fredag 29 mars 2013

Om Svepeduken i Turin



Så här i påsktider brukar det höra till att alla tidningar med någon form av självaktning publicerar en artikel som på sätt eller annat ifrågasätter den kristna tron – främst då kanske historiciteten. Nu går emellertid svenska Aftonbladet mot strömmen och skriver att ”Jesus kan ha legat i Turinsvepningen”. I artikeln hänvisar tidningen till en ny forskning som visar att svepeduken härstammar från åren 300 f.Kr. till 400 e.Kr, och att den därför inte nödvändigtvis behöver vara en förfalskning. (Kol14-tester som har gjorts tidigare har visat att den skulle kunna vara medeltida.)

Om själva svepeduken kan man säga i princip hur mycket som helst. Jag menar att vår tro inte står och faller med om denna duk är äkta eller inte, men själva tanken att vi här kan ha ett ”fotonegativ” från själva uppståndelseögonblicket är mycket fascinerande. Det finns mycket som talar för att duken kan vara äkta – bl.a. de fynd av pollen och annat som hittats i den som visar att den är från medelhavsområdet, och från Jesu tid. (Även om de kol14-tester som gjorts visar på en avvikande datering.)

Nåja, äkta eller inte, det är en fråga som knappast kommer att kunna avgöras här i tiden. Men fascinerande är den, svepeduken i Turin!

Aftonbladet skriver alltså en artikel som inte kritiserar den kristna trons historicitet, utan som snarast lyfter fram historiciteten. Detta är anmärkningsvärt. Tanken slog mig att kan det vara så att den kristna tron redan har tappat så mycket mark i Sverige att man inte längre anser sig tvungen att motarbeta den, utan den ses närmast som något intressant just för att den hör historien till? (Sådant som inte längre är aktuellt behöver man ju inte så alldeles aktivt motarbeta...) Har det faktiskt gått så långt i Sverige? (Tänk att man ska behöva bli orolig av att den kristna tron INTE kritiseras...)

Så fastnade jag också på en av kommentarerna under artikeln. ”Det roliga är att det spelar ingen som helst roll [om den är äkta eller inte]. Hur mycket dom än försöker blir deras religon inte mer sann för det.” Kommentatorn i fråga tycks, förutom att han inte riktigt behärskar rättstavning, vara av den åsikten att sanningsfrågan, på något sätt, är viktig, men att den redan är avgjord, utan återvändo.

En ledande apologet, William Lane Craig, sade i en föreläsning han höll i Åbo i slutet av 90-talet att ”de flesta kristendomskritikers argument är pubertala. De som kritiserar tron beslöt sig redan i 15-årsåldern att kristendomen är falsk, och sedan dess har de inte behövt ta in och bearbeta några argument – varför göra det när kristendomen ändå är falsk? Därför är deras argumentation på så väldigt låg nivå.”

Givetvis gäller detta inte alla, men säkert för en majoritet. Dylika kommentarer ger Lane Craig rätt.

   

2 kommentarer:

  1. Detsamma gäller nog för Religiösa tonåringar som inte orkar tänka längre än näsan är lång..

    "Tro/övertygelse är ursäkten för att slippa tänka & utvärdera bevis.
    Tro trots, eller kanske på grund av, saknaden av bevis" Richard Dawkins

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste herr "Antikrist"! (Se där en osannolik mening som jag aldrig trodde att jag skulle skriva...) Jag vill nog hävda att detta fenomen är mycket vanligare hos de som tar avstånd från den kristna tron. Helt enkelt därför att vi idag lever i ett sekulariserat land där alla kommer i kontakt med ateismens argument i princip hela tiden. Så den som tror är mer eller mindre tvungen att konfronteras med dessa.

      Dessutom finns här en mycket avgörande skillnad. Ateismen är ingen livsförändrande kraft. Den har ingen "substans" i sig själv - den är enbart en "mot"-rörelse. Kirkegaard talade om "språnget över 10 000-fots djup", och det är detta som skiljer den kristna livsåskådningen från en ateistisk dito. En kristen och en ateist som båda står på klippkanten och funderar över argumenten, som funderar på om de ska ta steget ut i dimman eller inte (för det är ju så - vi kan aldrig veta med 100%s säkerhet - det handlar alltid om att ta ett steg i tro, oberoende av hur mycket vi har funderat och hur många argument vi än gått igenom) - när de båda står där och den kristne så tar steget så kommer han att märka att ha har fast mark under fötterna. Ateisten som inte tar steget ser bara dimman - eftersom han inte tog steget och fick se att det höll.

      Alltså: Argument hit och dit - den kristna tron handlar till syvende och sidst om en relation. Inte om bevis och argument. (Även om de förvisso också är viktiga.) Den som vågar ta steget kommer att finna att Jesus finns, lever och vill ha med just honom/henne att göra.

      För övrigt gäller, enligt vissa bedömare, de pubertala argumentens nivå också för Dawkins.

      Radera