Genusröjning

Det började uppenbarligen med ett skämt i kafferummet om att snöröjningen, om något, inte kan vara ojämnställd, sedan ledde det ena till det andra och så införde Karlskoga ”genusplogningen”. Nu försöker de gröna och V införa samma sak i flera städer i Sverige, bl.a. i Stockholm och Söderköping. När min hustru berättade om detta trodde jag först att detta måste vara någon form av skämt, men uppenbarligen är det inte så. Man menar alltså, uppenbarligen på fullt allvar, att snöröjningen som vi känner den är könsdiskriminerande. Motiveringen? Jo, kvinnor tar bussen, går och cyklar mera än män, och män kör mera bil än kvinnor, och när stora vägar plogas före trottoarer, busshållplatser och t.ex. dagisgårdsplaner innebär detta därför könsdiskriminering. Dessutom: Varför ploga en ringväg som bara (en del) stora långtradare använder mitt i natten, medan trottoarerna lämnas oplogade tills dessa glest trafikerade vägar är plogade? Dessutom har man tagit hjälp av statistiken som visar att halkolyckor på osandade trottoarer leder till så och så mycket sjukfrånvaro. (Mera än trafikolyckor på vägarna.)

Det finns mycket man kunde säga om detta. Först kan man konstatera att statistik kan missbrukas – vilket helt tydligt sker här. Om man skjuter fram plogningen av de stora vägarna kommer allvarliga olyckor med t.o.m. dödlig utgång att öka ordentligt. Bilar och lastbilar håller högre fart än fotgängare och barnvagnar, om någon har missat detta faktum. Sådana olyckor blir bra mycket dyrare än halkolyckor på en dåligt snöröjd trottoar. Med detta givetvis inte sagt att detta får försummas, men det är, som alltid, en fråga om prioriteringar. Min poäng här är att man inte kan utgå från statistik för hur många olyckor det sker på de stora vägarna (när dessa blir ordentligt skötta) och jämföra detta med halkolyckornas kostnader. När man skjuter fram plogandet av de stora vägarna kommer nämligen statistiken snabbt att ändra.

Sedan kan ett samhälle aldrig bortse från den ekonomiska nyttan. För att ha råd att ha igång dagisar, subventionera bussrutter och även för att hålla igång plogbilarna behöver samhällets hjul hållas i rörelse – och här är (gods)trafiken långt i en nyckelställning. Om denna äventyras, eller i värsta fall omöjliggörs, blir så småningom inte frågan vad som ska plogas först, utan om vi alls har råd att ploga överhuvudtaget. Men detta är givetvis ett val man gör. Ett val med konsekvenser. Men tyvärr tycks inte detta med orsaker och verkan alltid vara så alldeles enkelt för de röd-gröna.

Jag har länge funderat över hur ett land som Sverige överhuvudtaget kan fungera och hållas igång med alla de konstigheter där finns. (Detta är ju inte det enda, bara det nyaste.) Hittills har det tydligen ändå gått, men med dylika funderingar, och annat i samma stil, kommer nog väggen att komma emot förr eller senare. Om inte någon tar sitt förnuft till fånga, vill säga.