste veckorna. 

Jag läser kommentarer efter gårdagens valdebatt, och jag återkommer till Wolfgang Hanssons intressanta texter på Aftonbladet. Jag håller inte alltid med honom, men han är väldigt insatt i det han skriver om. Han konstaterar att ingen av de två kandidaterna fick in något knockout-slag på den andre, vilket torde vara helt korrekt. Hansson menar att Trump borde ha lyckats med det för att kunna vinna, men det är inte jag alls säker på. Speciellt som Biden lyckades med konststycket att slå knock på sig själv - inte mindre än två gånger - något som jag inte sett att någon uppmärksammat. Annat då än i högermedia i USA. 

Under diskussionen om klimatpolitiken släppte Biden ur sig den oerhörda grodan, pressad av Trump, att han kommer att köra ner oljeindustrin i USA för att ersätta den med alternativ energiproduktion. Det här var givetvis Trump snabb att hugga på och han uppmanade väljarna i speciellt Pennsylvania och Texas att notera detta. När Biden sedan också medgav att han är för ett förbud mot fracking på all federal mark kom det andra slaget som han bjöd på. 

I så gott som alla mätningar har Biden haft ledningen i Pennsylvania. En ganska tydlig sådan, och även i Trafalgar Groups mätningar har Biden varit i ledning, om än inte lika stort. Det ska bli oerhört intressant om detta knockoutslag som Biden gav sig själv och sin kampanj vänder styrkeförhållandena i Pennsylvania. Det är inte omöjligt att det gör det, så stor och viktig är de facto oljeindustrin i just Pennsylvania. Om det blir resultatet av Bidens groda är det mycket möjligt att detta kostade honom segern i valet. Det lär ska visa sig.   

Om nattens debatt i USA

Jag har svårt att sova på morgonnatten, så i stället för att ligga och stirra i taket valde jag att stiga upp och se slutet av nattens debatt mellan Trump och Biden. Det stora plustecknet i nattens debatt var hur städad den var. Det gjorde att de, i motsats till den första debatten, faktiskt klarade av att komma in på en del sakfrågor. Speciellt klimatdelen var oerhört avslöjande, och här måste jag säga att jag är HELT på Trumps linje. The new green deal, som Bidens parti för fram, kommer att utarma USA:s ekonomi och driva bort en massa arbetsplatser och företag. Trump talar för ren natur och minskade CO2-utsläpp, men så att detta görs kontrollerat och utan att förstöra ekonomin. Tummen upp för det. Tyvärr finns det väldigt få sådana politiker i Europa, varför vår ekonomi torde vara körd i botten när vi kommer till 2035.

 Vem vann då debatten? Wolfgang Hansson på Aftonbladet träffar helt rätt när han konstaterar att det inte är de som redan valt sida som ska avgöra det, utan de som ännu inte gjort det. Vad de anser lär ska visa sig i början av november. Men jag slogs framför allt av en sak när jag satt och såg på de två. Om jag skulle vara amerikan skulle jag inte vilja ha någondera av dessa till president. Trump har bättre politik och en bättre plan för USA, men han är (enligt mig) opålitlig, ombytlig och allmänt otrevlig. Biden är mera sansad, men han såg så oerhört gammal ut. Speciellt när han försökte få något sagt men orden inte kom ut rätt och han såg ut att ha svårt att veta vem han debatterade med. (Jag studsade till ordentligt när han mitt i allt tycktes tro att han debatterade med Abraham Lincoln... Jag fick gå tillbaka och se vad han egentligen sade, och det visade sig att han, tydligen, hade missförstått något Trump sade.) När han gick ner från scenen efter debatten såg det nästan ut som om han behövde hjälp för att komma av scenen.

Trump skulle verkligen inte vara mitt första val, om jag skulle ha något att säga till om, men jag skulle verkligen inte vilja ha Biden att sitta på "fotbollen". Hans mentala kapacitet tycks helt tydligt vara på väg utför, och Kamala Harris är som jag tidigare konstaterat en katastrof. Sedan är frågan hur mycket en från verkligheten löskopplad Biden skulle hinna ställa till med innan de skulle få bort honom från presidentposten inte alls rolig att tänka på.    

Intressant om Nya testamentet

Jag lyssnade idag medan jag satt på trucken på undervisning från 2019 års Alltid redo-konferens med John Dickson. Hans föredrag "Tvivlarens guide till Jesus och uppståndelsen" är verkligen värt att lyssna på! Som historieintresserad teolog var det mesta god och nödvändig repetition, men en helt ny sak kom fram som jag inte har hört eller tänkt på tidigare. Dicksons föredrag var en koncentration av en kurs som han håller på vanliga sekulära högskolor, och han poängterade flera gånger att det han säger är sådant som vanliga, icketroende historiker håller med om. Det nya för mig var det han sade om att sekulära historiker är fascinerade och intresserade av Nya testamentets texter ur ett renodlat historiskt perspektiv eftersom de är unika, inte bara för att det finns så oerhört stor mängd kopior bevarade och att texterna är skrivna så nära de händelser de beskriver, utan också för att dessa texter är skrivna av maktlösa människor. Maktlösa i den bemärkelsen att de som skrivit texterna var vanliga människor. Så gott som alla andra historiska texter från antiken bjuder på maktens perspektiv. Väldigt sällan, för att inte säga aldrig, får vi höra från "oppositionen" eller överlag från sådana som inte representerar makten.

Dickson säger att Paulus är ett litet undantag bland de nytestamentliga författarna eftersom han, före sin omvändelse, var associerad med makten. Men han konstaterar också att Paulus förlorade sin maktposition när han blev en Jesu efterföljare och apostel. Nu kanske någon vill opponera sig och hävda att kyrkan var en maktfaktor. Men detta gäller endast från medlet av 300-talet. När texterna skrevs (alla inom 60 år efter Jesu död och uppståndelse) var kyrkan verkligen ingen maktfaktor.

Lyssna gärna på Dicksons föredrag! Det är som sagt väldigt givande. Tyvärr är det endast på engelska.   

Biskoparna slår dunster i våra ögon

Österbottens Tidning berättar i en nyhetsartikel idag att den lutherska kyrkans biskopsmöte inte ger några nya anvisningar angående vigsel av samkönade par. Detta var kanske väntat, men i artikeln och i det som biskoparna säger efter dagens möte finns det två oerhört problematiska saker. För det första säger biskoparna (äb Luoma och BG Åstrand) att "vi kan inte bygga vår framtid på varningar i en fråga som splittrar kyrkan", samt att "det är viktigt att kyrkan kan uppmuntra till återhållsamhet med eventuella påföljder". För det andra säger BG Åstrand, igen en gång, att "över hälften av alla präster och kyrkans medlemmar är för en vigsel av samkönade par och att det handlar om en akut fråga som måste avgöras på kyrkomötet" samt att "vi sitter fast till dess och kommer varken framåt eller bakåt. Domstolarna avgör inte den här frågan. Det är kyrkan som måste fatta ett beslut om hur vi ska ha det". 

Detta är som sagt ytterst problematiskt, och dessutom djupt oärligt. Saken är nämligen den att vår kyrka HAR en linje. Det HAR fattats beslut som fortfarande gäller. Vi behöver därför komma varken framåt eller bakåt i den här frågan. Det som gäller i vår kyrka idag är, som också sägs i artikeln, att äktenskapet är för en man och en kvinna. Detta är grundat i Uppenbarelsen och helt i enlighet med kyrkans historiska tradition. Detta är något vår kyrka inte behöver gå ifrån, och inte ens KAN gå ifrån med mindre än att gå tvärt emot kyrkoordningens första paragraf. 

Det att biskoparna hävdar att det inte ska delas ut varningar till de präster som går emot kyrkans linje i äktenskapsfrågan är också bedrägligt. Om man nämligen inte vidmakthåller den linje som kyrkan har kommer den att eroderas och vittra bort. En präst har lovat att hålla sig till Bibeln och till kyrkans lära, och om han inte gör det, då måste det beivras. Det finns helt enkelt inget annat alternativ. De biskopar och de domkapitel som inte gör detta begår faktiskt tjänstefel. Dessutom kan jag inte i detta sammanhang låta bli att anknyta till det som kyrkomötesombudet Göran Stenlund sade i anslutning till denna fråga: Om de präster som bryter mot gällande regelverk inte får varningar, betyder det att det samma gäller för alla andra också och i alla andra frågor? 

Svaret är förstås att det gör det inte. Den präst som vägrar samarbeta med en kvinnlig präst med hänvisning till vad Guds ord säger i den frågan råkar garanterat ut för påföljder. Kan det bli mera tydligt att biskoparna och vår kyrka följer den allmänna opinionen och låter denna vara domare i aktuella frågor i stället för Gud och hans ord?

 

 

Fortfarande 275 - 263

Med nu bara två veckor kvar till det amerikanska presidentvalet ökar spänningen - och spänningarna - ytterligare. Om det skulle visa sig att de e-mail som hittades på den övergivna laptopen verkligen är äkta och att Joe Biden har ljugit om det att hans som Hunter sålde tillgång till vicepresidenten (och därmed till den amerikanska administrationen) är detta en potentiell bomb som utan tvekan kommer att spränga den demokratiska presidentvalskampanjen. De närmaste dagarna kommer att vara ganska intensiva, får man anta. Så småningom kommer nämligen inte ens vänstermedia i USA att kunna tiga ihjäl detta. 

Nåväl. Jag följer som bekant med The Trafalgar Groups opinionsmätningar inför valet. Detta för att de lyckades bäst av alla att förutspå utgången i valet 2016. Även denna gång säger deras mätningar något helt annat än vad de vanliga opinionsinstitutens mätningar ger vid handen gällande kandidaternas understöd. Om valet skulle gå så som TG:s mätningar visar skulle Trump vinna med en liten marginal i elektorskollegiet. Dock så att hans vinstmarginal i flera swingstater, precis som för fyra år sedan, är ganska tunn. 

 Sedan den senaste uppdateringen har Bidens ledning i Wisconsin (Biden +1,3% mot 2,8 senast) krympt en aning. I Michigan är det fortfarande ytterst jämt med Trump i ledning 46,5 mot 45,9. Pennsylvania lutar fortfarande mot Biden medan Florida lutar mot Trump. 

Min gissning är fortfarande att hela valet kommer att avgöras i Michigan. Men som sagt återstår ännu två veckor till valet, och mycket kan hända ännu. Ja, troligt är att mycket ännu kommer att hända.  

Om plättar och hjortronsylt och en stor dos nostalgi

Vi åt, igen en gång på söndagskvällen, plättar i casa Nyman. Vi har lärt oss en liten grej hur man får plättarna extra knapriga och spröda - om man vill ha dem sådana - genom olika försök och misstag. (Ett nytt misstag som jag försökte mig på ikväll och som jag inte gör om är att föröka göra plättarna på naturell joghurt. Det blev INTE bra.) Men om man ersätter mjölken med havremjölk blir de väldigt bra. Så det kan rekommenderas! 

Men det var inte det som var speciellt med kvällens plättkalas. Ikväll hade vi faktiskt lite andaktskänsla när vi åt våra plättar. Sylten som vi satte på dem var nämligen ingen vanlig sylt. Det var hjortronsylt. Redan det är ju i sig ganska märkvärdigt, åtminstone här hos oss där vi inte har för vana att köpa hjortronsylt eftersom den hjortronsylt man hittar i butiken är på tok för dyr och dessutom mestadels består av socker. Men det här var verkligen ingen vanlig hjortronsylt. 

Vi bytte ut kyl/frys-kombinationen i veckan och kastade ut våra gamla skåp och ersatte dem med en något nyare variant. När vi flyttade över frysvarorna i den nyare, men fortfarande begagnade, frysen hittade Johanna ett mjölkpaket som det stod "Milka" på. Inte "JMC" (som i Jakobstads Mjölkcentral), men ändå. Jag vet inte när Milka slutade samla in och sälja mjölk under eget namn, men det måste vara ganska länge sedan. Sedan stod det skrivet på paketet, med tusch och i min farmors handstil, "2 påsar" och "Hjortron 91". Alltså som i 1991. 

Så ikväll åt vi hjortronsylt som var lagad på hjortron plockade av min farfar år 1991. Sex år innan han flyttade hem till Herren. Samma år som jag skrev studenten och, som Johanna konstaterade när vi satt och åt, som var plockade när hon var 14 (!) år gammal. Hjortronen hade varit i farmors frys, och sedan i vår frys, i drygt 29 år. Men hjortron står sig bra i frysen. 

Min farfar gillade att röra sig i skog och mark, och alltid med ett ämbar eller två i handen. Han hade svårt, minns jag, att få plockat bären på buskarna i den egna trädgården, men skogsbären hann han alltid plocka. Lingon, förstås, men hjortronen var hans specialitet. Ett år plockade han över 100 liter hjortron - och det utan att resa till Lappland. Mestadels här i Esse på de många hjortronställen han kände till men som han aldrig hann visa oss andra. 

Utan att veta helt säkert tror jag att de hjortron vi åt ikväll var de sista hjortron som fanns kvar av det han plockade. Eller inte riktigt. Det fanns två påsar i mjölkförpackningen. Vi satte den ena påsen tillbaka i frysen. Hjortronen hade klarat sig bra i 29 år, och säkert klarar de några år till. Kanske vi tar upp den om tre år när farfar skulle ha fyllt 100.    

Korruption och censur i vänster-USA

En STOR skandal har de senaste dagarna slagit till mot det amerikanska presidentracet. En artikel i NY Post (inte Times) visar att Joe Biden ljög när han sade att han inte hade något med sonen Hunter Bidens korruptionsaffärer i Ukraina att göra. Det hela handlar om en kvarlämnad Laptop och en e-post som inte var tänkt att komma allmänheten till kännedom. Nå, hur som helst: I en vanlig valrörelse skulle detta vara döden för en kandidat. Men nu är denna valrörelse allt annat än vanlig. Först och främst handlar valet inte om Trump mot Biden, utan om Trump mot USA:s vänstermedia som råkar ha namnet Joe Biden på sin valsedel. Sedan är det förstås Trump. Eftersom han har töjt på sanningen så många gånger under de senaste åren torde denna allvarliga lögn från Bidens sida ändå inte fastna på samma sätt som den annars skulle ha gjort. 

Dessutom är det alltså vänstermedia som är uppställd i valet. De kommer givetvis att göra allt de kan för att begrava detta, och eftersom de flesta av Bidens tilltänkta väljare bara läser vänstermedia är risken stor att de aldrig kommer att få höra om detta. Twitter har redan dragit sitt strå till den stacken genom att låsa både NY Posts konto (där de länkade till sin egen artikel) och även en del andra användares konton som har gjort det samma. Väljarna får inte höra om detta nu! Det kunde ju få dem att stanna hemma och inte rösta på oss ... vi menar på Biden! 

Joe Biden har av allt att döma gjort sig skyldig till i princip det samma som demokraterna beskyllde Trump för i riksrättsåtalet. Det är förstås bedrövligt i sig. Men mycket värre är ändå vänstermedias försök att stänga ner denna nyhet. Du kan ju försöka se om vår media skriver något om detta. (Hittills har de, mig veterligen, inte gjort det.) Gör de ändå det betyder det att vänstermedia i USA trots allt har insett att detta är en så stor sak att det inte går att begrava det. Men håll inte andan medan du väntar!

Förvrängda opinionsundersökningar?

En av de riktigt stora skandalerna inför presidentvalet 2016 var att i flera stora opinionsundersökningar (bl.a. de gjorda av CNN) var andelen demokrater som tillfrågades avsevärt större än andelen republikaner. Avsiktligt, givetvis, för att ge en bild av att Clinton ledde stort över Trump och därmed skapa modlöshet hos Trumpanhängare och få dem att ge slaget förlorat redan på förhand och inte bry sig om att rösta. Jag har, förstås, misstänkt att samma sak gäller också inför detta val, och idag hittade jag en text som bekräftar detta. Texten är från juli i år och redogör för den överrepresentation demokrater som flera opinionsundersökningar då hade.

Det finns givetvis ingen orsak att tro att det samma inte skulle gälla för de undersökningar som gjorts den senaste tiden och som visar att Biden har ett massivt övertag i väljaropinionerna. Så blir det förstås om man frågar klart flera sådana man redan på förhand vet torde vara Bidensupportrar. Avsikten med detta är förstås den samma som för fyra år sedan. Lägg därtill sedan också detta med "shy voters" som jag har skrivit om vid flera tillfällen, och det är inte alls så konstigt att det är stora skillnader mellan opinionsmätning och opinionsmätning.

Nyhetssajter är idag fulla med nyheter om USA-valet, och där det går att kommentera (t.ex. på Svenska Yle) har jag sett flera kommentatorer som har hävdat att valet redan är avgjort. Även mera seriösa politiska kommentatorer har uttryckt sig i liknande banor. Men det visar bara att de har gått på lögnerna som vänstermedia i USA tutar ut och som vår media kopierar och serverar oss nyhetskonsumenter.

Valet den tredje november kommer att bli oerhört spännande. Det är allt annat än avgjort, och det skulle verkligen inte förvåna mig om det kommer att bli så jämt att det kommer att behövas flera omräkningar. Jag misstänker nog att alarmklockan kommer att stå på tre eller fyra här hos oss den fjärde november.    

 

Patetiskt, Svenska Yle!

Det brukar sägas att det politiska minnet är sex månader långt. Detta är oerhört tacksamt för Joe Biden. I natt höll han ett kampanjmöte i Ohio där han, enligt Svenska Yle, kritiserade Donald Trump för att "ha tonat ner coronavirushotet" och dessutom hånade han Trumps påstående att han "inte velat skapa panik hos det amerikanska folket".

Intressant nog twittrade Biden i början av februari (2/2), angående just coronakrisen, att Trump uppmanade till främlingsfientlighet (angående reserestriktionerna mot Kina som verkställdes just 2/2), hysteri och rädsla. Då var det alltså inte nedtoningen av hotet som var problemet, enligt Biden, utan att Trumps åtgärder gick för långt och därför – just det – skrämde folket.

Men det politiska minnet är som sagt bara sex månader långt. Biden talar idag helt tydligt till sin egen bas som han räknar med att inte kommer att faktagranska hans påståenden. Media, som man med fog kan hävda ställer upp i presidentvalet mot Trump med namnet Joe Biden på röstsedlarna, kommer förstås inte heller att påtala Bidens lögner angående Trumps hantering av coronakrisen. Det skulle ju vara att skjuta deras kampanj att få bort Trump i foten.

Däremot är det väldigt konstigt att inte ens Svenska Yle tillåter kritiska röster i detta sammanhang. Jag skrev en kommentar med ungefär samma innehåll som det jag skrivit ovan (men betydligt kortare), men när jag ett par timmar senare skulle kolla om de publicerat den fann jag till min stora förvåning att kommentarfunktionen under artikeln hade tagits bort! Inte ens på svenska i det lilla och i sammanhanget obetydliga Finland får Bidens lögner avslöjas. Det visar sig alltså nu att Svenska Yle inte bara okritiskt kopierar vad vänstermedia i USA skriver, de följer också samma policy när det gäller att tystna ner sådana som påtalar Bidens lögner och falskspel.

Patetiskt är det bästa ord jag kommer på för att beskriva det de håller på med.