Jag hinner numera inte läsa så mycket böcker som jag skulle
vilja. Det blir knappast mera än något tiotal per år. Däremot läser jag en hel del
på nätet. Tidningar, olika nyhetssidor, bloggar och faktasidor. En av de
bloggar jag följer kontinuerligt är ”BloggarDag”, alltså Dag Sandahls blogg.
Denna blogg är en av Sveriges mest lästa kristna bloggar, och även en av de mera
kontroversiella bloggarna. Alla kategorier inräknade. Sandahls kunskap och
erfarenhet av det kyrkliga livet i Sverige är odiskutabel, och han delar på sin
blogg med sig av denna kunskap. Att han är högkyrklig – i tvär motsats till mig
– är inget större problem... :)
Igår läste jag en text som fick mig att tänka till. Sandahl
skriver om en gudstjänst han deltog i. ”Kl 17 i går firades Bergunda
församlings sista högmässa och vid nyår upphör församlingen. Series Pastorum börjar
1401...” Sandahl skriver att fem personer deltog i gudstjänsten (de officerande
undantagna), och av dessa fem var några dessutom utsocknes. Församlingens har 716
medlemmar. Så frågar han, helt berättigat, att ”när upphör egentligen en
församling”?
Det här är ju egentligen fullständigt bedrövligt. De ord som
kom för mig var ”förslösat arv”. Vad har vi gjort för fel när vi på detta sätt
har ”lyckats” förslösa vårt kristna arv på detta sätt? När vi, som var ett
kristet folk, har blivit något helt annat. Människorna, de allra flesta av dem
döpta och konfirmerade, vill inte längre ha något med den kristna tron att
göra. Så vi får slå igen kyrkor och lägga ner församlingar. Det vi ser nu är
dessutom bara en liten början på vad som komma ska om det fortsätter som
hittills. Så vad har vi gjort fel?
Jag återkommer till det jag skrev i en text i oktober där
jag citerade Maher Fouad, generalsekreteraren för det evangeliska nätverket i
arabvärlden där han talade om de kristna kyrkorna som gick under för snart 1000
år sedan: ”De kristna kyrkorna i
Mellanöstern gick inte under på 1100-talet för att Islam bredde ut sig, utan
för att de kristna övergav tron på de centrala kristna trosartiklarna.” Det är
detta samma vi ser hända här i våra länder idag. Kyrkorna, med deras ledare i
spetsen, överger de centrala kristna trossatserna – och följden av detta ser vi
som ett förslösat arv.
Fullständigt
bedrövligt var orden. Jag har ofta funderat på varför det inte finns några
apologeter bland de liberala teologerna. Eller bland våra biskopar heller, för
den delen. Orsaken är väl snarast denna att dessa knappast själva tror på det
budskap och de läror de är satta att försvara, och att de därför hellre än att
gå på apologetisk offensiv försöker lägga budskapet tillrätta för att det inte
ska stöta den moderna människan (sig själva medräknade?). Med det resultatet
att man tvingas överge de centrala trosartiklarna. Med det resultatet, i sin
tur, att kristendomen urvattnas, blir kraftlös och irrelevant – tvärt emot med
vad avsikten var. Och så är arvet snart förslösat.
Helt spontant skulle jag säga att orsaken är den att folk inte är intresserade av religion, man ser ingen mening i att gå till kyrkan och skulle inte lutheranerna bli barnadöpta och skrivas in i kyrkan automatiskt så skulle statistiken se än mer bedrövlig ut från kyrkans sida sett.
SvaraRaderaVärför är man då inte intresserad av religion? Det är ju den svåra frågan men vi kan säkert få fram en del svar från statistiken också.
Finns det te.x sanning i påståendet "Ju högre levnandsstandard ju mindre religös?" Grunden till detta påståendet ligger i tanken att man sneglar lite på Maslows behovshierarki och ser om det finns någon korrelation mellan den och religionsutövandet.
1. Grundläggande behov (ex mat, kläder, tak över huvudet)
Så länge du kämpar om att få mat på bordet och nåt ställe att bo i så finns det? en tendens att be om hjälp från högre makter, värför skall just du vara den som har det så usligt men kanske Herren hjälper mig, och om han inte hjälper mig rent konkret så får jag kanske någon mening i livet.
2. behov av trygghet
Du har fått mat och bostad men känner dig ännu otrygg men om Gud ser dig så känner du dig trygg i tillvaron, du har alltid ett vakande öga över dig.
3. behov av kärlek och gemenskap
Guds kärlek och församlingens gemenskap kan fylla dessa behov.
4. behov av uppskattning
Här börjar det blir svårt för religionerna att fylla behovet, dessutom börjar du ha det såpass bra i livet att det finns annat att tänka på än att känna tacksamhet mot en Gud.
5. behov av självförverkligande
Nu har vi nått toppen, största delen av oss är antagligen i denna kategori och här har religionen verkligen svårt att fylla behovet.
En annan orsak kunde vara att ju högre utbildade människorna är ju mindre religionsutövning, det här påstående handlar inte då alls om att jag påstår att religösa människor är dumma fast vissa vill få det så att låta utan det har mer med den saken att göra att ju högre utbildining befolkningen har ju mera faktaorienterade är dom, vill alltså ha bevis.
Sanningen är ju den att fastän kyrkan idag har runt 75% av befolkningen som medlemmar så är ju antalet kristna betydlgit lägre eftersom stor del är sådana som bara är medlemmar pga. av tradition, detta kom ju fram i en undersökning som gjordes häromåret, nu har jag tyvärr ingen källa till detta men det går nog att få fram någonstansifrån.
Det ligger också mycket i det där du säger om att kyrkan inte vill stöta sig med den moderna människan, men om kyrkan måste anpassa sig efter den moderna människan vad har då den absoluta sanningen för betydelse, en allsmäktig Gud skall ju inte behöva anpassa sig efter sin skapelse utan det borde ju vara tvärtemot?
Markus. Jag är inte alls så säker på att människorna i dagens Finland inte alls är så intresserade av religion. Det yogas och mediteras i snart sagt varje medborgar- och arbetsinstitut, och kurserna är välbesökta. Dessutom tror jag inte heller att dagens människor har slutat ställa de stora frågorna "varifrån?", "vart?" och "varför?". Problemet, ur den kristna trons synvinkel, är bara att man inte ställer dem åt kyrkan och dess representanter. Jag misstänker nog att detta till syvende og sidst handlar om det som Torbjörn Freij skrev i en kolumn i den svenska kristna dagstidningen Dagen i mitten av 90-talet: "Världen föraktar ett devalverat evangelium". Det är m.a.o. precis som du skriver i slutet av din kommentar. Vilket jag också försökte säga med min text.
SvaraRaderaSedan detta med "Ju högre levnandsstandard ju mindre religös?" Det kan hända att det är så, men det är givetvis svårt att bevisa - det finns ju också många andra saker som spelar in. Men om vi, för en stund, skulle anta att det verkligen är så: Vad är det som säger att vårt välstånd idag är det naturliga? Allt tyder ju på att vi människor inte mår bra av att ha det så här bra. Vi bokstavligt talat äter ihjäl oss, och mitt i vårt vårt välstånd och vår höga levnadsstandard lider människan av mentala problem i en aldrig tidigare skådad mängd.
Sedan ännu om detta med hög utbildning - låg grad av religiositet: Kanske det är fel på det vi blir matade med i våra skolor? Jag har för mig att det finns sådana som har påtalat farorna med evolutionsfilosofin... ;)
Om yogan har du delvis rätt, dock finns det många, antaligen dom flesta som yogar för motionens skull och inte för bryta reinkarnationen(nå nirvana/moksha)
SvaraRaderaMen kristendomen ger dem tydligen inte lugnet som Yogan ger.
Jag tror att stor del av människorna inte är intresserad av varifrån man kommer, stor del utgår från att man kom från aporna och så är det med den saken, vart man skall komma så det är döden, sen efter det vet man inte och man spekulerar inte dessvärre heller, värför man är här är inte intressant så länge jag får min dagliga Big Mac och Rederiet kommer varje dag klockan 19.00, mao. likgiltigheten är ganska utbredd.
Man är betydligt mer intresserad av att ha ny bil, nu stor tv, bra lön, grönare gräsmatta än grannen än att fundera på meningen med livet, många vill bara ha kul och "maximera njutningen"
Och har den kristna tron inte kunnat svara på människornas behov så vänder man sig åt ett annat håll.
Vi kan spekulera hur länge som helst om "människorna är intresserade av vart man är pä väg" eller inte, utan statistik så kan jag inte uttala mig om andra synpuntker än mina egna eller dom jag har pratat om saken med och jag har fått den uppfattningen att den vanliga medborgaren inte är så intresserad av dessa "djupare frågor".
Vad som är naturligt eller inte är irrelevant, det naturliga ändras med tiden, är dynamiskt och det är massan som bestämmer vad som är "naturligt", nu pratar jag alltså om vad som är i samhället accepterat.
Personligen tror jag inte alls att vi mår bra men var och en måste fylla sitt liv med det som dom tycker är viktigt och frågan är då vem har rätt atta döma?
Kristendomen har ju såklart en enkel förklarning till allt detta, dom(syndarna) har användt sin fria vilja till att vända sig bort från gud och nu ser vi hur det går, domedagen närmar sig, endast genom frälsning å går det att vända båten.
Min personliga teori är att människorna bara blir dummare och dummare. Alla borde se sig i spegeln i något skede och fundera på vad man riktigt håller på med (oberoende om man är kristen eller ej) och verkligen ta tag i dom där tre frågorna varifrån, vart och värför, det är inte målet som är det viktiga utan själva resan.
Markus. Vi ser nog, trots allt, lika på en del saker när det gäller detta. Några små randanmärkningar, dock:
SvaraRadera"Personligen tror jag inte alls att vi mår bra men var och en måste fylla sitt liv med det som dom tycker är viktigt och frågan är då vem har rätt att döma?"
Jag håller med om att var och en bör få inrätta sitt liv så som den finner bäst - och att ingen har rätt att döma. MEN. Det är inte att döma att berätta vilka följder olika val vi människor träffar får. (Här finns det idag en enorm känslighet som säkert bottnar i det att man VET att ens val inte är de rätta.)
"Vad som är naturligt eller inte är irrelevant, det naturliga ändras med tiden, är dynamiskt och det är massan som bestämmer vad som är "naturligt", nu pratar jag alltså om vad som är i samhället accepterat."
Vad som ses som naturligt ändrar, ja. Men jag pratade närmast om naturligt i termer av vad som är hälsosamt för oss människor. Synen på detta ändrar givetvis också, men vi människor förblir de samma, och vi tål /tål inte fortsättningsvis samma saker som förr. Även om vi gärna försöker inbilla oss något annat.
"Men kristendomen ger dem tydligen inte lugnet som Yogan ger." "Och har den kristna tron inte kunnat svara på människornas behov så vänder man sig åt ett annat håll."
Här kommer du in på själva kärnan av det jag försökte lyfta fram. Jag vill hävda att problemet här är att människorna inte längre är intresserade att höra/ta reda på vad den kristna tron står för - eller om det går att hitta "lugnet" i det som den kristna tron har att erbjuda. Den stora frågan blir då att varför är det så? Jag drar en lans för att detta beror på att de som är satta att leda den kristna församlingen och försvara de kristna grundsanningarna inte gör ett alldeles gott jobb, ja, att de t.o.m. avsiktligt försummar sin uppgift. Som ett resultat av detta blir den kristna tron urvattnad och ointressant. Strömlinjeformad tidsanpassad och människoanpassad, ja, men samtidigt irrelevant och ointressant.
"Jag drar en lans för att detta beror på att de som är satta att leda den kristna församlingen och försvara de kristna grundsanningarna inte gör ett alldeles gott jobb, ja, att de t.o.m. avsiktligt försummar sin uppgift."
SvaraRadera1 Kor 1-27
Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam.
Om dom som leder kyrkan är dårar så stämmer ju allt överens och ni har inget att vara rädda för.
Kyrkans ledning försöker bete sig vist i världens ögon - och blir dårar i Guds ögon. Alltså tvärtemot vad 1 Kor 1:27 avser...
SvaraRaderaMarkus, ännu en liten kommentar. "det är inte målet som är det viktiga utan själva resan."
SvaraRaderaJust hemkommen från Åbo dit vi reste med tåg - på ditvägen två timmar i ett fullpackat pendolino med tre barn (varav två små) och en vagn (som det inte fanns något rum för i de allt för snålt tilltagna förvaringsskrymslena och som vi därför tvingades ha att stå mitt i gången) kan jag försäkra dig om att det INTE är resan som är det viktiga! Om så är fallet stiger jag nog av med en gång!
Jag förstår att en kristen människa inte ser dethär livet som det viktigaste men för en som inte tror så finns det inget annat än resan, jag ser inget mål annat än att mitt liv får den mening jag själv kommer fram till.
SvaraRaderaJag är egentligen ganska likgiltig inför livet och dess mening, dock utan att känna ångest.
Livet behöver ju inte nödvändigtvis ha nån större mening, man föds, man lever, man dör. Sen kan man spekulera i det oändliga varifrån, värför och vart.
Var det Pascal? som sa något i stil med att "Om kristendomen är falsk så förlorar man inget om man tror men är kristendomen sann så förlorar man en evighet"
Jag har aldrig förstått logiken i det där påståendet, jag förlorar ju min frihet i detta jordiska liv. Är den sann så då får jag ju brinna i helvetet för evigt men det var ju isåfall mitt val och i mitt fall tolkar jag det som att det ändå är osannolikt att den är sann, och det har inte bara med rationellt tänkade att göra, har du inte också varit med om det någon gång att fastän du vet att valet du gör är fel så gör du valet ändå?
Eller är det kanske så att i stundens hetta så vet man inte att valet är fel men först efteråt?
Vad jag egentligen vill få fram är det att eftersom jag tolkar tron som en subjektiv handling som var och en får välja själv så baseras inte detta nödvändigtvis på rationella val, alla val man görs inte heller med utgångspunkter "vad är bäst för mig".
Dock har jag svårt att tro att man genom förnuftiga argument kan komma fram till om tron är sann eller ej, det finns inte så mycket historisk fakta så att någon skulle kunna göra språnget bara baserat på fakta, därav osannolikheten att den är sann.
Tack för korrigeringen av bibelcitatet, tolkning av bibelcitat har aldrig varit min starka sida.
Markus. Tack för kommentaren - och tonen du skriver i!
RaderaDu skriver att "det finns inte så mycket historisk fakta så att någon skulle kunna göra språnget bara baserat på fakta", och där har du givetvis rätt. Då med betoning på ordet "bara". Dock finns det ändå en hel del fakta som pekar i riktningen att de historiska påståenden den kristna tron bygger på (och som den står och faller med!) är riktiga. Jag håller som bäst på att läsa Lee Strobels bok "Fallet Jesus", och jag kan verkligen rekommendera denna bok om du vill ta reda på mera i ämnet.
Sedan skriver du en oerhört intressant sak som man kan säga mycket om: "Jag har aldrig förstått logiken i det där påståendet, jag förlorar ju min frihet i detta jordiska liv." Jag har en serie bloggtexter (!) på gång i just detta ämne, så jag ber att få återkomma när jag hinner få dem färdiga.
Jag läste häromdagen Gregory Boyds "Brev till en skeptiker" som ganska långt också behandlar detta tema men den boken tyckte jag inte om, dom första stycken var intressanta men snabbt blev det att han bara predikade åt sin far och där var "förnuftiga argument som stillar ens intellektuella sökande" långt borta.
SvaraRaderaTack för förslaget, jag skall kolla upp den där boken, jag brukar oftast vara skeptisk till "faktaböcker" och böcker överlag som skrivs av kristna eftersom jag mer eller mindre vet vilken infallsvinkel den skrivs med, men samma sak gäller ju det motsatta, det är väldigt svårt att hitta något rent objektivt i detta ämne så det är nog bäst att ta del av båda lägrens litteratur så får man göra sin egen bedömning.
Samma regler gäller på nätet som i "det verkliga livet", gör mot andra som du själv vill bli behandlad, fastän man diskuterar frågor som är väldigt nära ens hjärta och motparten har en annan åsikt så för att få igång en ordentlig diskussion så skall man sträva till att ta fasta på dom gemensamma punkterna och därifrån jobba sig uppåt, man kan se diskussionen som en pyramid, längst ner är dom gemensamma åsikterna vi har, båda vill vi säkert att att våra barn skall ha det bra, vi vill båda antagligen också ha ett bra liv osv. sedan ju högre man kommer upp i diskussionspyramiden ju snävare blir ens åsikter och det kommer fram vissa nyansskillnader.
Med detta vill jag alltså ha sagt att det är betydligt trevligare Och framörallt mer givande om man inte bara tar fasta på dom extrema åsikterna som är där högst uppe i pyramiden, dom man vet att är "marginella" eller annars bara avikande och i rak motsats till det vad motparten tycker och tror, dethär är ju ett problem som kristendomen i dagensläge också har, ingen pratar om annat än om kvinnopräster och homosexuellas rätt till äktenskap fastän det är en promille av allt viktigt som skulle kunna tas upp.
Markus. Detta med "diskussionspyramiden" var en intressant infallsvinkel. Det är säkert riktigt så som du skriver. Vad gäller den kristna tron och vad som diskuteras är det givetvis så att det finns centrum och periferi. Min erfarenhet är ändå att även de centrala frågorna väcker ett visst mått av diskussion idag, även om de två frågor du nämner givetvis skapar mest rubriker...
SvaraRaderaJag tror nog att det inte är bara den djupare offentliga teologin som felade....
SvaraRaderaAlla har nog fast de kanske inte minns det i något skede börjat vända Herrens Nåd ryggen eftersom man inte ville eller kunde eller fick hjälp när man blev syndamedveten.
Giv mycket mjölk och vältuggad mat åt barnen och beröva dem inte hjärtats nycklar till Livet i Nåden som är ock dem givna i Ordet dopet och Livet säger en som är tacksam över Väckelserörelsernas Anda och som fått leva i den Kärlekens skugga(tänker nu främst på lestadianismen och de evangeliska säger torsten nils ulrik mycke glad och mycket sorgsen. P.S. He e ju så he e. Guds Frid är komplett först i Himmelen.Amen i Jesu Namn.