Språkets makt över tanken

I samband med valet av biskop i Rom (även kallad påve) har media varit snara att framhålla hur viktigt det skulle vara att även den katolska kyrkan skulle öppna prästämbetet för kvinnor. Även de skribenter/nyhetsförmedlare som velat vara lite mera balanserade har använt sig av formuleringar som skorrar väldigt illa i mina öron. En notis som förekommit på flera håll talade om att införande av kvinnliga präster skulle vara ”ett steg framåt”.

Här har vi ett typexempel på ordens makt över tanken. Underförstått är det nuvarande systemet i den katolska kyrkan, alltså med endast manliga präster, något gammalt och efterblivet. Man borde ta ett steg framåt. Utvecklingen borde tillåtas gå framåt. Progressivitet, alltså. Men tänk om det är precis tvärtom? Tänk om det är vi här i våra kyrkor som har tagit ett steg i fel riktning, om det är vi som har gått bakåt och den katolska kyrkan i själva verket ligger före oss i denna sak? Tänk om det är så att i Guds rikes angelägenheter det inte är vi människor som bestämmer vad som är fram och vad som är bak, utan att detta bestäms på annat, högre håll? Tänk om Gud i sitt ord har talat om vad som gäller – en gång för alla och i alla tider?

Men det bryr sig förstås inte media om. Inte de som vill ge ett sken av att vara balanserade, och speciellt inte de som inte bryr sig om detta sken. I Aftonbladet skriver Wolfgang Hansson i en krönika angående biskopsvalet i Rom om ”stopp för kvinnoförtrycket” och den katolska kyrkans ”könsapartheid”. Man ska förstås inte vänta sig att media, och särskilt inte Aftonbladet, ska förstå detta med bak och fram i Guds rike, men det stör ändå. Om inte annat så för att jag genom detta inser hur oerhört lätt det är att ta kontroll över hur vi människor tänker bara genom orden och vår språkanvändning.