Fel riktning!

 Svenska Yle rapporterar idag att riksdagens social- och hälsovårdsutskott har gått in för att processen att göra abort i Finland ska bli lättare. I stället för två läkarutlåtanden ska det i framtiden räcka med bara ett. 

Detta är givetvis helt fel väg att gå. I stället för att göra det lättare att begå abort borde man i stället göra det svårare. Det ska aldrig och får aldrig vara lätt att ta livet av ett litet ofött barn. 

När man diskuterar med abortförespråkare brukar det finnas en, och tyvärr ofta bara en, sak som det går att komma överens om, nämligen det att ett högt antal aborter inte är något gott. Eller med andra ord sagt: Aborter borde inte fungera som ett preventivmedel. 

Sett till detta är det ytterst märkligt att det i dagens värdeliberala samhälle aldrig talas om det absolut bästa preventivmedlet och den bästa garantin för att undvika en oönskad graviditet. Då talar jag givetvis om avhållsamhet. 

Avhållsamhet, och det faktum att sexualiteten hör till äktenskapet, är tyvärr något av ett rött skynke i samhällsdebatten idag. Det får inte sägas. I stället ska det göras lättare att kunna få abort och alla andra slag av preventivmedel ska göras mer lättillgängliga.

Detta är, som rubriken säger, helt fel väg att gå. Men idag ska alla ha allt och det genast, och Hollywood får stå för sexualundervisningen. Har du annars tänkt på att i de allra flesta filmer och serier som produceras idag människorna utmålas som knappt mer än djur - så snart tycke uppstår ska det hoppas i säng. Mycket sällan, eller så gott som aldrig, tas det i dessa filmer/serier upp de själsliga sår som uppstår som ett resultat av ett dylikt, djuriskt, beteende. 

Det är tragiskt att se hur vi människor nedgraderar oss själva på detta sätt, och hur samtidigt de oföddas människovärde görs beroende av om de som har avlat dem vill låta dem leva eller inte.

Frågan är, som jag ser det, hur länge ett sådant samhälle överhuvudtaget kan bestå.

Om Ungern, EU och om demokratiska värden

Det blir nu allt klarare att Ungern kommer att gå miste om miljarder i EU-stöd. Orsaken är att landet inte längre klassas som en demokrati av EU-parlamentet. Det som går genom allt tal om att Ungern inte längre är en demokrati är att Ungern bryter mot "europeiska värderingar". Det tals om att Ungern inte längre uppfyller kriterierna för en rättsstat, att landets media inte är tillräckligt mångsidig och att yttrandefriheten har inskränkts. Samt, och inte minst, att "minoriteternas rättigheter" (läs: hbtq) inte har tillgodosetts. 

Det som gör EU:s ställningstagande ytterst problematiskt är att samma problem förekommer i de flesta EU-länder. Men med motsatta förtecken. I värdeliberala vänsterländer är det tydligen inget problem att utnämningen av domare sker på samma sätt som i Ungern. Eller att media inte alls ger utrymme för alla aspekter av samhällslivet och att olika åsikter inte behandlas lika. Eller att yttrandefriheten har inskränkts. Eller att minoriteters rättigheter inte tillgodoses (när det alltså handlar om andra grupper än hbtq). 

Jag har redan varit inne på att domare vid Sveriges rätter utses av regeringen. Alltså på samma sätt som sker i Ungern. Men detta ses alltså inte som något problem av EU. I efterdyningarna av riksdagsvalet i Sverige har Aftonbladet, på ledarplats, starkt kritiserat SVT (och programmet Agenda) för att de har lyft fram problemen med invandringen. Enligt Aftonbladet avgjorde detta riksdagsvalet. Tidningen menar helt tydligt att media i Sverige inte borde få lyfta fram annat än det som är den officiella partilinjen, alltså att invandringen inte utgör något problem. Som jag ser det är det bara en tidsfråga innan media i Sverige är lika partistyrd som den idag är i Ungern. Uppenbarligen är detta åtminstone Aftonbladets mål. Detta ses dock inte som något problem eftersom det är de "ondas" felaktiga synsätt som ska förtigas. I Ungern är det ju de "onda" som har makten - och då är det ett stort problem.  

Sedan behöver jag knappast skriva desto mera om hur Päivi Räsänen har behandlats av det finländska rättsväsendet. Här har vi ett flagrant uttryck för hur yttrandefriheten attackeras i andra länder än i Ungern. (Jag misstänker att det i Ungern inte alls har gått så här långt.) Men detta är uppenbarligen enligt EU-parlamentet inget problem eftersom attackerna mot yttrandefriheten i Finland kommer från "rätt" håll och inte drabbar de "goda". 

Vad sedan ankommer på "demokratiska värden" är EU verkligen inte rätt instans att ta till brösttoner. Ungern är ett självständigt land och har givetvis som ett sådant all rätt att själva bestämma hur man ordnar sina inre angelägenheter. Ungrarna har valt en högerregering, trots att detta skär i ögonen på många av EU:s regeringschefer och inte minst på EU-kommissionens (icke folkvalda) ordförande van der Leyen. Denna gick för övrigt LÅNGT bortom allt som är acceptabelt när hon, strax före det italienska parlamentsvalet, försökte påverka valutgången genom att bland annat hota Italien med liknande följder som i Ungerns fall om det italienska folket inte röstade på rätt sätt. Är ett sådant beteende förenligt med "demokratiska värden"? Jag bara frågar.

Hyckleri är ordet som kommer för mig. Men det är så här det fungerar idag. Vänsterideologin har fått makten i Europa och använder sig av den på ett synnerligen hänsynslöst sätt för att trycka ner alla som vågar opponera sig. Ungern i synnerhet. Nu försöker jag förstås inte säga att Orban och Ungern har gjort allt rätt. Inte alls. Makten korrumperar alltid, och Orban är inte fri från fel. Men snedvridenheten i hur EU agerar är ytterst slående.

"How to blow up a pipeline"!?

Så kom kriget till Sverige - åtminstone om man får tro Iltalehti. Deras politiske redaktör Lauri Nurmi spekulerar åtminstone, eller egentligen mer än så, han konstaterar (nästan) att sprängningen av Nordstream I och II-gasledningarna är en krisgshandling utförd av Ryssland på svenskt territorium. Och situationen är, menar han, därför ytterst allvarlig. 

Jag kan bara inte förstå logiken i det hela. Varför skulle Ryssland spränga gasledningarna? De har ingen som helst orsak att göra det, speciellt inte nu när sanktionsviljan inom EU mot landet ser ut att börja vackla. Det enda de behöver göra är att stänga kranarna, och så är ledningarna obrukbara. Tills situationen ändrar. Så nej, det är inte Ryssland som har gjort detta. Inte Putin-regimen åtminstone. 

Däremot skulle det inte alls förvåna om det är klimataktivister som ligger bakom detta. Radikalen Andreas Malm gav förra året ut en pamflett med namnet "How to Blow up a Pipeline" i vilken han öppnar för behovet att ta till terrorism för att "rädda klimatet". Nu säger jag givetvis inte att det är Malm som ligger bakom detta, men om jag skulle vara ansvarig för utredningen är han nog den förste jag skulle kolla upp. 

Situationen håller nämligen på att bli ohållbar. Jag har flera gånger de senaste veckorna varnat för den klimathets som vänstermedia, speciellt Aftonbladet, gör sig skyldig till och de följder bland speciellt ungdomen denna hets orsakar. Denna klimathets verkar en radikalisering som kommer att ta sig våldsamma uttryck. Om detta inte har skett nu kommer det att ske förr eller senare.

 

Hotet mot den nya civilreligionen

Sverige, eller åtminstone Aftonbladet, har fått ett nytt hatobjekt. Eller varför inte sin egen Päivi Räsänen. Alltså en person vars åsikter och ställningstaganden det är fullt legitimt att förlöjliga, misstolka och, ja just det, hata. Jag talar nu givetvis om den nyvalda andra vice talmannen i Sveriges riksdag, Julia Kronlid (Sd). 

Nu känner jag inte till denna Kronlid desto mer, men det tycks vara så att hon t.ex. har kämpat för att införa det Aftonbladet kallar för "samvetsfrihet" för vårdpersonal, alltså att den som jobbar inom vården inte ska tvingas, mot sitt samvete, medverka vid aborter. Detta är givetvis något som borde vara en fullständig självklarhet, men tyvärr är det inte det i dagens värdeliberala väst. Särskilt inte i Sverige där denna fråga är det kanske största röda skynke som funnits inom politiken under de senaste åren. Därför är det lätt att hata den som jobbat för denna "samvetsfrihet". 

Nu i samband med talmansvalen är det evolutionsfrågan som är på tapeten. I toleransens förlovade land Sverige tolereras det nämligen inte att någon inte köper dagens nya civilreligions skapelseberättelse. Den som vägrar bekänna sin tro ska, just det, hatas och tvingas ut i marginalen. Bort med henne bara! Bort!

Det är närmast komiskt är hur kränkta den nya civilreligionens präster och läroövervakare blir när någon vågar ifrågasätta deras tro. I detta fall nu då denna Julia Kronlid. Deras utfall mot henne (och, låt oss vara ärliga, mot oss alla som inte köper den nya civilreligions skapelseberättelse) behäftas dessutom av grova lögner. Men det är förstås inte ägnat att överraska. Den stora lögnen behöver förstås skyddas, och vilket bättre sätt finns det att skydda en stor lögn än genom att använda sig av många små dito? 

"En talman som förnekar Darwins upptäckter", skriver den uppenbarligen synnerligen kränkte prästen Oisin Cantwell i Aftonbladet. Med detta försöker han lura oss att Darwins betydelse låg i hans upptäckter. Det gör den givetvis inte. Det Darwin presenterade var inget annat än en filosofi (därav ordet "skapelseberättelse" ovan) klädd i vetenskapliga kläder. Men likväl är det en filosofi. Hans betydelse ligger inte i de upptäckter han gjorde utan i att han försökte ge de tankar som redan fanns på hans tid vetenskaplig legitimitet. Något som idag är gängse tankegods och uppenbarligen något som på inga villkor får ifrågasättas. 

 Susanna Kirkegaard, även hon en av den nya civilreligionens nu synnerligen kränkta prästerskap som arbetar på Aftonbladet, skriver att Kronlid "inte låter sig luras av fakta". Här har vi ännu en lögn som fabricerats för att skydda den stora ursprungslögnen. Evolutionshypotesen (eller "teorin" som den allmänt kallas) är inte fakta. Det är en hypotes (eller, i bästa fall, en teori). Men det är lättare att få den nya civilreligionens bekännare med på noterna om man får dem att tro att det är fråga om fakta. Men det är det alltså inte. Givetvis finns det fakta. T.ex. är det ett faktum att det har hittats fossil, men hur man tolkar dessa fossil ska inte förväxlas med fakta. Hur man tolkar dessa fossil styrs av den grundsyn (den hypotes) man valt att hålla sig till. I den nya civilreligionens tidevarv är det tydligt att bara en tolkningsmodell är accepterad. De som inte bekänner sig till denna ska därför förlöjligas, hatas och marginaliseras. 

Sådant är Sverige 2022. 

Det är beklämmande.

Sverige, demokratins fiende?

I efterdyningarna av det svenska riksdagsvalet sker det märkliga saker. Vänstern har oerhört svårt att svälja det att de, som det nu ser ut, röstades bort från makten. Speciellt i Aftonbladet tar sig detta ofta rent parodiska uttryck. Om det inte skulle vara så allvarligt, vill säga. 

Idag valde den nytillträdda riksdagen sina talmän. Talmansvalet och valet av förste vice talman var inget problem, men sedan valdes Julia Kronlid (Sd) till andra vice talman. Och då brann alla säkringar på Aftonbladet. Eller åtminstone i huvudet på Oisin Cantwell. Han tycks inte alls klara av att acceptera demokratiska spelregler, och det att en abortmotståndare och kreationist väljs till andra vice talman är, menar han, något som gör Sverige till åtlöje ute i världen. 

Behöver jag säga att det är fullt lagligt, också i Sverige, att ifrågasätta evolutionshypotesen? Och att anse att abort är något ont. Eller att en persons åsikter inte har någon betydelse för hur talmansuppdraget utförs? (Det finns klara spelregler om hur detta uppdrag ska utföras.) Eller menar Cantwell att Kronlid på något sätt skulle kunna sprida sina uppfattningar genom sitt uppdrag? Eller behöver jag säga att till de demokratiska spelreglerna hör att en vald riksdag har rätt att välja vem de vill till andra vice talman - utan att personen först behöver godkännas av något självutnämnt väktarråd? 

Vad jag vet existerar det inget sådant väktarråd i Sverige (bara i Iran), men om det skulle finnas skulle Oisin Cantwell säkert aspirera på ordförandeposten. 

Vänstermedia, och EU, ropar i högan sky om att Ungern idag inte längre är någon demokrati. Om Aftonbladet och Cantwell skulle få som de vill skulle Sverige inte heller vara det. Problemet är bara det att när media på ett sätt som här sker börjar ifrågasätta de demokratiska spelreglerna är det inte långt borta att de samma sätts på undantag. 

Mer om detta inom kort.

Om EU:s fullständiga förnuftskollaps

När EU för några år sedan, utan grund i verkligheten, klassade torven som icke-förnybar var det många som reagerade. Orsaken bakom denna klassificering - som drabbade Finland hårdare än något annat EU-land - var rent ideologisk och frampressad av klimathetsarna. Nå, detta var ett beslut vi ändå ska kunna leva med, sades det. Trots förnuftsvidrigheten i det hela - det bildas nämligen mera torv i Finlands mossar och myrar varje år än vad som togs upp, vilket ju är själva definitionen på att något är förnybart.

Men tyvärr stannar det inte där. Inte ens nästan. Följande steg har tagits i dagarna när EU beslutit att restprodukter från skogsbruket inte heller de längre ska få räknas som förnybara energikällor. Om torven var ett litet, men betydande, slag mot både förnuftet och den finländska energiförsörjningen kommer detta att vara allt annat. Detta inkluderar nämligen allt material som fås när skogen gallras, alla stubbar och hyggesrester som används inom energiproduktionen idag och inte minst all den ved som bränns i våra egnahemshus i kaminer och bastuugnar. Inget av detta kommer att räknas som "förnyelsebart" efter år 2030. Undantaget är de rester som uppkommer i industriprocesser där trämaterial används, det vill säga det svartlut som uppkommer i cellulosaproduktionen.

Målet med denna kamp mot skogen och det vi får från den i form av energi är givetvis att få ner koldioxidutsläppen. När allt mindre räknas som förnyelsebart kommer vi att tvingas övergå allt mer till sådana former av energiproduktion som inte ger så mycket utsläpp, det vill alltså säga sol- och vindenergi. Problemet är förstås bara det att dessa former av energiproduktion är så oerhört otillförlitliga. Det låter förstås bra när man t.ex. talar om den planerade havsbaserade vindkraftsparken utanför Jakobstad och dess effekt på ungefär 3000 megawatt, men det som sägs bara i förbigående är att detta är maxeffekten. När det inte blåser tillräckligt, vilket uppges vara hälften av tiden, är effekten mycket lägre än så. Då behövs det reglerkraft, och när EU på detta sätt bestämmer vad vi kan och inte kan använda som reglerkraft blir alternativen i slutändan väldigt få. 

År 2021 stod träbränslen för 30% av Finlands totala energiproduktion, och det nu aktuella direktivet skulle klassa hälften av detta som icke-förnybart. Detta alltså trots att vi vet att skogen i Finland alltid har haft en större tillväxt än vad vi har tagit ut från den. Man behöver inte vara någon stor matematiker för att förstå hur enormt slag mot Finlands energiproduktion detta skulle innebära. Och inte bara det. Slaget mot landsbygden och skogsnäringen skulle vara enormt. Vår energiförsörjning, som redan nu är i fara, skulle ytterligare försvåras. 

Men så här går det när man kastar förnuftet överbord. Om EU är expert på något så är det just detta.

Om världsläget och om bön

Jag skrev tidigare här på bloggen att världsläget är allvarligare nu än det varit på mycket länge. Hotet om kärnvapenkrig är mer överhängande nu än det varit sedan Kubakrisens dagar i början på 60-talet. I en sådan situation kan man, liksom en kommentator gjorde här, fråga sig: Vad kan vi göra för att förhindra att så sker?

Svaret är, rent mänskligt sett, förstås att vi små människor inte kan göra någonting alls. De stora aktörerna bedriver sitt spel, och ytterst handlar allt just nu om en man, Vladimir Putin. Men som vi vet gäller inte detta med "mänskligt sett" för oss som har kontakt med Honom som har allt i sin hand. Vi vet ju att Honom förutan skulle ingen människas hjärta slå ett enda slag till. Detta gäller även för Vladimir Putin. 

Därför finns det en sak vi kan göra, och det är sannerligen ingen liten sak. Vi kan be. Så nu ber jag dig som läser detta, ännu en gång, att förena dig med mig/oss i en bön om fred i Ukraina och ett slut på det ukrainska folkets lidanden. Vi känner förstås inte till Guds övergripande plan, men det betyder inte att vi inte skulle kunna be: Ske din vilja! Den bönen får vi alltid be. Detta också när det gäller Putin, och därför ber jag dig också att förena dig med oss i bön för honom. Vi har bett att Herren skulle vrida hans huvud rätt så han inser vad han ställt till med och så att han avslutar kriget. Eller så, om han inte vill foga sig i detta, att Herren helt enkelt avlägsnar honom från makten på det sätt Han väljer att göra det.

Gud hör bön, och han svarar alltid. Inte enligt vår tidtabell, men eftersom vi vet att Hans tidtabell är bättre är detta inget problem. 

 

Är det allvar nu?

Putin har hållit "tal till nationen". I detta tal, och i utvecklingen i kriget överlag, har nu klargjorts flera saker som torde stämma oss alla till allvarlig eftertanke. Dels kommer det att ske en "partiell mobilisering" i Ryssland varvid ca 300 000 nya soldater skrivs ut till kriget i Ukraina. Dels ska det närmast omgående ske "folkomröstningar" i flera Ukrainska regioner där slutresultatet givetvis redan på förhand är givet - Donetsk, Luhansk, Zapoizjzja och Cherson kommer att anslutas till "Moderlandet" Ryssland. 

Det som ändå mest borde få oss att studsa till är ändå Putins, och än en gång Medvedevs, ord om att Ryssland med alla till buds stående medel kommer att försvara "Moderlandet". Putin gick t.o.m. här så långt att han nämnde kärnvapen och de skrämmande orden "och jag bluffar inte". 

Jag skrev, medvetet, rubriken som en fråga. Jag kunde lika gärna ha skrivit den som ett påstående med dubbla utropstecken, men eftersom ingen vet vad som väntar och hur Putin resonerar valde jag att skriva det som en fråga. Men faktum är att tonläget nu har skruvats upp många pinnhål. Det är lätt att se Putins agerande som resultat av panik, och det är just detta som är så väldigt skrämmande. En diktator som fruktar för sitt liv (ja, inget mindre torde vara i potten för Putin här och nu) är både oberäknelig och oerhört farlig. Speciellt om han sitter på en stor arsenal massförstörelsevapen. 

Det är inte heller svårt att se hur Putin eventuellt tänker här. När de fyra regionerna nämnda ovan förklaras som en del av "Moderlandet" kan han, om Ukrainas offensiv fortsätter, se denna som ett hot mot själva Ryssland och dess existens. Och då anser han sig ha rätt att, just som han nu säger, "använda alla till buds stående medel". Tyvärr är de enda medel Putin har numera, om vi får tro nyhetsrapporteringen från kriget, att införa allmän (eller som nu: partiell) mobilisering samt att ta i bruk någon form av massförstörelsevapen. Om det verkligen stämmer att han gått så långt att han skaffar in konventionella vapen från Nordkorea visar det att det inte finns mycket mer att mobilisera på den fronten. 

Är det allvar nu? Ja, jag är tyvärr rädd för det. Frågan är om världen har sett ett allvarligare läge sedan Kubakrisens dagar för drygt 60 år sedan. 

Den andra stora frågan är givetvis om du som läser detta är beredd på vad som kan komma att ske.  

Om att behandla symptomen

Du kan fråga vilken läkare som helst så kan han eller hon berätta för dig att det inte är fruktbart att behandla symptomen på en sjukdom utan att också ta itu med själva grundorsaken till sjukdomen som ger upphov till de olika symptomen. Men detta är tyvärr vad vi inom EU just nu håller på med.

Igår meddelades det, som ett exempel, att Nederländerna inför ett pristak på nya elavtal. Det samma har diskuterats även här hos oss, även om inget sådant pristak torde bli aktuellt. I stället går vi här in för massiva stödåtgärder för att den vanlige finländaren inte ska drabbas av de skyhöga elpriserna. Det samma sker i de flesta EU-länder, som därmed ökar sin skuldbörda för att behandla, just det, symptomen som energikrisen ger upphov till. På samma gång chockhöjs räntorna för att försöka dämpa inflationen som också den, nästan uteslutande, beror på de kraftigt stigande energipriserna. Kraftigt höjda räntor dämpar (läs: förintar) den ekonomiska tillväxten och vi riskerar därmed att drabbas av ekonomisk recession som en följd av de höjda räntorna som alltså är en följd av den stegrande inflationen som i sin tur alltså beror på de kraftigt höjda energipriserna. Allt hör ihop, och i allt detta ser vi att de europeiska regeringarna och EU går hårt ut för att behandla symptomen. Men inte själva huvudorsaken. 

För att dessutom göra det hela mer invecklat ljuger man för oss när det heter att orsaken till energikrisen är kriget i Ukraina. Det är sant att energikrisen inte har underlättats av Putins anfallskrig (och det ekonomiska krig med Europa detta anfallskrig har orsakat), men dessa krig är INTE orsaken till energikrisen. Om du tror på de lögner som serveras oss kan du försöka komma ihåg hur elpriserna betedde sig senaste vinter, alltså långt innan kriget i Ukraina. 

Nej, orsaken till dagens kriser - alltså själva sjukdomen vars symptom vi nu desperat försöker behandla - är kampen mot den så kallade klimatkrisen. Det att EU, och de europeiska länderna, gått in för att strypa tillgången på fossil energi genom utsläppshandel och lagstiftning som gjort det ekonomiska ohållbart att producera fossil energi och framför allt att satsa pengar i fossil energiproduktion är själva grundorsaken till dagens problem. 

Men tyvärr får man idag inte säga detta eftersom ingen skugga får falla över kampen mot klimatkrisen. Vi vill ju inte att Greta ska bli argare än hon redan är. 

Glädje!

Jag är ganska jämn till humöret, men de senaste åren med Covid och en del stora svängningar till det sämre i samhället och framför allt i den kyrka jag tillhör har gjort att det har varit svårt att vara särskilt glad när jag ser på min omvärld. Inte så att detta skulle ha kommit som någon överraskning - vi vet att det i den yttersta tiden kommer att vara svåra tider, och även om vi inte med säkerhet kan säga att vi är där ännu pekar ändå mycket på att det är mycket möjligt att så är fallet. Hur som helst så lovar Jesus oss ingen dans på rosor i den här världen, oberoende av om det är de yttersta tiderna eller inte.

Det jag tycker är jobbigast är att vi idag inte kan lita på kyrkan och de som borde vara ordets tjänare i kyrkan. Och således inte heller på det som förkunnas i kyrkan och i kyrkans gudstjänster. Det finns, än så länge, lysande undantag, men ändå finns det alltid orsak att vara på sin vakt när man rör sig i kyrkliga sammanhang. Det finns nämligen många vargar som är utklädda till får och med prästkrage runt halsen, och fler blir de hela tiden. 

Men senaste helg var det Kyrkhelg i Karleby. Det var en verklig oas och jag njöt något enormt av att få träffa och prata med bröder och systrar från olika håll och riktningar inom kyrkan som, likt oss, ser avfallet inom kyrkan och som vill fortsätta hålla fram de bibliska sanningarna trots den sena tid vi lever i. För att inte tala om den goda undervisningen! 

Jag kom på mig med att, när vi kom hem på lördagskvällen, konstatera att jag varit genuint glad hela dagen och även att jag måste ha gått omkring med ett leende så gott som hela tiden. (Det värkte i ansiktsmuskler som jag inte använder så ofta numera...) Det var oerhört härligt att få vara med på ett tillfälle inom vår kyrka där man kunde lita på det som förkunnades och där det inte fanns något behov av att vara på sin vakt hela tiden så att man inte själv råkade ut för och inte heller utsatte sina nära för falsk och farlig undervisning.

Som mötesarrangör vet jag hur mycket arbete det ligger bakom att ordna redan en mindre samling, och jag kan bara försöka föreställa mig hur mycket jobb det innebär att ordna en hel Kyrkhelg. Men likväl ställer Karleby svenska församling upp på detta år efter år. De är värda ett stort TACK. Såväl anställda som de många frivilliga, både från Karleby och från annat håll, som osjälviskt ställer upp och möjliggör att denna oas får finnas.

Det som kanske speciellt berörde mig på årets Kyrkhelg var MKV-seminariet. (Det samma gäller säkert för många av de som deltog i det!) "Syster M:s" (som hon kallas i programbladet) vittnesbörd var speciellt starkt, och jag tror att vi alla behöver påminnas om det hon inledde med: "Vi behöver komma ihåg att vi har en levande Herre!" För det har vi, och det är betecknande att det behövs en f.d. muslim att påminna oss om det! Det är framför allt detta, att vi har en levande Herre, som är källan till vår glädje. Och just därför är vår glädje sådan att den aldrig tar slut. Det kan bara gå så att världens tryck gör att vi glömmer bort att vi får vara glada. Åtminstone för mig blev årets kyrkhelg en stark påminnelse om att vi inte ska göra det.   

 

  

Analys av det svenska valet I, G(l)ömda rötter

Jag har alltid tyckt att politik är intressant, och politiska val i synnerhet. Jag vet att jag får nörd-stämpeln nu, men jag kan inte låta bli att berätta att jag, när jag var sjuk en tid under de sista åren i lågstadiet, fick för mig att sitta och leka med det D´Hontska systemet och simulera riksdagsval på riksdagsval. Det var både intressant och synnerligen lärorikt! 

Nåväl. Politik är intressant. Och val i synnerhet. Jag finner det också synnerligen intressant att ett av politikernas mest förnäma redskap är den mänskliga glömskan. Det brukar sägas att människornas politiska minne är sex månader långt, och detta stämmer ganska långt. Enda kruxet här är att medias minne är oerhört mycket längre, varför de klavertramp media väljer att komma ihåg och lyfta fram får en mycket längre livstid än sex månader. 

En sak som svensk media älskar att lyfta fram är det faktum att en del av de personer som var med och grundade SD var nynazister. Detta är givetvis en sak som bör stämma till eftertanke, men samtidigt har partiet, åtminstone enligt egen utsago, gjort upp med sitt nynazistiska förflutna. Vara hur det vill med den saken, men media låter oss inte glömma denna bakgrund. En sak som media däremot gärna ser att vi glömmer (varför de i princip aldrig lyfter fram det) är Vänsterpartiets kommunistiska förflutna. För bara drygt 30 år sedan hette partiet faktiskt ännu Vänsterpartiet Kommunisterna. Men detta ska alltså nu gärna glömmas och bortses ifrån. 

Den största förloraren i riksdagsvalet var Centerpartiet. Speciellt på landsbygden tycks partiet ha tappat mycket stöd, och det har givetvis gjorts diverse försök att analysera denna förlust. Jag ser det som fullständigt självklart att förlusten beror på bytet av block från höger till vänster som partiet har gjort under de senaste åren. En centerpartist är högerväljare och att sätta sin röst på vänsterblocket är för den stora majoriteten av C:s väljare säkerligen motbjudande. Speciellt som vänsterblocket består av både gamla kommunister och meloner, alltså Mp:are som är gröna på utsidan och röda på insidan. 

Ett annat arv som tydligen också bör glömmas och bortses ifrån är Kd:s arv gällande både frikyrklighet och nykterhet. Kd som parti har nämligen starka rötter i såväl pingströrelsen som i nykterhetsrörelsen. Därför är det en styggelse för många gamla äkta Kd:are att se partiledaren dansa fram i Pride-tåget och även att höra segerropen på partiets valvaka, "Birra, birra, birra!" Det är kanske inte så konstigt att partiet tappade nästan tre procentenheter i Jönköpings län - ett område som tidigare varit partiets starkaste fäste och där många av partiets väljare är just frikyrkliga. Min analys och framtidsvision av Kd i Sverige är att antingen måste partiet återgå till sina rötter, eller så kommer fyraprocentsspärren att bli ett allvarligt hot i framtida val. 

Jag kommer att återkomma till en analys av de små partierna och deras betydelse för valresultatet när de slutgiltiga siffrorna blir klara.

Om klimatångesten

Jag skrev för en tid sedan om Aftonbladets "Live klimatrapportering" och om hur detta endast är ägnat att driva på klimathetsen och till för att skapa ångest, rädsla och panik bland läsarna. Hur fullständigt horribelt detta slår ut fick vi ett exempel på i TV4:s partiledarduell inför det svenska riksdagsvalet. Där fick en ung klimataktivist, Eira Hedlund från Fridays for Future, ordet och anklagade, gråtande, partiledarna för att de inte gör någonting utan bara pratar om "elpriser och subventioner". Närmast förtvivlat utbrast hon att "Jag tvingas se på när ni systematiskt förstör våra chanser att nå 1,5-gradersmålet. Förstår ni inte allvaret? Människor dör! Hur kan ni fortsätta låtsas som om klimatkrisen inte händer? Hur kan ni göra såhär mot oss?"

Så här bedrövligt blir det när media, och Aftonbladet inte minst, skrämmer upp människor och skapar ångest och panik. Begriper inte dessa klimathetsare inom media hur oerhört farligt detta är? Detta, om något, innebär ett hot mot demokratin, hela samhällets infrastruktur och därmed mot det ordnade samhället. Människor som denna Eira kommer nämligen förr eller senare att gå över gränsen och ta till våldsamma metoder för att "rädda klimatet". Redan nu talar vissa radikala element om behovet att införa en "klimatdiktatur" för att få något konkret till stånd.

Nu säger jag givetvis inte att ren energi inte är bättre än energi som ger upphov till utsläpp. Det är den, och om det bara skulle finnas teknik och kunskap att tillgå som skulle möjliggöra en övergång till tillförlitlig utsläppsfri energi skulle jag inte ha något emot detta. Men tyvärr står valet idag, med den teknik som finns att tillgå, mellan att köra ner det fungerande samhället och minska/radera ut utsläppen eller att fortsätta som nu att, inom ramen för de möjligheter vi de facto har, försöka skära ner utsläppen så gott det går utan att riskera att samhället kollapsar. Frågan som borde ställas är om vi idag går alldeles för fort fram som det är när vi har försatt oss i en situation där elen kan bli en bristvara.

Men tillbaka till Eira Hedlund och hennes uppenbara klimatångest och -panik. Det är synd om denna människa, det tror jag att vi alla kan hålla med om. Hon är ett offer för den hänsynslösa klimathetsen som uppenbarligen har som mål att rasera inte bara (unga) människors psykiska hälsa utan också det fungerande samhället. 

Jag menar att om vi ska skrämma upp människor borde vi i stället tala om Jesu återkomst till dom. DÄR finns något konkret och synnerligen skrämmande som varje människa borde varnas för. Till skillnad från klimatfrågan finns här dessutom en klar och tydlig utväg och räddning från en fällande dom som dessutom inte kostar oss människor någonting. Jag kan dessutom meddela att om vi bryr oss om vilket klimat vi lever i är det klimat som väntar de som försummar att ta evighetsfrågan på allvar något att VERKLIGEN bekymra sig för. (Se t.ex. Hebr. 10:27)

Nästans söndag

Idag är det nästans söndag, eller den 14. söndagen efter pingst. Jag kommer att medverka med predikan i ett möte i Jeppo bönehus kl 14 idag, men för den som inte kan delta på plats går det att lyssna på predikan också via SLEF:s Youtubekanal och så borde det gå att streama hela mötet via SLEF:s hemsida.

Oerhört frustrerande!

I morgon är det riksdagsval i Sverige. Valdebatten har gått ovanligt het för att vara fråga om Sverige, och påhoppen och även övertrampen har varit många och hårda. Men sett ur ett värdekonservativt perspektiv är hela valet ändå en ganska ljum historia. Med några få, och mestadels små, undantag är alla partier på samma linje idag. Alla står de för en värdeliberalism som går så långt att yttrandefriheten, åsiktsfriheten och i förlängningen själva demokratin är hotad. Så varför ens bry sig om slutresultatet ändå blir det samma oberoende av vem som vinner valet?

Om jag skulle vara röstberättigad i det svenska valet skulle jag lägga min röst på det kristna värdepartiet. Detta parti har givetvis ingen möjlighet att nå över fyraprocentsspärren, men en röst på något av riksdagspartierna (Sd eventuellt undantaget) är en röst för fortsatt dominans för den extrema svenska värdeliberalismen. Idag gäller detta tyvärr också Kd. I Sverige, men inte i Finland, vilket bör noteras.

Således är valet i sig relativt ointressant, även om det kan bli spännande (och t.o.m. underhållande) att se hur de olika blocken och partierna kommer att tvingas svettas för att få till en majoritet för något regeringsalternativ. Det som däremot är av mycket stort intresse, och av oerhörd vikt, är att se hur media har betett sig i denna valrörelse. Den stora frågan är alltid, men speciellt i en så här tillspetsad situation: Går det att lita på media?

Jag har många gånger visat att svaret på denna fråga inte sällan är ett rungande "NEJ", även om vår media har namn om sig att vara objektiv och pålitlig.

Kampen som mainstreammedia för mot det som betecknas som "högerpartierna" men speciellt mot Sverigedemokraterna, har denna gång visat prov på en klar och tydlig partiskhet och vissa gånger har det förekommit klara övertramp. Detta t.o.m. så att den, enligt egen utsago, objektiva och trovärdiga pressen kan misstänkas ha tagit till fakenews för att få förmedlat sin ståndpunkt.

Jag tänker då givetvis på hela uppståndelsen kring SD:s "Nazifika" där en tjänsteman på SD:s partikansli bjöd in till kaffe med dopp för att, enligt media, fira årsdagen av Tysklands angrepp på Polen 1/9 1939. Ståhejet kring detta var livligt men chockerande kortvarigt. Chockerande därför att detta är en sak som man skulle ha kunnat förvänta sig att media skulle ha mjölkat ur till sista droppen, särskilt så här dagarna före valet. Men nu hörs det ingenting om detta nazifika. Varför inte?

Alternativmedia gick ganska snart efter att nyhetsbomben briserade ut med att det var fråga om en grov, och medveten (?), feltolkning i avsikt att smutskasta SD. Enligt t.ex. Fria Tider skulle det ha varit fråga om en polskättad tjänsteman på SD-kansliet som hade kommit med inbjudan och att festligheterna skulle ha handlat om att fira det polska motståndet mot tyskarnas invasion. Enligt samma källa är detta en sak som vanligen firas i Polen just 1/9.

Jag har försökt få rätsida på detta genom att googla och försöka hitta något på nätet som skulle antingen bekräfta eller så dementera Fria Tiders nyhet. (FT är en publikation vars nyheter kan behöva bekräftas...) Men inget står märkligt nog att finnas. Det enda jag har hittat är nyheten om "Nazifikat" från dagarna efter händelsen, men sedan ingenting. Inte heller någon dementi, märk väl.

Det är något synnerligen märkligt med detta. Som sagt kunde man förvänta sig att mainstreammedia skulle dra på detta på alla växlar dagarna före valet, men det gör de inte. Men samtidigt har alltså ingen dementi utfärdats. Det enda som finns som kunde tänkas förklara tystnaden i mainstreammedia inför valet är nyheten på Fria Tider. Men det är, måste jag säga, oerhört frustrerande att inte komma någon vart med detta. Är detta fakenews som mainstreammedia hänsynslöst använder för att svärta ner SD, eller vad är det fråga om?

Min tolkning  är tyvärr att FT har rätt i det de skriver om att det hela handlade om att det var fråga om att fira det polska motståndet och att nazifika-nyheten är fakenews. Jag har svårt att komma till någon annan slutsats. Men jag hoppas att jag har fel. För om det skulle visa sig vara så, och mainstreammedia har gått ut med en sensationell nyhet som visar sig vara fakenews och väljer att, mot bättre vetande, inte dementera nyheten före valet försvinner det sista av det lilla förtroende för media som finns kvar.

Detta är en fråga som är betydligt större och viktigare än själva valutgången i dagens läge.

För övrigt berättar Aftonbladet idag att valet ser ut att bli oerhört jämt och att det kan handla om så lite som 13 000 röster mellan blocken. I en sådan situation kan det extremmuslimska partiet "Nyans" komma att bli tungan på vågen. Inte så att de skulle klara spärren och ta sig in i riksdagen, men så att Socialdemokraterna och VPK tappar så mycket röster till detta parti att det avgör valet.

 

Energihomeopati?

Energikrisen inom EU har snabbt eskalerat och nu följer krismöte på krismöte för att försöka råda bot på den problematiska situationen. Jag kan inte upphöra att förvånas över hur politikerna inte inser att kriget i Ukraina INTE är problemets rot utan att detta endast har påskyndat och förvärrat den kris som vi inom några år skulle ha hamnat i oberoende av detta krig. 

Energiproblemets rot är, vilket jag många gånger har lyft fram, den så kallade "gröna omställningen" inom energisektorn. Detta blev mer än klart för alla som inte väljer att blunda för verkligheten igår när Finland var på väg att råka ut för en akut elbrist när det nya kärnkraftverket i Olkiluoto slutade producera el samtidigt som vindkraften inte gav någon energi alls under några timmar. Och notera noggrant nu: detta skedde vid en tidpunkt när elförbrukningen låg på bara drygt 50% av vad den kommer att ligga på när det går åt mest el i vinter. 

Döm sedan om min förvåning när minister Saarikko efter ett av dagens krismöten, som en del av lösningspaketet, efterlyste MER grön energiproduktion (=vindkraft). 

Detta innebär att vi skulle försöka lösa problemet med mer av det som har orsakat problemet. Similia similibus curentur, liksom. Men vad jag vet har homeopati har sedan länge klassats som humbug. Likväl är detta precis vad våra politiker tar till nu för att lösa energikrisen. 

Lyckligtvis är det snart riksdagsval och vi får möjlighet att byta ut dessa politiker som tror och litar på homoepatiska lösningar inom energisektorn. 

Presidentfrun ljuger och bedrar

Vår presidents fru, som är känd för sin aversion mot all djurproduktion, har igen utmärkt sig på sociala medier. För att samla stöd för EU-medborgarinitiativet mot pälsdjursnäringen publicerade hon en dikt av Eeva Kilpi i vilken, enligt Iltalehti, "pälsdjursnäringen beskrivs". Denna "beskrivning" görs med de finskspråkiga orden "Minä riipun sinun olkapäilläsi tapettuna. Minä pelkään kun lähestyt pihdit kädessä. Minä istun ja odotan sinun häkissäsi...Minulla on ahdasta. Minä kärsin"

På svenska skulle det bli något i stil med "Jag hänger på dina axlar mördad. Jag är rädd när du närmar dig med tången i handen. Jag sitter och väntar i din bur...Jag har det trångt. Jag lider."

Givetvis har varken Eeva Kilpi eller Jenni Haukio någon som helst erfarenhet av pälsdjursnäringen, för att inte tala om att de skulle ha någon insikt i pälsdjurens själslandskap och deras tankar. Det har däremot vi pälsdjursuppfödare, och vi vet att djuren inte uttrycker någon rädsla när farmaren närmar sig. Det vi ser, i verkligheten - i motsats till Kilpis och Haukios fantasier - är djur som är nyfikna och intresserade av vad farmaren har för sig. Djuren lider givetvis inte heller - skulle de göra det skulle pälsarna som produceras inte vara av sådan toppkvalitet de är. Trånboddheten kan givetvis diskuteras, men det man bör notera i det sammanhanget är att ett djur som levt hela sitt liv i bur inte har något annat att jämföra med. Noterbart är också att speciellt en mink som av någon anledning kommit ut ur sin bur i vanliga fall sitter bredvid sin bur och, av allt att döma, vill tillbaka in i burens trygghet. 

Det Kilpi, och Haukio, alltså sprider genom denna dikt är inget annat än lögner och propaganda mot en laglig näring. En näring som dessutom ger arbetsplatser och exportintäkter, något som dagens politiker med (den självbeviljade) rätten att konstant lyfta mer lån för att finansiera statens utgifter och vårt välstånd, inte tycks behöva bry sig i överhuvudtaget. 

Ett mycket talande bevis på politikernas totala främlingsskap inför verkligheten får vi i anslutning till den uppståndelse som jordbruksminister Kurvinens kritik av presidentfruns diktpublicering orsakat när en grön Uleåborgspolitiker (riksdagsledamoten Jenni Pitko) twittrar angående pälsdjursnäringen: "Maaseudulle saadaan samalla rahalla kestävämpiä työpaikkoja." (Vi kan, med lika mycket pengar, skapa hållbarare arbetsplatser på landsbygden.") 

Här saknas som sagt alla former av verklighetsanknytning. Pitko tycks leva i den uppfattningen att arbetsplatser skapas genom statlig ekonomisk intervension och att det är så det ska vara. Hur är det möjligt att vi har lyckats skapa ett välfärdssamhälle med dylika politiker? Svaret på frågan är givetvis: Välfärdssamhället skapades inte när sådana som denna Pitko var vid makten, och välfärdssamhället skapades överhuvudtaget inte av politiker utan av vanliga, hårt arbetande, finländare som tagit risker och arbetat hårt. Politiker som denna Pitko kommer, om de får hållas, tvärt om att riva ner detta välfärdssamhälle. I klartext: Pälsdjursnäringen är en näring som, på några undantag när, byggts upp helt utan statliga pengar och som har varit med och burit upp detta land och vår välfärd genom de arbetsplatser och de exportintäkter näringen har gett. 

Tyvärr tycks dagens politiker, som har vant sig med att budgetar balanseras genom kraftig upplåning, inte förstå vikten av att vi har blomstrande exportnäringar som skapar välstånd. Dagens politiker tycks inte heller förstå att välståndet först måste skapas för att vi sedan ska kunna dela ut det. Saken är den att om vi ska kunna ta oss upp ur den enorma skuldgrop vi har hamnat i speciellt under de senaste några åren inte har råd att undvara några arbetsplatser och sannerligen inte en enda fungerande exportnäring. Inte ens pälsdjursnäringen. 

Men detta har alltså presidentfrun Haukio, med många andra, inte alls förstått. I stället för att uppmuntra människor som arbetar till förmån för vårt välstånd gör de allt för att rasera denna näring och med den en del av vårt välstånd. Och vad värst är: Detta gör hon/de genom att ljuga och bedra.

Klimathets

Jag har en rad nyhetspublikationer som jag följer med på nätet för att hålla mig uppdaterad över vad som händer i världen. Aftonbladet är en av dessa, och när valrörelsen i Sverige just nu är som hetast är givetvis detta något som syns i den "obundet socialdemokratiska" nyhetsförmedlaren. Valrörelsen är ovanligt het, och hetsen mot allt som inte är rödgrönt är hård i Aftonbladet. Det hela blir närmast tragikomiskt när man ser hur tidningens ledning försöker skrämma upp väljarna och därmed fösa in dem i den rödgröna fållan. Tidningen jagar t.ex. alla kd-politiker som inte ställer sig bakom den svenska fosterfördrivningspolitiken. Hatet mot Sverigedemokraterna är givetvis sedan i en helt egen klass. 

Men nu var det inte det som jag reagerade på. Klimatfrågan har, av förklarlig anledning, hamnat i skymundan i valrörelsen, och det är kanske därför Aftonbladet har valt att igen försöka föra upp denna fråga närmare toppen på agendan. Men sättet som de gör detta är närmast skrattretande. "Aftonbladet Klimat-Liverapportering" (!) är rubriken på spektaklet. Alla som vet ens lite om klimatet och klimatförändringen vet att de förändringar som sker sker över tid. Att införa en "Live-rapportering" om klimatet handlar alltså inte om något annat än klimathets och om att skapa ångest, rädsla och panik bland läsarna. När man ser vad som skrivs här, speciellt från redaktionens sida, förstärks dessutom detta intryck. 

Detta är givetvis inte seriös journalistik. Det är ren och skär propaganda. Men tyvärr tycks ingen reagera på detta. Det är synnerligen beklämmande. 

Obalanserat så det räcker till och blir över

Regeringen har idag presenterat sitt budgetförslag för år 2023. Föga förvånande överskrids igen budgetramarna och bugdeten tillåts vara kraftigt lånefinansierad. (Redan nu överskrider utgifterna inkomsterna med över 8 miljarder, och detta förrän några tilläggsbudgetar är aktuella.) Som jag tidigare har konstaterat går det bra för denna fempartiregering att komma överens så länge de kan motivera för oss, och framför allt för sig själva, varför de inte behöver hålla sig till några bugdetramar och leva efter en balanserad budget. 

Givetvis kan man hävda att vi lever i exceptionella tider och att detta kan rättfärdiga en kraftigt ökad upplåning. T.ex. satsar regeringen närmare en miljard (eller ännu mera, vi vet ännu inte var siffrorna landar) på att mildra effekterna av de kraftigt ökade elpriserna. 

Problemet är bara det att den ökade upplåning som skett speciellt denna regeringsperiod kommer att bli en tung börda att bära under kommande år. Speciellt som allt nu tyder på att tiden med låga räntor, även på statens lån, snart är ett minne blott. 

Min fråga är att om det inte skulle ha varit skäl att i stället för att behandla symptomen genom att slänga pengar på dem i stället ha försökt göra något åt själva problemen. SDP var för en tid sedan rätt ute i och med att partiet ville gå in för att åtminstone något mildra energiprisökningen genom att inom EU arbeta för ökade utsläppsrätter för energisektorn. Detta stötte dock på patrull inom regeringen, och i stället för att ta strid för saken och faktiskt försöka åtgärda problemet, valde SDP att sätta husfriden framför allt och böjde sig för V, De gröna och SFP som motsatte sig detta. Hur mycket detta kostar oss är förstås svårt att säga, men igen ser vi att regeringspartierna köpte enhet inom regeringen genom att inte ta itu med de verkliga problemen. 

På regeringens presskonferens motiverades budgetunderskottet med att detta är en "krigsbudget" och att kriget kostar. Problemet med detta är förstås att det inte är kriget som kostar utan det som kostar är sanktionerna mot Ryssland. Det var EU som beslöt att införa dessa sanktioner, och då borde i rimlighetens namn också EU stå för kostnaderna - detta åtminstone så att inget enskilt land drabbas oskäligt mycket hårdare än andra. Eftersom Finland, med vår historia av intensiv handel över östgränsen, har drabbats oskäligt hårt borde EU, precis som när det gällde kampen mot Covid, vara berett att komma emellan. Detta kommer dock inte att ske eftersom det nu är vi, och inte de stora länderna i söder, som drabbats hårdast. Detta kan förstås låta en aning cyniskt, men så här fungerar det tyvärr inom EU idag. 

Det återstår förstås att se hur budgeten kommer att se ut i detalj, men det vi redan nu kan säga är att en så här snabb budgetmangling i en så här svår situation torde betyda att inga större försök att balansera budgeten har gjorts utan att, ännu en gång, alla har fått i princip allt de velat ha. 

Det betyder att denna regering, ännu en gång, har kastat all sund ekonomisk förvaltningssed över bord. 

Frågan är vad som händer om vi hamnar i en riktig kris om ett eller några år om vi redan nu lever så här kraftigt över våra tillgångar?