Ännu om Covid-vaccinet

Jag har vid flera tillfällen konstaterat att jag inte är någon vaccinskeptiker. Jag har vaccinerat mig mot Covid och de senaste fem till tio åren har jag tagit influensasprutan varje år. Likväl får jag här i bloggens kommentarfält läsa att jag talar för vaccinmotstånd och framställer detta som något sunt och rimligt. Något sådant har jag givetvis inte gjort. Det jag däremot har gjort är att jag har sagt att jag förstår sådana som är skeptiska till just detta vaccin som inte har godkänts enligt normalt protokoll utan (hittills) bara har ett nödgodkännande.

Men för att klargöra detta vill jag säga att när jag har skrivit om covidvaccinet har fokuset för min del varit på vad media skriver om saken – och på frågan om individens frihet från statliga tvångshandlingar. Därför gladde jag mig när Svenska Yle vågade skriva om vaccinets negativa följdverkningar och om att Norge och Storbritannien, av säkerhetsskäl, valt att bara ge 12-15-åringarna en spruta. Jag menar att vaccinering alltid måste vara något frivilligt och att detta val som individen gör ska vara baserat på riktig, och all tillgänglig, information. Inte så att vi, som bas för vårt beslut, bara får oss sådant till livs som en vinklad mediebevakning ger oss.

Jag har för min egen del tagit del av den information som funnits tillgänglig, och på basen av denna information valde jag att ta vaccinet. Trots att jag vet att det kan få biverkningar. Men jag kommer inte här på bloggen att uppmana någon att ta vaccinet. Det jag kan göra, och som jag vill göra här och nu, är att uppmana alla att ta till sig den information som finns och därefter noggrant tänka igenom sitt vaccineringsval. Om det är till någon hjälp kan jag dessutom berätta vad jag baserar mitt val på. Jag kommer som sagt inte att uppmana någon att ta vaccinet, men du som hittills har valt att inte ta vaccinet, du får gärna läsa det följande!

För min del handlar det om i huvudsak tre orsaker till varför jag valde att ta vaccinet. För det första handlar det om att skydda mig själv från allvarlig sjukdom (och eventuell död). Jag är som sagt medveten om att vaccinet kan ge biverkningar. Men i min ålder (49 år) är dessa biverkningar betydligt mindre farliga än vad en Covid-infektion kan vara. I klartext: Det är mycket större risk att jag ska bli allvarligt sjuk eller dö av sjukdomen än av vaccinet. Detta säger jag trots att jag, sex dagar efter andra sprutan, fick andnöd och störningar i hjärtrytmen (kombinerat med ett obehagligt tryck över bröstkorgen). Dessa obehag har först under de senaste dagarna avtagit. Var detta fråga om en biverkning av vaccinet? Jag vet inte, men det är möjligt. När det sedan gäller barn och tonåringar kan situationen mycket väl vara en annan vad gäller förhållandet mellan riskerna med en covid-infektion respektive med vaccinet, men det är inte helt säkert att så är fallet. Experterna är oeniga här, åtminstone än så länge.   

Den andra orsaken till att jag tog vaccinet är att jag ville skydda mina djur från Covid – och framför allt från de fullständigt överdimensionerade myndighetsåtgärder som en smitta hos djuren skulle ha lett till. Det att jag tagit vaccinet innebär förstås inget heltäckande skydd här, speciellt inte mot myndigheterna, men eftersom jag är den ende som regelbundet arbetar på farmen är det ett stort steg i den riktningen. Tyvärr har det nu senare visat sig att också fullvaccinerade kan bära på och sprida smittan vidare, men sannolikheten att så ska ske torde vara mycket mindre än om jag skulle vara ovaccinerad.

Den tredje orsaken är kanske ändå den tyngsta. Det finns människor som av olika orsaker inte kan ta vaccinet, trots att de gärna skulle göra det. Dessutom finns det människor med kraftigt nedsatt immunförsvar på vilka vaccinet inte biter lika bra som på oss med normalt immunförsvar. För dessa människors skull är det viktigt att så många som möjligt av de som kan ta vaccinet också skulle göra det. Trots riskerna för biverkningar. Det samma gäller användningen av ansiktsmasker. När man använder ansiktsmask skyddar man i första hand andra människor, inte sig själv. Det lilla offer som det innebär för mig att använda ansiktsmask uppvägs med marginal av den nytta mina medmänniskor får av detta mitt offer.

Nu ska jag säga något som alla inte kommer att gilla, men jag tror att det behöver sägas. Jag har oerhört svårt att förstå, och att acceptera, att troende kristna människor inte tar vaccinet. Visst. Det finns risker med det. Reella sådana. Och visst är det otrevligt att tänka sig att låta någon spruta in ett främmande ämne i kroppen. Men. Det finns människor som inte kan ta vaccinet och som med stor sannolikhet dör om de får Covid. Hur kan jag, som kristen, motivera att jag inte gör detta lilla offer för dessa människor skull? Detta när jag samtidigt dessutom också skyddar mig själv.

Som kristna skriver vi under att vårt liv är inte vårt eget och att vi inte "lever för oss själva blott". Visst kan vi ropa högt om vår rätt att inte ta vaccinet (och jag kommer att stöda den som arbetar mot att obligatorisk vaccinering införs), men faktum kvarstår: Här handlar det inte bara om mig och min rätt utan om våra medmänniskor och deras bästa. Så vågar vi ställa oss denna fråga? Vad är viktigast för oss: Omsorg om oss själva (och våra rättigheter) eller om omsorg om vår nästa?  Svårare än så är denna frågeställning faktiskt inte.