Vad kan vi göra?

Många finländare (och även människor i andra länder) är oroliga och rädda just nu. Det är helt naturligt att vara rädd när ledaren i ett grannland beter sig som en tyrann och helt oprovocerat anfaller ett annat grannland och dödar dess innevånare. Nyheterna om de grymheter som begås, om människor på flykt, om lidande och död når oss nästan i realtid. Liksom nyheter om hot och vapenskrammel. Senast idag fick vi höra om hur de ryska trupperna anfallit Europas största kärnkraftverk och att det uppstått en brand på kärnkraftsområdet. 

Den som inte känner oro eller t.o.m. rädsla inför allt detta har knappast följt med i nyheterna eller så är den personen ovanligt känslokall. Frågan kommer säkert för de flesta av oss: Vad kan vi göra i den här situationen? Vad ska vi göra?

Det materiella hjälpbehovet är stort. Det tals redan om att en miljon människor har flytt från Ukraina, och fler lär de ska bli. Det finns trovärdiga aktörer som samlar in pengar för att kunna hjälpa, och det är ett gott alternativ för den som vill göra något för de som har det svårt. Andra igen hjälper till med flyktingmottagning och vissa går ännu längre än så. All hjälp är säkert välkommen.

Men om vi vill göra mer? Detta är ju sådant som tar hand om symptomen, om vi säger så. Om vi vill åtgärda själva problemet, vad ska vi göra då? Det finns en del finländare som rest ner till Ukraina för att strida mot de ryska invasionstrupperna. Det är förstås livsfarligt och inget som den finländska försvarsmakten rekommenderar. Jag kan också tänka mig att språkproblemet också kan sätta stora käppar i hjulet för en sådan hjälp. 

Men det finns faktiskt ett bättre alternativ för den som vill ta sig an själva problemets kärna och vara med i striden. Som kristna har vi nämligen anförtrotts Guds öra. Han har lovat lyssna när vi ber till honom, och han har dessutom lovat att svara på våra böner. Detta är något så oerhört stort att ingen av oss klarar av att greppa det i sin fullhet. Men vi behöver inte klara av att greppa det, det vi behöver göra är att lyssna på Guds löften, tro dem och gå in i bönekampen. 

Vi får be för Ukrainas folk och framför allt för barnen som tvingas genomlida allt detta hemska. Vi får be om beskydd och om framgång för de trupper som försvarar sitt hemland. Men inte bara det. Vi får be till Herren att han skulle gripa in och omvända Putins hjärta så att han skulle förstå att dra tillbaka sina trupper. Och om han vägrar göra detta får vi be att Herren - som har allt i sin hand och honom förutan inte ens Putins hjärta slår ett enda slag till - helt enkelt lyfter bort Putin ur denna ekvation. På det sätt han finner det bäst. 

Så vi kan faktiskt göra en hel del. Vi behöver inte låta oron och rädslan lamslå oss, utan i stället får vi gå in i bönekampen och bönfalla Herren om hjälp och en lösning på detta elände.