tisdag 10 december 2013

Mäkinen, ekonomin och missionen



Österbottens tidning presenterade i söndags en nyhet om att äb Kari Mäkinen har uttalat sig om att kyrkan hellre än att sälja kyrkobyggnader ska minska på personalen om och när intäkterna inte längre räcker till för att upprätthålla den nuvarande verksamheten. ”De (kyrkobyggnaderna) säger att vi har ett grundläggande skydd och att vi för en dialog med gud”, säger Mäkinen. Vad detta sedan må betyda...

Jag har väldigt sällan samma åsikter som vår kyrkas ärkebiskop, och inte heller denna gång håller jag med om det han säger. (Så långt man nu kan förstå vad han menar.) Jag menar att han är alldeles för defaitistisk. I stället för att tänka på reträtten menar jag att han, och hela kyrkan, borde satsa mera offensivt. Alltså genom att gå in för evangelisation, rättfram och ärlig apologetik, ordentliga missionssatsningar och att igen förkunna ett klart och tydligt Guds ord. Men den tiden är tydligen förbi när vår kyrka vågar satsa offensivt. Nej, man satsar hellre på administrativa ”reformer”, pappersvändande och en flummig och till intet gagnande tvivelteologi. Allt detta för att om möjligt dra ut på kyrkans dödskamp och försöka hålla ställningarna någorlunda så länge det är möjligt. Det är för övrigt ingen slump att det inte finns några liberalteologiska apologeter. Dessa liberalteologer arbetar ju inte på att försvara tron, utan på att fördärva den. Med känt resultat.

Jag skrev för övrigt en kommentar i anslutning till denna nyhet på ÖT med i stort sett samma budskap som i stycket ovan, och det tog inte länge innan signaturen ”Karlebybo” var framme och kritiserade det jag skrivit om missionen. ”Varför ska vi missionera och pådyvla andra våra åsikter?” Jag iddes inte svara där och då, men det finns mycket man skulle kunna säga om detta. För det första så är missionen fortfarande vår huvuduppgift som kristna. Det har sagts att en kyrka som slutar missionera snart är en död kyrka, och det stämmer säkert. Sedan handlar det INTE om ”åsikter”, utan om LIV och om gemenskap. Den kristna tron handlar inte om vad vi anser i olika frågor, och den kristna kyrkan är inte en åsiktsgemenskap. Nej, utan det handlar om liv – här och i evighet. Liv i gemenskap med Herren. Den Herre som har vunnit seger över döden. Det är budskapet om detta liv missionen sprider. Inte åsikter om ditt och datt.

2 kommentarer:

  1. Det intressanta är att kyrkans position i samhället blir mindre och mindre för varje år, precis som du säger så förlänger den bara sin dödskamp så som den håller på nu, jag är av den åsikten att oberoende vad kyrkan gör så kommer antalet medlemmar att minska från 2012 76,4%. I något skede kommer ju minskningen att avta, men visst har det skett en stor förändning, 1980 var 90,3% av befolkningen medlemmar i kyrkan.

    Vi kan ju bara spekulera vad som komma skall, ifall kyrkan nu skulle bestämma att dom skall ta den konservativa linjen, alltså se på livet och på tron på samma sätt som Kristian så antar jag att medlemmarna skulle sjunka snabbare, kvar som medlemmar skulle lämna dom konservativa, jag kan ej på något sätt uppskatta antalen men vi har ju sett att varje gång det kommer i media nåt uttalande om nån som är emot homosexuellas rätt till äktenskap, kvinnopräster el.dyl. så sker en ökning av antalet utträden ur kyrkan, så skulle kyrkan gå "all in" så att säga så skulle det nog ske ett massutträde och antalet medlemmar skulle landa på en sådan nivå att staten och kyrkan skulle tvingas att göra en total separation, som dock kommer att ske förr eller senare oberoende vilken linje kyrkan väljer.

    Väljer kyrkan den andra vägen och försöker anpassa sig efter dagens normer och moral så kommer samma sak att ske men striden drar ut på tiden, den sekulariserade människan har gått om den traditionella institionella kyrkan.

    Det är en väldigt intressant tid vi lever i just med tanke på att utträdet har varit kraftigt dom senaste åren, "förr" var man ju lite av en utböling om man inte var kristen, snart kommer det att vara tvärtom.

    Min utopi är att en total separation mellan kyrka och stat, religionsundervisningen slopas totalt i grundskolan och ersätts med religionsvetenskap/livsåskådning samt att barnen inte automatiskt blir inskrivna i kyrkan bara för att föräldrarna hör till kyrkan, på så sätt skulle varje individ själv få välja om man vill bli medlem eller inte när man är i den åldern att man kan göra det beslutet.

    Det är alltså inte ett religionsfritt samhälle som är min utopi utan att varje individ själv skall få framför sig alternativen och informationen och sedan i en mogen ålder överväga vill jag ta sista steget eller inte, om man ser världen som den är och ändå väljer att ta steget så är det fritt fram och det skall inte finnas några hinder men jag anser inte att det på något sätt skall tvingas på den personen som väljer att inte ta steget ut.

    Jag förstår att Kristian är helt emot detta sätt att se på saken eftersom han anser att kristendomen är sanningen och ljuset och jag tar inte ifrån honom det, och jag förstår att det står att man skall gå ut med evangeliet åt icke troende och att vi icke troende inte har nåt att säga till om där eftersom det är sanningen och vi lever blinda i en värld full av lögner men jag önskar också att Kristian skulle förstå att det finns människor som är totalt ointresserade av evangeliet och därav kommer kommentarerna "värför missionerna".

    Jag tror att kristendomen gör mycket gott i t.ex. Afrika där folk har det svårt och det är ett område var kristendomen också antaligen kommer att växa men iochmed att man också där antagligen/förhoppningsvis får det bättre så kommer religionens inflytande/betydelse att minska, religion är ett slags mellanskede, det är nåt som är enkelt att ta till sig då man lever i ett visst skede, då livet handlar om överlevnad, det är betydligt enklare att ta till sig den gemenskapen som tron ger samt budskapet att allt är möjligt och att du får evigt liv bara du tror när man har det dåligt än när man "har det bra".

    Det är här jag anser att Upplysningen har gjort sitt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Markus. Tack för din kommentar! Vi ser faktiskt någotsånär lika på hur vi tror att den framtida utvecklingen för kyrkan, så som den framträder idag, kommer att bli. Men sedan finns det nog saker i din kommentar som jag (förstås) inte kan hålla med om.

      Kyrkans, och alla kristnas, huvuduppgift är att sprida evangeliet och "göra nya kristna". Som det är idag sker detta nog, men bara till en liten del och inte överallt. Orsaken till detta är, menar jag, att vi som kyrka (och de som ansvarar för förkunnelsen speciellt) långt har kommit bort från en levande tro på Herren Jesus och i stället fastnat i denna världens sätt att tänka och vara. Detta är speciellt förödande när det gäller just mission och evangelisation. Jag menar att om vi i stället för att hålla på med oväsentligheter (och allt möjligt stridande) skulle göra det som vi som kristna är kallade att göra så skulle kyrkan ha helt andra framtidsutsikter. Detta oberoende av uppdelningen i liberalt och konservativt.

      Sedan märker jag att du också har drabbats av/anammat synsättet att religionen överlag hör till ett visst "utvecklingsskede" i ett samhälle. Jag kan hålla med om att detta synsätt kan synas äga sin giltighet, men vill ändå hävda att de mekanismer som ligger bakom en dylik utveckling (där den finns) är andra än de du beskriver och antar. Välstånd invaggar människan i en falsk trygghet, och denna falska trygghet gör att kyrkan börjar tro att hon klarar sig utan sin Herre, vilket i sin tur gör att teologins grund vacklar och kyrkan/de kristna gör sig själv(a) irrelevanta. På så vis blir resultatet det du beskriver, men orsakerna är inte välståndet i sig, utan de kristnas ljumhet och självtillräcklighet. (Som i och för sig är orsakade av välståndet.)

      Radera