Första april?

När jag klickade in mig på Vasabladets nätupplaga trodde jag för ett kort ögonblick att jag flyttats fram i tiden och att det mitt i allt var första april. Artikeln angående medborgarinitiativet JA2013 om en ”jämlik” äktenskapslagstiftning har nämligen (nästan) alla de ingredienser som en riktig första april-artikel brukar ha.

Först har vi detta med att man svänger på orden och ger dem en annan betydelse än de egentligen har. Jag hittar två exempel på detta i artikeln. För det första ordet ”jämlik”. De facto har vi redan i Finland en jämlik äktenskapslagstiftning. Män och kvinnor ingår i äktenskapet på jämlik basis. Här, i artikeln och i motiveringarna för medborgarinitiativet, bryter man både mot förnuftets och språkets regler och försöker få ordet ”jämlik” att betyda något annat än det gör. Men detta innebär förstås bara en fortsättning på samma linje av språkförstöring som man gett sig in på redan när man började försöka omdefiniera termen ”äktenskap”. Så har vi också detta med ”mänskliga rättigheter”. Man menar nu att det på något sätt skulle höra till de mänskliga rättigheterna för två män eller två kvinnor att få gifta sig. Om man läser deklarationen om de mänskliga rättigheterna så ser man att det där förvisso finns inskrivet om rättigheten att få gifta sig, men denna rättighet innehas av EN man och En kvinna. Punkt. Att på detta sätt våldföra sig på en antagen deklarationstext – och i efterhand tolka in något i den som inte finns där – och försöka lura människor att detta är det rätta sättet att förstå texten, det är rent och skärt bedrägeri. Inget annat. Förutsatt att det inte handlar om en första april-text, alltså.

Så har vi också detta med olika evenemang och jippon som ordnas i anslutning till kampanjöppningen. Sådant fungerar bra om man vill lura folk till olika platser – och så har man sedan där på platsen satt upp en skylt med orden ”april, april!” – och gärna då också så att det där finns en fotograf från den aktuella tidningen som tar bilder på de stackars lättlurade människorna. Här tar VBl detta ännu längre och består på en länk i artikeln dit man kan klicka sig vidare. Jag gjorde det inte, men där kunde man sedan också mötas av samma ”april, april!”-text.

Så ska det ju också finnas med, i en äkta första april-text, något om vem som arrangerar det hela och vem som står för fiolerna. Det finns också här – vi kan läsa att bl.a. Amnesty står bakom kampanjen, och att EU-kommissionen står som finansiär för det hela. Bådadera skulle fungera utmärkt i en riktig första april-artikel.

Sist men inte minst har vi sedan intervjun med en (fiktiv) person med ett roligt namn som säger sig representera någon av arrangörerna och som ytterligare ska få oss att tro på artikeln.

Det som däremot saknas är slutklämmen som vanligen, för alla med någorlunda normal förmåga att tillgodogöra sig läst text, avslöjar att det ändå handlar om ett skämt. Det var väl det som fick mig att inse att det kanske ändå inte är första april. Och då gick den förfärliga sanningen upp för mig: Detta är allvar! Arrangörerna bakom kampanjen har, på en dag, lyckats samla ihop 100 000 namn för detta människofientliga förslag! Man försöker, på fullt allvar, inbilla människorna att det man driver är en ”jämlik” äktenskapslagstiftning och att det på något sätt skulle höra till de mänskliga rättigheterna att få gifta sig med en person av samma kön! Personen som intervjuas i artikeln finns på riktigt (och hans namn är inte heller tillräckligt roligt...) Amnesty är med som arrangör! VBl LÄNKAR till en sida där man kan skriva under eländet, och EU-kommissionen finansierar hela spektaklet!

Skulle jag vara medlem i Amnesty skulle jag skriva ut mig med omedelbar verkan. Skulle jag prenumerera på VBl skulle de mista en prenumerant. (All heder till ÖT som tagit bort länken!) Skulle jag vara med i SU... Nåja, nu blev det nästan lite första april över detta ändå! Jag har ännu inte bestämt mig vad jag ska göra angående EU-kommissionen, men jag kan tänka mig att det finns en hel del kommissionärer som helt säkert inte gillar detta.

Och vad gäller det stackars vilseledda och blinda finländska folket så kan man väl bara sucka och fortsätta be att Herren ännu ville förbarma sig över oss...