söndag 17 mars 2013

Språkets makt över tanken II



Jag klistrar in en notis från Finska notisbyrån, i sin helhet:

”Luther-stiftelsen väljer sig i dag en biskop och grundar ett eget stift. Biskopen väljs bland två kandidater, Sakari Korpinen och Risto Soramies, på ett möte i Lahtis.
Luther-stiftelsen är verksam inom den evangelisk-lutherska kyrkan, men godkänner bland annat inte kvinnliga präster.
Stiftelsen som grundades 1999 har verksamhet på över 20 orter.”

Det är märkligt att man, t.o.m. i en så här kort text lyckas få med detta med ämbetssynen. Som om inte LS skulle stå för och hålla på med annat än det... Det skulle vara synnerligen uppfriskande om media ens EN gång skulle försöka skriva t.ex. att LS vill försöka stå för en klassisk, biblisk kristendom eller att de vill förkunna nådens evangelium människorna till frälsning. Men detta är förstås inte intressant. LS står för kvinnoprästmotstånd, och därmed basta. Så varför krångla till det? Allt blir ju så mycket enklare om man får måla i svart och vitt och med tydliga penseldrag – låt gå att resultatet som framträder på duken/i nyhetsrapporteringen sedan inte motsvarar verkligheten. Men åtminstone har man ju besparat läsarna våndan av att tvingas bedöma detta fenomen själva. Nej, ta fram stämpeln ”kvinnifientlig” och, som en kommentator gjorde, stämpeln ”karaklubb för inbördes beundran” så behöver ingen fundera desto mera på det hela. För språket HAR makt över tanken.

Men det är nog att göra det allt för lätt för sig att stämpla oss som har den gamla ämbetssynen som "kvinnofientliga". För detta handlar faktiskt inte om jämställdhet, utan om Bibeln. LS är, om man synar verksamheten lite noggrannare (vilket media alltså inte är intresserad av), faktiskt ingen "karaklubb för inbördes beundran", utan här har vi en rörelse som i sina gudstjänster lyckas engagera sådana som kyrkan inte klarar av att få med i verksamheten. Barnfamiljer och unga vuxna, bland annat. Och absolut inte bara män!

Men, som sagt, om man vill göra det enkelt för sig så kan man alltid ta fram den stora stämpeln - och så var vi av med dem. Ut i marginalen med dem, bara! Så behöver vi inte besvära oss med att fundera på dem desto mera. Varför ens försöka nyansera när alla redan "vet" vad LS håller på med och hur man ska förhålla sig till det. Nej, bort med dem! För dessa mörkermän förtjänar förstås inte mera än så.

15 kommentarer:

  1. Kan du inte lägga till att dom även är Homofober?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym. Nu vet jag inte riktigt hur du avsåg, men så mycket kan jag väl säga som att ordet "homofob" är ett fult ord som på intet sätt beskriver verkligheten så som den är.

      Radera
    2. I en kampanjvideo, som spridits bland annat på Youtube och Facebook, presenteras en ung anonym kvinna som säger sig ha botats från sin bisexualitet tack vare Guds kraft. Kvinnan jämför homosexuella med mördare.

      – Om en mördare kan göra bättring kan väl en homosexuell person också, säger kvinnan i videon.

      Smakfull jämförelse.

      Vad anser du homofobi är då?

      Radera
    3. ja,om en mördare kan göra bättring kan väl en snattare,fortkörare,lögnare,baktalare......sorry lögnare och mördare...inte smakfullt.

      Radera
    4. Ja, låt os alla göra bättring från det som inte känns rätt, då vi prövar det mot samvetet!

      Radera
    5. Anonym. Jag tror nog att du missförstått budskapet i videon. Det handlar om befrielse och förlåtelse. Inte om att jämföra mördare och homosexuella. Det den unga kvinnan säger är att om en mördare kan få förlåtelse så kan också en homosexuell få det. Vad är smaklöst i detta? Märk dessutom väl att hon talar utifrån sin egen situation och försöker framhålla just det att hon har fått förlåtelse och en ny start. Det ska ett ganska skruvat lyssnande till för att få detta att bli dömande och osmakligt. Menar jag.

      Sedan kunde man ju undra vad detta har med LS att göra, men det är ändå tacksamt att ämnet kommer upp i diskussionen - här där det ändå hör hemma. (Under rubriken "Språkets makt över tanken" och i avdelningen "stora stämplar".) Fobi kommer från latinets ord för rädsla, och sammansatt med ett annat ord beskriver det vad personen i fråga är rädd för. Agorafobi = torgskräck, Klaustrofobi = rädsla för trånga utrymmen osv. Homofobi skulle då innebära "rädsla för homosexuella/homosexualitet".

      Ordet "homofob" används idag för att urskillningslöst stämpla alla som på sätt eller annat vågar hävda att homosexualitet inte är naturligt och/eller inte i enlighet med Guds vilja. Ordet/stämpeln kan omöjligtvis missa mera än det gör. För här handlar det verkligen inte om någon rädsla! Det som det däremot handlar om är att man genom att använda detta ord, medvetet eller omedvetet, generaliserar och stämplar - och därigenom ogiltigförklarar - alla som vågar utmana den idag populära inställningen till homosexualitet. Språkets makt över tanken ännu en gång, alltså.

      Radera
  2. Tack, Kristian, för att du uppmärksammar en mycket viktig sak! :)

    Ett faktafel som också brukar florera i media är att det skulle vara Lutherstiftelsen som skulle ha valt biskopen, det var ju nämligen Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland som valde biskop. Till stiftet hör också församlingar utöver Lutherstiftelsen.

    Nåh, huvudsaken att stiftet blev gundat och biskopen vald.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, Otto, och grattis till det nya stiftet! Jag har försökt gå igenom medias rapportering (på nätet), men jag har inte hittat något om biskopsvalet. Kanske du, som var med(?), kan ge besked om vem som valdes?

      Radera
    2. Tack för gratulationen! Var med på mötet i Lahtis, en fin upplevelse. Risto Soramies blev vald och biskopsvigningen är inplanerad för 4.5 i Helsingfors. Välkommen med! Finlandssvensk media har varit ganska tyst, men t.ex. på Helsingin Sanomats hemsida uppmärksammades detta. På stiftets hemsida http://www.lhpk.fi/sv/ finns också en del information, det viktigaste också på svenska.

      Radera
    3. Tack för informationen, och länken! Det var "breaking news", åtminstone för min del.

      Radera
  3. Nånå, jag tycker nog du tar i lite väl hårt om FNB:s notis om biskopsvalet. En notis är ju en kortfattad beskrivning av en händelse insatt i ett sammanhang.

    Profileringen av LS som kvinnoprästfientlig kan i första hand verka tendentiös, men kan man göra så mycket annat? Försök dig på en tankelek: tänk dig att du sitter på en redaktion, noterar det förestående eller det redan passerade biskopsvalet och skall sedan sätta in händelsen i ett sammanhang som hjälper den allmänbildade att sortera in händelsen i en större sammanhang. Utgå sedan från att den sekulariserade nyhetsbyrån inte tillåts göra reklam för någonting, allra minst en religiös rörelse.

    Hur skulle din notis se ut - som inte skulle få den betalande kundkretsen att tappa intresset för att ta del av KN-nyheters fortsatta rapportering?

    Esa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Esa. "Kan man göra så mycket annat". Det är väl där som skon klämmer. Du har säkert rätt, men det betyder inte att jag behöver gilla det. Denna texts upprinnelse var en kommentarväxling jag hade med "en karlebybo" på ÖT:s webb, och där försökte jag nyansera bilden av LS en aning. Mina "hårda tag" beror inte i första hand på det som sades i FNB:s notis, utan p.g.a. de kommentarer som "karlebybon" fällde. Detta kom kanske inte fram så tydligt i min text ovan som det kanske kunde, och borde, ha gjort...

      Radera
  4. Ah, då förstår jag lite bättre vad du menar. Det kan vara nog så frustrerande när folk inte vill se saker och ting på samma sätt som man själv, hur man än försöker argumentera.

    Nu har jag inte läst ÖT sedan i somras, så jag kan inte sätta mig in i den kommentarväxling som du haft på lokalbladet. Däremot visade den yviga diskussionen på Kp-webben i tiderna att klyftorna mellan folks positioner i livsåskådningsrelaterade frågor i allmänhet och andliga och teologiska frågor i synnerhet kan vara så avgrundsdjupa att en ökad förståelse genom förment faktaorienterad argumentation (man håller fram fakta och döljer den djupa känslorna som i verkligheten upplevs viktigare) blir rent mänskligt sett en komplett omöjlighet. En hetsig debatt som förväntas vara klargörande och neutraliserande för att inte säga attraherande blir bara frånstötande.

    Själv hör jag inte till LS-lägret, knappast ens på distans. Jag har en viss förståelse för grupperingens resonemang, jag betraktar verksamheten som fullt berättigad och önskar det nyetabledare stiftet lycka och välgång. Det viktiga är där som på annat håll den inre dragningskraften, att folk upplever gemenskapen meningsfull och tar andra med sig.

    Man kunde förstås motivera nätdebatter och liknande med det apologetiska motivet. Den approachen är lite besvärlig, för den ställer krav på forumet i form av en hel massa utrymme och vidare att debattören själv kan hålla huvudet kallt. De förutsättningarna möts väldigt sällan, den saken är klar.

    Esa

    SvaraRadera
  5. Vad äracceptabelt och vad är icke acceptabelt utgående från tron, vem är det som bestämmer hur bibeln skall tolkas och vad skall tolkas bokstavligt? Visa saker skall tydligen följas då igen vissa saker icke behöver följas? Vad definierar "klassisk, biblisk kristendom"? Är det en sådan tolkning vars utövare kallas "bokstavstroende"

    Ofta hänsvisar man ju till gamla testamentet om man vill ha tokiga bibelcitat men om jag har förstått saken rätt så är bibeln guds ord och till bibeln hör också gamla testamentet?

    Detta gällande kvinnopräster skall tydligen tolkas bokstavligt, så som det står i 1 Kor 14:35 Om de vill ha reda på något skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna att tala vid sammankomsten.

    Om kvinnan inte ens får fråga något vid en kristen sammankomst så är det ju självklart att det inte är möjligt med en kvinnopräst eftersom det är ju helt klart emot guds vilja.

    I Mark 10:29 säger jesus: Var och en som för min och evangeliets skull lämnat hus, syskon, föräldrar eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen.

    Detta vore ju ledsamt för alla familjer, man kan ju tolka det på så sätt att han uppmanar oss att lämna våra familjer?

    Man kan ju hålla på såhär hur länge som helst så den springande frågan jag alltid ställt mig är att vem är det som bestämmer vad som skall följas och vad kan man skippa?

    mvh
    Markus Nylund

    SvaraRadera
  6. Markus. Tack för tonen i ditt inlägg! De frågor du ställer är dessutom både relevanta och viktiga. Du har säkert sett tidningsartikeln som har cirkulerat på nätet i flera år på olika sociala medier (den om mannen som bl.a. frågade vad som är rätt pris om han vill sälja sin dotter som slav...) och som också Josiah Bartlett av allt att döma hade läst (West Wing säsong 2, avsnitt 3). Denna artikel, och den idag vanligast förekommande bibelkritiken, bygger på den felaktiga uppfattningen att Bibeln inte s.a.s. "går ihop".

    Nå, nu finns det några principer för bibelläsning som hjälper oss förstå det mesta och de flesta av de svårigheter vi hamnar in i när vi läser Bibeln. Jag har gått igenom dessa bl.a. här: http://kristiannyman.blogspot.fi/2012/07/svar-till-bjorn-vikstrom.html

    Helt kort kan man ännu säga att Bibeln ska läsas "kristocentriskt", alltså så att vi hela tiden håller Jesus och hans golgataverk och hans nåd för våra ögon när vi läser. Dessutom vågar jag påstå att ett av de största hindren för en rätt förståelse av Bibeln idag är vår inställning att vår tid är "bäst, störst och vackrast" och det faktum att vi tenderar att bedöma allt utifrån vad vi idag tror oss veta och kunna. (Gäller framför allt värderingar...)

    Så ännu helt kort om de två konkreta sakerna du nämner i din kommentar. Angående 1Kor 14 så kan man säga att predikan på den aktuella tiden fungerade enligt modellen frågor-svar, och att både frågorna och svaren sågs höra till predikan. Därav endast ett predikoförbud, inte ett "Nej men titta där, är den där lampan ny?"-frågeförbud. Mark. 10 har väl närmast förståtts som handlande om missionärernas verklighet. De lämnar ju, helt konkret, sina hus, familjer och ägodelar för att resa ut och "göra folk till lärjungar".

    Men summa summarum: Din fråga är bra, och den låter sig inte besvaras så alldeles enkelt. Men de ovannämnda principerna hjälper oss en bra bit på vägen. Sedan får vi förstås be och samtala om knepiga saker - det är en av fördelarna med den kristna gemenskapen...

    SvaraRadera