Glädje!

Jag är ganska jämn till humöret, men de senaste åren med Covid och en del stora svängningar till det sämre i samhället och framför allt i den kyrka jag tillhör har gjort att det har varit svårt att vara särskilt glad när jag ser på min omvärld. Inte så att detta skulle ha kommit som någon överraskning - vi vet att det i den yttersta tiden kommer att vara svåra tider, och även om vi inte med säkerhet kan säga att vi är där ännu pekar ändå mycket på att det är mycket möjligt att så är fallet. Hur som helst så lovar Jesus oss ingen dans på rosor i den här världen, oberoende av om det är de yttersta tiderna eller inte.

Det jag tycker är jobbigast är att vi idag inte kan lita på kyrkan och de som borde vara ordets tjänare i kyrkan. Och således inte heller på det som förkunnas i kyrkan och i kyrkans gudstjänster. Det finns, än så länge, lysande undantag, men ändå finns det alltid orsak att vara på sin vakt när man rör sig i kyrkliga sammanhang. Det finns nämligen många vargar som är utklädda till får och med prästkrage runt halsen, och fler blir de hela tiden. 

Men senaste helg var det Kyrkhelg i Karleby. Det var en verklig oas och jag njöt något enormt av att få träffa och prata med bröder och systrar från olika håll och riktningar inom kyrkan som, likt oss, ser avfallet inom kyrkan och som vill fortsätta hålla fram de bibliska sanningarna trots den sena tid vi lever i. För att inte tala om den goda undervisningen! 

Jag kom på mig med att, när vi kom hem på lördagskvällen, konstatera att jag varit genuint glad hela dagen och även att jag måste ha gått omkring med ett leende så gott som hela tiden. (Det värkte i ansiktsmuskler som jag inte använder så ofta numera...) Det var oerhört härligt att få vara med på ett tillfälle inom vår kyrka där man kunde lita på det som förkunnades och där det inte fanns något behov av att vara på sin vakt hela tiden så att man inte själv råkade ut för och inte heller utsatte sina nära för falsk och farlig undervisning.

Som mötesarrangör vet jag hur mycket arbete det ligger bakom att ordna redan en mindre samling, och jag kan bara försöka föreställa mig hur mycket jobb det innebär att ordna en hel Kyrkhelg. Men likväl ställer Karleby svenska församling upp på detta år efter år. De är värda ett stort TACK. Såväl anställda som de många frivilliga, både från Karleby och från annat håll, som osjälviskt ställer upp och möjliggör att denna oas får finnas.

Det som kanske speciellt berörde mig på årets Kyrkhelg var MKV-seminariet. (Det samma gäller säkert för många av de som deltog i det!) "Syster M:s" (som hon kallas i programbladet) vittnesbörd var speciellt starkt, och jag tror att vi alla behöver påminnas om det hon inledde med: "Vi behöver komma ihåg att vi har en levande Herre!" För det har vi, och det är betecknande att det behövs en f.d. muslim att påminna oss om det! Det är framför allt detta, att vi har en levande Herre, som är källan till vår glädje. Och just därför är vår glädje sådan att den aldrig tar slut. Det kan bara gå så att världens tryck gör att vi glömmer bort att vi får vara glada. Åtminstone för mig blev årets kyrkhelg en stark påminnelse om att vi inte ska göra det.