Det är intressant med Bibeln. T.o.m. en så ”utnött” text som
julevangeliet kan öppna sig på ett helt nytt sätt när man hör den (ännu en
gång). Men så är ju Bibeln ingen vanlig bok, utan Guds levande ord. Vi var på
skoljulfest här i veckan, och när julevangeliet lästes var det några ord som
talade till mig på ett speciellt sätt. Det sägs om herdarna att de, efter att
de varit och beskådat den nyfödde Frälsaren, vände tillbaka och konstaterade
att ”allt var så som det hade sagts dem” (av änglarna).
Det stämde, det som hade blivit berättat för dem. De gick
till stallet litandes på andras ord, men efter att själva ha varit och sett vad
som hade skett kunde de gå tillbaka till sina djur i vetskapen om att det de
hade fått höra verkligen var sant. Nu gick de inte längre på andras ord, utan
nu gick de på egen övertygelse.
Detta gällde för herdarna då, och samma process kan vi
själva få vara med om ännu idag. Först hör vi berättas om denne Jesus, och vi
kan givetvis lämna det med det. Men då kommer vi aldrig att få veta hur det
verkligen ligger till. Om herdarna skulle ha stannat kvar på ängen skulle de ha
haft ett möte med änglakören att berätta om för sina efterkommande, men det som
änglarna berättade om för dem skulle aldrig ha blivit en del av dem så som det
nu blev.
Om vi lämnar det med att vi har hört om denne Jesus, men
inte (bildligt talat) ”stiger upp och går för att ta reda på” hur det verkligen
ligger till med det vi har hört så kommer vi aldrig att få några verkliga svar.
Åtminstone inga svar som kommer att övertyga oss. Är det sant? Är Jesus den han
säger sig vara? Lever han? Där, vid lägerelden bredvid den sovande fårhjorden,
skulle herdarnas undran över deras änglasyn snart ha övergått i diskussioner,
debatter och teologiska gräl. Men de stannade inte där, utan de steg upp och
gick för att se hur det var med det de fått höra. Likt herdarna behöver också
vi stiga upp och själva ta reda på hur det ligger till. Och sedan få komma
tillbaka och som herdarna kunna konstatera att det var precis så som det hade
sagts åt oss.
När herdarna kom fram till stallet var det en person de
mötte. Där i krubban låg det lilla Jesusbarnet. När vi stiger upp och går för
att ta reda på hur det ligger till med det vi har hört kommer vi att göra samma
sak. Vi kommer att träffa på och lära känna en person, Jesus Kristus. Den
kristna tron handlar inte om läror, om trossatser och om bud och förbud. Nej,
den kristna tron handlar om den levande Herren Jesus Kristus, och ett
kristenliv blir till i mötet med honom. Det var det som herdarna fick vara med
om, och det samma behöver vi få vara med om.
När man står på avstånd och betraktar den kristna tron – när
man har ”hört om denne Jesus” men ännu inte gått för att ta reda på hur det verkligen
ligger till med det man har hört – gillar man att diskutera, debattera och man frågar
gärna efter bevis. Kanske för att man verkligen vill veta, kanske för att man
vill visa hur enfaldiga de kristna är. Men där, på säkert avstånd, blir den
kristna tron inte levande. Till detta behövs mötet med Herren Jesus. På vägen
till stallet funderade herdarna, vågar jag påstå, bl.a. på bevis. Gudsbevis, om
vi så vill. Men på vägen tillbaka, efter mötet med Jesus, var det andra saker
som blivit aktuella. De hade fått se, där i mötet med Herren, att ”allt var så
som det hade sagts dem”. Det var inga högtflygande filosofier som hade
överbevisat dem om detta, inga djupa teologiska diskussioner eller hårda
debatter. Nej, det var mötet med Herren Jesus som hade verkat detta. Nu hade de
gått från att ha hört, från att ha betraktat på avstånd, till att vara en del
av det troende folket. För det är i mötet med Herren Jesus som vi kan få se att
”allt var precis som det hade sagts dem”. Bara där.
Julens budskap är att Gud blev människa. Han, universums
skapare, ”slog upp sitt tält ibland oss” och lät sig födas som ett litet barn.
Herdarna var de första som fick möta Herren. Denna jul kanske det är din tur?
Han vill möta dig. Frågan är bara om du vågar? För herdarna blev livet aldrig
mera vad det hade varit. Det samma gäller för alla som får ett möte med Jesus.
Så detta är absolut inget att ta lätt på. Men det samma gäller också, och i
ännu högre grad, om vi undviker detta möte.
Så får jag avsluta med att önska alla en fridfull jul! Gud
blev människa för att frälsa oss alla. För detta får också vi stämma in i
änglarnas ord till herdarna där på ängen: ”Ära vare Gud i höjden och frid på
jorden, till människor hans välbehag!”
Vintersolståndet var igår 21.12.2013 klo. 19.11. Är det verkligen ett bara slumpen att vi just nu firar Jesu födelse?
SvaraRaderaNej, det är ju så att kristna försökt ersätta gamla hedninga fester med egna religiösa ritualer. Kristendomen använder gamla hedniska ritualer och symboler för att fira tron på att en jude föddes i mellanöstern för ett par tusen år sedan.
M.a.o viktigaste delen av festen är över, vi går mot ljusare tider redan :)
Ha en bra Yuletid!
http://skandland.com/vikxmas.htm
http://en.wikipedia.org/wiki/Yule_Goat
Anonym. Nu vet jag förstås inte om du inte vill eller inte kan förstå detta, men som jag tidigare har försökt påpeka vid ett flertal tillfällen så handlar INTE den kristna julen om tidpunkten, utan om INNEHÅLLET. Om du vill fira en hednisk pre-kristen jul, så go ahead! Mig - och den kristna julen - rör detta inte det minsta. Men försök förstå att alla inte är så fasta i det gamla som du tycks vara!
RaderaKristian,
RaderaTACK för Julevangeliet!
Nu allt vad mänska heter,kom till denna julfröjd ren!
Fastän du ej är god och from,så är du ändå en av
dem som Gud till broder fått.I krubbans barn du fått allt
gott.Var då av hjärtat nöjd!