Inget hot mot yttrandefriheten?

Sofie Stara är igen ute och yrar i sin egenskap av ledarskribent i ÖT. I dagens ledare, som tydligen på något sätt (åtminstone enligt rubriken) försöker sätta fokus på varför kyrkan och KD ses som hårdhjärtade, behandlas yttrandefrihetsfrågor. Detta utifrån den nyligen grunda föreningen för religions- och yttrandefrihet. Stara menar att "det ska mycket till för att verkligen anse att yttrande- och religionsfriheten är hotad." Som motivering för detta märkliga påstående skriver hon att inge idag blir anklagad för att vara kättare, ingen bannlyses ur kyrkan och ingen heller behöver hålla sig gömd i flera år för att inte bli mördad. 

Det här är som sagt synnerligen märkligt. Både religions- och yttrandefriheten kan givetvis vara hotade trots att ingen idag måste hålla sig gömd för att inte bli mördad (av myndigheterna). Det Stara tydligen inte ens har kunnat tänka sig är att inskränkningarna av och hoten mot religions- och yttrandefriheten inte börjar med något så extremt som det hon nämner, utan att det (eventuellt) är slutpunkten på en väg som börjar med närmast obetydliga inskränkningar och där små steg i gången tas i riktning mot ett allt hårdare klimat. 

Jag skulle närmast säga som så att det ska mycket till för att INTE inse att religions- och yttrandefriheten är hotad." Men man kan ju för all del, som Stara gör, blunda med båda ögonen. Och uppmana andra att göra det samma. Den fråga vi absolut borde ställa oss - och som Stara givetvis inte ställer - är varför någon anser det vara nödvändigt att starta en dylik förening till skydd för religions- och yttrandefriheten. 

Förvisso nämner Stara både Päivi Räsänen och den förföljelse hon utsätts för samt också Aki Ruotsala och den behandling han utsattes för. Men detta gör hon närmast för att komma vidare i sitt resonemang. Hon frågar sig om det är sådana konsekvenser föreningen anser att ingen ska behöva vara rädd för att drabbas av. "Är ansvar och konsekvenser i sig ett hot?"

Ja, Sofie Stara, det är de. När de kommer som resultat av att någon har uttryckt sin åsikt. Om någon blir åtalad (och kanske t.o.m,. dömd) för att i en inomkyrklig diskussion ha sagt vad Bibeln säger och om någon blir sparkad från sitt jobb p.g.a. något han sagt i en intervju för tio år sedan, då är det definitivt ett hot. Speciellt som det som framförts bara för tio eller tjugo år sedan var något som en majoritet av befolkningen ansåg och den förändring i den allmänna opinionen som har gjort att det som för X antal år sedan var legio inte längre är det beror på en massiv propagandakampanj långt orkestrerad av en synnerligen värdeliberal media. 

Ännu värre blir det sedan när Stara hävdar att var och en givetvis får "vända och vrida på och diskutera allt som står i Bibeln, även i predikstolen", men att "när man uttalar sig i offentligheten bör man väga sina ord och sin bibeltolkning mot vad som står i lagen". (Observera att det Stara avser säga är inte "vad som står i lagen" utan "hur lagen tolkas" - det är nämligen det som detta handlar om.)

Märker du vad Stara säger här? Hon säger att religions-och yttrandefriheterna är inskränkta. Och att det är i sin ordning att de är det. (Några meningar efter att hon hävdar att religions- och yttrandefriheterna inte är hotade.)

Så skriver alltså en journalist år 2021. På ledarplats. I ÖT. 

Detta är inget mindre än fullständigt fruktansvärt.