Om bön III

Åkalla mig i nöden, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig. (Ps. 50:15)

Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. (Joh. 15:7)

Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. (Matt. 7:7-8)

Detta är bara några få av alla de löften som Guds ord knyter till bönen. Det finns många, och härliga, löften i Guds ord om att Gud hör våra böner och att han sänder svar. Har du tänkt på det – vi, små och obetydliga människor, vi har fått en direktlink till himlens och jordens Skapare. Den Store och Helige har lovat att höra oss, och inte bara det, han har också lovat att sända svar på våra böner. Tänk en stund på det! Skaparen och Uppehållaren – han som har åstadkommit hela universum och som håller planeterna och stjärnorna i sina banor, han som ger oss livet och som varje millisekund gör så att vi kan fortsätta att andas och finnas till, han som låter ditt hjärta slå och som ligger bakom varje ny dag vi får – han har lovat att lyssna på oss när vi kommer till honom i bön. Och, som sagt, inte bara det. Enligt hans löften får vi också tro att våra böner kan påverka skeendet i vår värld. Inte för bönernas skull, men för hans skull som hör bönerna och som håller allt i sin hand.

När det är på detta sätt - när vi har alla dessa löften - då skulle man ju tro att vi, som Guds barn, skulle sätta mycket tid och energi på bönen. Men gör vi det? Michael Green, världshistoriens förste (och ende?) professor i evangelisation, skriver i en av sina böcker om en undersökning som kartlade kristna människors böneliv. Och märk väl att det här handlade om TROENDE människor, inte om alla de som har det kristna namnet.

En minut per dag. En minut! Så mycket tid sätter den genomsnittliga kristna, troende, människan på bönen. Per dag. En minut. Det är ju fullständigt fruktansvärt! Vi, som har alla dessa härliga och dyra löften om bönhörelse i Guds ord, sätter en minut om dagen på bönen.

Min första reaktion när jag läste detta vara att, ja, då är det verkligen inte konstigt att det ser ut som det gör idag i både kyrka och samhälle. Då är det inte konstigt att den kristna tron går bakåt på alla områden i västerlandet. Då är det inte konstigt att den andliga blindheten breder ut sig och drabbar både små och stora. Då är det inte konstigt att vi inte ser några stora väckelser i våra länder. För regeln är, som sagt, att en väckelse alltid föregås av en böneväckelse.

Är du beredd att arbeta för att vi ska få en böneväckelse idag? Jag skrev arbeta, för det är just vad det handlar om. För bön är arbete. Och strid. Ute vid fronten.

Om en soldat tillbringar en minut om dagen ute vid fronten i ett brinnande krig, ja då kommer fienden nog ganska snart att storma in i landet. Nå, nu kommer den här varningen säkert 50 år för sent. Fienden har redan stormat in och håller idag egentligen alla bastioner, men ännu finns det säkert möjlighet att rädda åtminstone något. Men då behöver vi nog kavla upp ärmarna och börja arbeta. Hur låter det? Är du med?