Julevangeliet

Det är intressant med Bibeln. T.o.m. en så ”utnött” text som julevangeliet kan öppna sig på ett helt nytt sätt när man hör den (ännu en gång). Men så är ju Bibeln ingen vanlig bok, utan Guds levande ord. Vi var på skoljulfest här i veckan, och när julevangeliet lästes var det några ord som talade till mig på ett speciellt sätt. Det sägs om herdarna att de, efter att de varit och beskådat den nyfödde Frälsaren, vände tillbaka och konstaterade att ”allt var så som det hade sagts dem” (av änglarna).

Det stämde, det som hade blivit berättat för dem. De gick till stallet litandes på andras ord, men efter att själva ha varit och sett vad som hade skett kunde de gå tillbaka till sina djur i vetskapen om att det de hade fått höra verkligen var sant. Nu gick de inte längre på andras ord, utan nu gick de på egen övertygelse.

Detta gällde för herdarna då, och samma process kan vi själva få vara med om ännu idag. Först hör vi berättas om denne Jesus, och vi kan givetvis lämna det med det. Men då kommer vi aldrig att få veta hur det verkligen ligger till. Om herdarna skulle ha stannat kvar på ängen skulle de ha haft ett möte med änglakören att berätta om för sina efterkommande, men det som änglarna berättade om för dem skulle aldrig ha blivit en del av dem så som det nu blev.

Om vi lämnar det med att vi har hört om denne Jesus, men inte (bildligt talat) ”stiger upp och går för att ta reda på” hur det verkligen ligger till med det vi har hört så kommer vi aldrig att få några verkliga svar. Åtminstone inga svar som kommer att övertyga oss. Är det sant? Är Jesus den han säger sig vara? Lever han? Där, vid lägerelden bredvid den sovande fårhjorden, skulle herdarnas undran över deras änglasyn snart ha övergått i diskussioner, debatter och teologiska gräl. Men de stannade inte där, utan de steg upp och gick för att se hur det var med det de fått höra. Likt herdarna behöver också vi stiga upp och själva ta reda på hur det ligger till. Och sedan få komma tillbaka och som herdarna kunna konstatera att det var precis så som det hade sagts åt oss.

När herdarna kom fram till stallet var det en person de mötte. Där i krubban låg det lilla Jesusbarnet. När vi stiger upp och går för att ta reda på hur det ligger till med det vi har hört kommer vi att göra samma sak. Vi kommer att träffa på och lära känna en person, Jesus Kristus. Den kristna tron handlar inte om läror, om trossatser och om bud och förbud. Nej, den kristna tron handlar om den levande Herren Jesus Kristus, och ett kristenliv blir till i mötet med honom. Det var det som herdarna fick vara med om, och det samma behöver vi få vara med om.

När man står på avstånd och betraktar den kristna tron – när man har ”hört om denne Jesus” men ännu inte gått för att ta reda på hur det verkligen ligger till med det man har hört – gillar man att diskutera, debattera och man frågar gärna efter bevis. Kanske för att man verkligen vill veta, kanske för att man vill visa hur enfaldiga de kristna är. Men där, på säkert avstånd, blir den kristna tron inte levande. Till detta behövs mötet med Herren Jesus. På vägen till stallet funderade herdarna, vågar jag påstå, bl.a. på bevis. Gudsbevis, om vi så vill. Men på vägen tillbaka, efter mötet med Jesus, var det andra saker som blivit aktuella. De hade fått se, där i mötet med Herren, att ”allt var så som det hade sagts dem”. Det var inga högtflygande filosofier som hade överbevisat dem om detta, inga djupa teologiska diskussioner eller hårda debatter. Nej, det var mötet med Herren Jesus som hade verkat detta. Nu hade de gått från att ha hört, från att ha betraktat på avstånd, till att vara en del av det troende folket. För det är i mötet med Herren Jesus som vi kan få se att ”allt var precis som det hade sagts dem”. Bara där.

Julens budskap är att Gud blev människa. Han, universums skapare, ”slog upp sitt tält ibland oss” och lät sig födas som ett litet barn. Herdarna var de första som fick möta Herren. Denna jul kanske det är din tur? Han vill möta dig. Frågan är bara om du vågar? För herdarna blev livet aldrig mera vad det hade varit. Det samma gäller för alla som får ett möte med Jesus. Så detta är absolut inget att ta lätt på. Men det samma gäller också, och i ännu högre grad, om vi undviker detta möte.

Så får jag avsluta med att önska alla en fridfull jul! Gud blev människa för att frälsa oss alla. För detta får också vi stämma in i änglarnas ord till herdarna där på ängen: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag!”