tisdag 6 oktober 2020

Om ämbetsfrågan, igen

När jag surfade omkring på nätet i går kväll hittade jag en oerhört bra text, en ledare i tidskriften Kyrka och Folk skriven av Bengt Birgersson. Rubriken lyder "Herrens bud" och texten handlar om ämbetsfrågan. Eller rättare sagt om predikoämbetet i Kristi kyrka. Jag rekommenderar varmt alla att läsa denna text i sin helhet eftersom den innehåller en balanserad och utförlig genomgång av ämnet. Jag vill emellertid här ta fasta på två saker i texten, väl medveten om att dessa två punkter inte ger en fullödig bild av det Birgersson skriver. Men det är därför du ska läsa hela texten.

Biskop Bo Giertz, en av de stora biskoparna i Svenska Kyrkan och en av de sista riktiga biskoparna (sett till biskopens uppgift och villigheten att fullgöra denna) sade att frågan om det Paulus kallar Herrens bud i 1Kor. 14 verkligen är Herrens bud är en testfråga. Detta eftersom den visar huruvida vi vill hålla fast vid apostlarnas lära. Detta behöver inte desto mera kommenteras, utan Giertz uppställning säger egentligen allt som behöver sägas om våra biskopar och om största delen av våra präster idag – och om oss som kyrka. Tyvärr.

Sedan berättar Birgersson om en kvinnlig teolog i USA som tänkt sig bli präst. En diskussion med en ung manlig präst kom emellertid att bli början på en vändning i hennes liv. "Kvinnor är alltför viktiga för att bli präster", sade den unge mannen åt henne. Detta är så sant. Kvinnans huvudsakliga kallelse, hur icke-pk det än låter, är moderskapet. En präst bör vara beredd att förkunna lag och evangelium också när det kan få som följd att han mister sin frihet och t.o.m. sitt liv, och han har som uppgift att vaka över sin hjord t.o.m. med sitt eget liv som insats om det skulle komma till det. (Det säger också en hel del om oss och om vår kyrka att en präst idag har blivit något helt annat än vad en präst ska vara. I stället för att vara en Herrens stridsman har prästen långt blivit en ämbetsman och en vigselautomat.) Präster som agerar som en präst ska agera är oerhört värdefulla, men de går, om Herren så vill, att ersätta. Men en mor är oersättlig för sina barn och för sin familj. Därmed är det faktiskt så att en kvinna är alltför värdefull för att bli präst.

Här finns flera sanningar som vi behöver stava på idag. Riktigt på allvar.   

 

15 kommentarer:

  1. Utifrån det där resonemanget blir konsekvensen den, att en kvinna inte skall vara yrkesverksam i något son helst yrke.

    Den begåvning en kvinna är utrustad med skall anses vara i mellanförvar i syfte att föras till hennes manliga arvingar.

    Vad är då en kvinna? En brevlåda mellan pappan och hans barn?

    Så kanske folk verkligen tänker på sina håll. På andra håll nöjer man sig inte med att tänka. Man använder sig av brutalt våld för att få kvinnan att inse sin plats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 17:49. Observera ordet "huvudsakliga" i min text. Givetvis kan kvinnan göra en massa annat också. Också inom yrkeslivet.

      Radera
  2. Visst. En kvinna kan vara polis, militär, läkare, ja, precis vad som helst i yrkeslivet, där man kan vara tvungen att sätta liv och hälsa på spel i tjänsten. Men präst kan hon alltså inte vara. Ja, ursäkta, men logiken försvinner som den regnbåge man jagar i fjärran.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte militär ! Kvinnan är underordnad mannen enligt Bibeln ! Visst kan man som man vara imponerad av kvinnliga prickskyttar som skjutit så och så många Isis-terrorister men jag skulle inte falla för en kvinna av den orsaken ! Sällan man finner något av värde på Yle men följande artikel,https://svenska.yle.fi/artikel/2020/10/05/foraldrasnacks-lyssnare-berattar-hur-jamstallt-de-lever-separationen-gjorde-det, ger trots allt endel hopp genom "Bättre förr" och "Nöjd mamma" i artikeln + kommentarer som "klanderson" och "754422" !

      Radera
    2. forts. likt "klanderson" har inte heller jag hört någon man beklaga sig över sina sysslor och krävt 100% jämställdhet, det kommer alltid från det andra hållet... !

      Radera
    3. Anonym 20:12. Trots att världen idag vill tro motsatsen ÄR män och kvinnor i regel olika. Kvinnor har i regel mera av en vårdande karaktär. Prästen ska inte i första hand vara en vårdare, men sedan prästämbetet öppnades för kvinnor har prästerna mer och mer blivit just vårdare, inte herdar. Så här finns nog en väldigt djup logik.

      Radera
    4. Och på vilket sätt hänger ditt resonemang ihop nu? Ditt huvudsakliga argument var i den här tråden tesen om att kvinnan är för viktig för att vara präst, eftersom prästen är umbärlig. Nu skriver du oklart om rollen som vårdare kontra herde. Eftersom kvinnan är så viktig ska hon inte axla ledaransvar i samhället? Rätt uppfattat?

      Radera
    5. Anonym 09:34. Saken har förstås flera sidor - som givetvis sitter ihop. Sedan har jag inte alls talat om ledaruppgifter i samhället, utan i kyrkan.

      Radera
    6. Du blev ju inte tydligare med det där. Det handlar kanske inte om kvinnors rätt eller kapacitet att axla ledaransvar. Kanske, för du antingen inte vill eller kan vara tydlig.

      Är det möjligen så att kvinnan i sin egenskap av just kvinna i teologisk mening är inkapabel att vara präst?

      I vissa religioner är en karl ingen riktig karl om han inte har skägg och därmed en odugling. Är kvinnan oduglig då heligheten sitter i skägget?

      Radera
  3. För att anknyta till blogginlägget och Giertz, "Stengrunden", visst kan en kvinna också få vara ett redskap som Guds budbärare men då inte som vigd präst utan som JÄMSTÄLLD inför Gud ! ( Vakna Johannes, Katrina är här....)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 22:52. Riktigt. Jämställd. Men inte jämLIK.

      Radera
  4. Utvecklingen inom katolska kyrkan samt grekisk-ortodoxa
    och rysk-ortodoxa kyrkan har visst varit en annan, där finns ej kvinnliga präster så vitt jag vet.

    Frågan är väl om öppningen av ämbetet för kvinnliga präster satte igång en snöbollseffekt och man har fått en kyrka
    som alltmer liknar en humanistisk sammanslutning.

    Och hur många av dagens präster inom evangelisk-lutherska kyrkan tror på den Gud som ursprunglig judendom-kristendom
    talade om kan man ju fråga sig.

    Fråga ex. Sveriges ärkebiskop Antje Jackelen hur hon uppfattar
    Gud. Jag tror att man får ett väldigt svävande svar.

    Och hur uppfattar Björn Vikström?

    Anonym 1

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 09:26. Kati Niemelä på Kyrkans Forskningsanstalt (eller vad det heter) gjorde en undersökning i ämnet som hon publicerade under namnet "Female Clergy as Agents of Religious Change" som visar att det är just precis så här det fungerar. (https://researchportal.helsinki.fi/en/publications/female-clergy-as-agents-of-religious-change)

      Radera
  5. Vad spelar det för roll hur en Björn Vikström uppfattar någonting? Han är ju inte längre biskop, utan en församlingsbo som vem som helst av oss.

    Anonym 2

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska vi då hellre säga Bo-Göran Åstrand.

      Anonym 1

      Radera