Analys av det svenska valet I, G(l)ömda rötter

Jag har alltid tyckt att politik är intressant, och politiska val i synnerhet. Jag vet att jag får nörd-stämpeln nu, men jag kan inte låta bli att berätta att jag, när jag var sjuk en tid under de sista åren i lågstadiet, fick för mig att sitta och leka med det D´Hontska systemet och simulera riksdagsval på riksdagsval. Det var både intressant och synnerligen lärorikt! 

Nåväl. Politik är intressant. Och val i synnerhet. Jag finner det också synnerligen intressant att ett av politikernas mest förnäma redskap är den mänskliga glömskan. Det brukar sägas att människornas politiska minne är sex månader långt, och detta stämmer ganska långt. Enda kruxet här är att medias minne är oerhört mycket längre, varför de klavertramp media väljer att komma ihåg och lyfta fram får en mycket längre livstid än sex månader. 

En sak som svensk media älskar att lyfta fram är det faktum att en del av de personer som var med och grundade SD var nynazister. Detta är givetvis en sak som bör stämma till eftertanke, men samtidigt har partiet, åtminstone enligt egen utsago, gjort upp med sitt nynazistiska förflutna. Vara hur det vill med den saken, men media låter oss inte glömma denna bakgrund. En sak som media däremot gärna ser att vi glömmer (varför de i princip aldrig lyfter fram det) är Vänsterpartiets kommunistiska förflutna. För bara drygt 30 år sedan hette partiet faktiskt ännu Vänsterpartiet Kommunisterna. Men detta ska alltså nu gärna glömmas och bortses ifrån. 

Den största förloraren i riksdagsvalet var Centerpartiet. Speciellt på landsbygden tycks partiet ha tappat mycket stöd, och det har givetvis gjorts diverse försök att analysera denna förlust. Jag ser det som fullständigt självklart att förlusten beror på bytet av block från höger till vänster som partiet har gjort under de senaste åren. En centerpartist är högerväljare och att sätta sin röst på vänsterblocket är för den stora majoriteten av C:s väljare säkerligen motbjudande. Speciellt som vänsterblocket består av både gamla kommunister och meloner, alltså Mp:are som är gröna på utsidan och röda på insidan. 

Ett annat arv som tydligen också bör glömmas och bortses ifrån är Kd:s arv gällande både frikyrklighet och nykterhet. Kd som parti har nämligen starka rötter i såväl pingströrelsen som i nykterhetsrörelsen. Därför är det en styggelse för många gamla äkta Kd:are att se partiledaren dansa fram i Pride-tåget och även att höra segerropen på partiets valvaka, "Birra, birra, birra!" Det är kanske inte så konstigt att partiet tappade nästan tre procentenheter i Jönköpings län - ett område som tidigare varit partiets starkaste fäste och där många av partiets väljare är just frikyrkliga. Min analys och framtidsvision av Kd i Sverige är att antingen måste partiet återgå till sina rötter, eller så kommer fyraprocentsspärren att bli ett allvarligt hot i framtida val. 

Jag kommer att återkomma till en analys av de små partierna och deras betydelse för valresultatet när de slutgiltiga siffrorna blir klara.