Om missionsstiftet, kyrkan och domen

Den kristna tron går idag framåt som aldrig tidigare. Mäktiga väckelser sveper över världen och hundratusentals människor kommer till tro på Herren Jesus.

Detta är faktiskt inget aprilskämt, utan helt sant. Det är bara det att vi som lever i västvärlden (den ”gamla världen”, som den också kallas) inte ser eller hör till detta. Dessa väckelser sker nämligen i Sydamerika, Afrika och i Asien – och detta är något som media i väst inte alls är intresserad att rapportera om. I samband med valet av den nye påven var det i några tidningar tal om att Franciscus kommer från Sydamerika, ”där den kristna tron idag går framåt”, men annars har det varit fullständigt tyst om denna utveckling.

Det som är intressant med dessa väckelser, förutom det att människor verkligen alltså kommer till tro och att den kristna tron sprids som en löpeld, är frågan VARFÖR. Varför där och inte här? Svaret är egentligen mycket enkelt och fullständigt uppenbart – om vi vågar se det. Det handlar nämligen om Gud och om Guds ord. I de områden där man tar Gud och hans ord på allvar, där går den kristna tron framåt, och i de områden där så inte sker, där går kristendomen tillbaka. Det handlar om TRO. Tro att Gud har talat. Tro att Gud griper in. Tro att Evangeliet bär. Och framför allt tro på att Jesus Kristus lever idag och att han har relevans för människornas nutid och framtid.

Där var detta finns, där har kyrkan och den kristna tron en framtid. Där detta saknas kommer den kristna tron att minska i betydelse och till sist dö ut.

Kristenheten i väst står idag vid ett vägskäl. Ja, den har egentligen gjort det ganska länge redan. Valet står mellan att leva vidare och att dö ut. I Finland har detta val blivit tydligt de senaste dagarna genom Missionsstiftets grundande och de reaktioner detta har fått i ledande kyrkliga kretsar. Nu ska jag säga detta så tydligt jag bara kan: Kristendomens väg i Finland idag är Missionsstiftets. (Inte nödvändigtvis organisatoriskt, men väl läromässigt!) Det är den vägen vår kyrka måste välja – eller så kommer hon att dö. Detta att det finns en grupp människor inom kyrkan som vill gå på Herrens viljas väg och låta Guds ord vara kyrkans norm (vilket vår kyrka också gör, men endast på papperet) kommer att bli kyrkan och dess ledning till dom.

Den väg vår kyrka och dess ledning idag har valt är en domens och dödens väg. Kyrkans död, nämligen. Men det är tacksamt att det finns en möjlighet att omvända sig från denna dödens väg. Men det ska vi nog ha klart för oss, att klockan går! En dag kan, och kommer det!, att vara för sent att vända om.

Det handlar om att låta Guds ord vara Guds ord. Det handlar om att predika tro på Guds löften och att uppmana människorna att se på och i tro ta till sig dessa löftens fullbordan i Jesu golgataverk. Det handlar om att INTE kämpa mot Gud själv - som vår kyrka och dess ledning idag gör när man förnekar Guds ord och vänder sig mot och vill kasta ut dem som väljer att gå på Guds viljas väg. För det är faktiskt det man gör nu. Detta blir väldigt tydligt om vi ser på vad som sker: I stället för att sätta all kraft och energi på att predika evangeliet människor till frälsning och upprättelse SÄTTER VÅR KYRKAS LEDNING SIN TID OCH SIN ENERGI PÅ ATT BEKÄMPA DEM SOM GÖR DETTA. Kan detta bli tydligare än så här?

Kristendomens väg i Finland idag är Missionsstiftets. Där denna väg förvägras människorna och budbärarna visas på dörren kommer Herren själv att gå ut med dem. Eller kanske har han redan gjort det?

Jag vill tro att det ännu finns hopp för den kyrka jag tillhör. Att det ännu finns tid. Att Herren ännu ville förbarma sig över oss. Men det är vårt val som avgör vilket resultatet blir. Och tiden är som sagt knapp. Herren verkar idag i världen, och han vill göra det också här hos oss. Men vi är styvnackade och stolta och väljer att revoltera mot honom och hans ord. Då är det, som sagt, inte konstigt att vi hamnar i bakvattnet så som vi idag har gjort. För så går det när man tar sig för att kämpa mot Gud själv.