Om kriser, enhet och tvång

Så här i början av denna Coronakris kan vi se glädjande tecken på solidaritet bland människorna och t.o.m. sådant man kunde kalla för kärleksgärningar. Människor som erbjuder sig att handla åt främmande 70+are som inte får röra sig ute, för att ta ett exempel. Sådant är fint att få läsa och höra om! Men vi behöver nog akta oss för att, som skedde i radio Vega i onsdags, tro att dessa solidaritets- och kärleksgärningar på något sätt skulle vara det nya normala. I radioprogrammet, där historikern Nicolas von Kraemer intervjuades, talades om möjligheten att alla skulle sluta upp bakom en gemensam målsättning och börja dra åt samma håll. Där talades om en ny sorts gemenskap som skulle göra t.ex. partier som lever på splittring och motsättningar onödiga. Å andra sidan talade von Kraemer också om "Nyt on pakko-faktorn", som han kallade det, som handlar om att denna kris kan föda fram en ny inställning hos politiker och andra samhällspåverkare vilket går ut på att det skulle bli lättare att driva en viss linje i en del frågor (bl.a. miljö) mycket hårdare än vad hittills varit fallet. Helt enkelt för att man kan hävda att vi inte har något alternativ till det föreslagna vägvalet. (Nyt on pakko = nu måste vi.)

När vi ser på historien ser vi att det är ett feltänk att utgå från att människan är god och att krissituationer på något sätt skulle ta fram det bästa och ädlaste i människan. Sådana exempel finns förstås – och de får vi vara tacksamma för! – men tvärt om har historien lärt oss att kristtider ofta, och i de flesta fall, leder till att samhället och samhällsklimatet förråas. I goda tider finns det vanligen en vilja att bevara samhällsfriden och att försöka komma överens trots t.o.m. diametralt motsatta åsikter. Men i tider av kris, och speciellt om krisen blir långvarig, försvinner lätt denna vilja. "Det dör människor där ute, varför ska vi i en sådan situation tolerera sådana som är annorlunda och som inte tänker som vi andra? Varför ska vi tolerera sådana som inte ställer upp på samma spelregler som majoriteten har kommit överens om?" Och då kommer vi, som jag ser det, in på detta med "Nyt on pakko-faktorn".  

I kristider, när samhällsklimatet förråas, är det mycket lättare för den dominerande ideologiska strömningen att pressa sina värderingar och åsikter på minoriteten. Eller åtminstone att försöka göra det. Jag fyller snart 50, och jag har inte upplevt någon riktig samhällskris tidigare. Tjernobylkatastrofen hade potential att bli en sådan, men det gick inte så långt. Den ekonomiska recessionen i början av 90-talet kommer ganska nära att vara en sådan kris, speciellt för de som drabbades hårt av den, liksom oljekrisen 1973. Men den kommer jag inte ihåg själv eftersom jag var för liten då. Men denna Coronakris, med påföljande ekonomiska kris (som garanterat kommer, hur svår den blir får vi se), kan bli det värsta som speciellt västvärlden har upplevt på väldigt länge.

"Nu är det viktigt att alla drar åt samma håll!" Har du hört det? I kristider är detta ett mycket vanligt uttryck. Oberoende av om det är en stor kris eller en mindre dito. Detta "att dra åt samma håll" gäller sedan inte bara i frågor som är centrala för krishanteringen (i detta fall t.ex. förhållningssättet till den påbjudna sociala distanseringen) utan också i frågor som, ur krishanteringssynvinkel, är perifera. Det är nämligen viktigt att samhället står enat i tider av kris. Eller så låter åtminstone mantrat. "Nyt on pakko!"  

Vad har vi framför oss under de närmaste månaderna och åren? Det vet förstås ingen, allra minst jag. Men det är inte långsökt att anta att de värdeliberala vänsterkrafter som dominerar inom media och i samhället i stort kommer att använda denna kris, och det råare samhällsklimatet som kommer att följa i krisens fotspår, för att ytterligare flytta fram sina positioner. Att, i enhetens namn och eftersom det är viktigt att samhället står enat i tider av kris, försöka pressa på "oliktänkare" sina egna synsätt och handlingsmönster. Jag tycker mig redan kunna se en del aktivitet på vissa områden i denna riktning.

Håll alltså utkik i nyhetsflödet efter nyheter som talar om radikalare grepp när det gäller klimatfrågan, hbtq-frågor och liknande! Jag kommer åtminstone att göra det.