I och med 4-årsdagklubbens julfest igår kväll är vi halvvägs
igenom årets julfester här hos oss. Eftersom jag har den ena av årets två mest
arbetsintensiva perioder just nu (men snart, snart bakom mig!) upplevs fort
allt ”extra” som lite av ett stressmoment. Speciellt innan man kommer sig iväg.
Men särskilt igår försvann nog stresskänslan ganska snart när programmet
började. Det var mycket barn, ljud och ståhej, men barnen var (mestadels)
glada, ledarna tillräckligt avslappnade (så syntes det åtminstone!) och
ärlighetsfaktorn närmade sig 100.
Vem bryr sig att ”Maria” hade glömt Jesusbarnet och fick
springa tillbaka till ”Nasaret” och hämta honom sedan de unga tu installerat
sig i stallet, och vem bryr sig att en av änglarna förirrade sig in bakom
orgeln mitt under ”Gloria in exelsis” så att en av ledarna fick dra henne
därifrån, eller att ”Josef” en bit in i tablån såg ut att få något som liknade
ett nervöst sammanbrott... Det var barn, det är snart jul, och glädjen är stor!
Härligt!
Jag har skrivit det tidigare, och det kan inte poängteras
tillräckligt starkt hur oerhört viktigt det är att barnen redan som små får bli
bekanta med de bibliska händelserna och på det sättet får ”inympas” i den
kristna tron – och hur väldigt viktigt arbete alla ledare, i dagklubbar,
söndagsskolor och på annat håll gör när de lotsar in barnen i den kristna
begreppsvärlden och framför allt i den kristna tron. Idag finns det en allt mera
utbredd åsikt (som också kommer till uttryck i kommentarer här på bloggen med
jämna mellanrum) att man inte ska påverka barnen, utan låta dem vara i fred och
sedan, när de är tillräckligt gamla för att själva ta ett beslut presentera ”de
olika alternativen” för dem.
Nu ska jag säga detta så tydligt jag bara kan: Detta är
fullständigt skitprat. Det finns helt enkelt inget sådant som en ”neutral”
uppfostran i andliga frågor. Om vi inte ger barnen en kristen uppfostran och
lär dem de kristna berättelserna redan från små, ja då kommer annat in i
stället och tar den kristna trons plats. Det finns nämligen inget så religiöst
som ett litet barn, och där ”kristendomen går ut kommer hedendomen in”. Nej,
”vänj den unge vid den väg han bör vandra så viker han ej av från den när han
blir gammal”. (Ords. 22:6) Detta har alltid gällt, och det gäller ännu idag -
oberoende av vad dagens humanister och ateister försöker tuta i oss föräldrar
under förespeglingen att vi gör det som är bäst för barnen. Det bästa för
barnen är alltid, och har alltid varit, att redan från unga år få höra om, lära
sig om och få kärlek till Jesus, barnens vän.
Fastän jag skrev om min "avkristnade utopi" i min förra kommentar så måste jag ändå erkänna att jag är väldigt kluven i denna fråga men eftersom jag vet av erfarenhet att det i slutändan inte nödvändigtvis har så stor betydelse fast man går i söndagsskola, bekantar sig med kristna tron redan som litet barn.
SvaraRaderaJag kom själv snabbt i kontakt med den kristna tron, läste barnens bibel varje kväll,kvällsbön, gick i söndagsskola sådant som du i ditt inlägg förespråkar.
Det är ju inget jag nu i efterhand skulle ändra på, jag fick ta del av det vad den kristna tron har att erbjuda och när jag kom i den åldern att jag kunde ta beslut själv så valde jag en annan väg, det kom stora hinder i vägen som alkoholproblem och dylikt men hinder är till för att klivas över, kanske dessa hinder inte skulle ha kommit om jag valt den kristna tron men då vore mitt liv ett annat än vad det är idag så det är bara spekulationer.
I Tisdags var jag faktiskt på min första julfest någonsin när nåt av mina barn är med och det du skriver i dom två första styckena låter så bekant, det som ger eller kanske rättare sagt gav mig olustiga känslor när jag steg in i daghemmets festlokal var att där i mitten fanns en krubba med en liten plastbaby i, inlindad i ett vitt litet lakan. Det föreställde ju förstås Jesusbarnet, min första tanke var att "värför i all sin dar har de en krubba där, dethär är ju en julfest får små barn?" Men eftersom vi bor i den by vi bor och vi är medvetna att den kristna tron "alltid" kommer att vara framme så gäller det väl bara att svälja sin stolhet och acceptera vissa inslag av den kristna tron, jag behöver ju faktiskt inte sjunga andra versen när vi sjunger "nu tändas tusen julejus", att född är herren jesukrist osv. fastän jag är helt medveten om att man sjunger den av tradition, för att det hör till, inte för att man nödvändigtvis tror bokstavligt på vad det sägs i texten.
Dethär med kristna inslag i daghemmet/skolan är som sagt något som just har blivit aktuellt för mig eftersom vårt äldsta varn nu har varit ett år i dagis, jag har ju märkt en förändring, i något skede drog hon bordsböd hemma hos oss, "nåting nånting gud välsigna maten amen", jag sa ju förstås att här hemma hos oss behöver vi inte välsigna maten, men jag vill att du tackar för maten efter att du ätit, också här är jag medveten om att hon inte välsignande maten för att hon faktiskt tackade gud utan för att det är nåt rutingmässigt som dom gör på dagis, och jag har också sagtatt hon inte behöver välsigna maten i dagis om hon inte vill, men om hon vill det så får hon ju förstås göra det, och det är antagligen på den linjen jag kommer att köra med alla barnen under hela grundskolan ända tills de är såpass mogna så dom själva kan ta beslutet.
Om mina barn vill bli kristna så får dom bli det, inget problem för mig, grundskolan kan "indoktrinera" dem med psalmer, bordsbön, religion för övrigt, om våran uppfostran som förespråkar öppenhet, disskussion, filosofi, moral och etik utifrån vad som finns runtomkring oss inte klarar av att ge dem tillräckligt med information så att dom kan bilda sig en egen uppfattning utan istället vänder mot den kristna tron så är det deras eget val, inte mitt, jag älskar ju dem precis lika mycket ändå.
Jag måste ännu kommentera en sak som lämnade och hänga, jag tycker att du tar lite i när du säger att sättet jag uppfostrar mina barn på är skitprat, jag skulle aldrig någonsin påpeka att sättet du uppfostrar dina barn på är fel utan det är förstås något varje förälder kämpar med på sitt eget sätt, jag förstår dock att du tycker att uppfostran som skiljer sig från den strikt konservativt kristna är fel, som så ofta påpekar du vad som är rätt och vad som är fel och har ingen som helst förståelse för den andra parten som gör annorlunda val.
SvaraRaderaLåter lite konstigt i mina öron att man skulle behöva indoktrinera ett litet barn gällande vad man skall tro på, det är som att säga att små flickor måste klä sig i rosa och små pojkar måste klä sig i blått eftersom man tror att det finns något som är flickfärg och något som är pojkfärg.
Jag tar igen mitt exempel om vegetarisk kost, för mig är valet av vegetarisk kost ett moraliskt val, jag anser att jag inte behöver kött och köttätander orsakar onödigt lidande på många plan så som den ser ut idag.
Det är ett val som är mitt, det är jag själv som har valt det, ingen annan, det är inget som samhället har tryckt på mig, det är inget någon annan gruppering har tryckt in i mig utan det är ett val jag har kommit fram till helt själv, bara för att jag har valt att inte äta kött så anser jag inte det vara den absoluta sanningen, nej det är var och ens val, därför tillåter jag mina barn att äta kött och dom får välja när dom blir tillräckligt mogna om dom vill äta kött eller inte, jag kommer att ge min syn på saken högst antagligen och det kommer säkert att påverka deras val men utgångspunkten är att dom får själv välja.
Nu kanske du kommer att säga att man kan inte jämföra den kristna tron med vegetarisk kost och det kan man inte heller eftersom dom inte är två saker av samma saker men vad jag vill få fram är påtvingadet av moraliska val som finns som alternativ i samhället, att äta vegetariskt har inte mer eller mindre moralisk förandring i samhället än att välja den kristna tron som det enda rätta.
Men jag vill inte dra in våra barn mer i vår diskussion så jag önskar hela er familj och speciellt era barn en trevlig luciadag.
Markus. Det finns en del jag gärna skulle kommentera i det du skriver, men p.g.a. tidsbrist ska jag i detta skede endast försöka rätta till ett missförstånd. Det är inte sättet du (och andra) uppfostrar barnen som är skitprat, utan om du läser igen så ser du att vad jag anser vara skitprat är det som man idag gärna påstår, nämligen att det skulle finnas en "neutral" uppfostran i andliga frågor. Jag menar att om man inte ger barnen den kristna begreppsvärlden, ja, då kommer något annat i stället.
RaderaPå detta följer då också att det du skriver i slutet av första stycket i din andra kommentar inte håller. Jag anser faktiskt att det här ska råda stor frihet. Föräldrarna är ansvariga för sina barns fostran (inte samhället, skolan eller kyrkan), och där bör alltså finnas mycket stor frihet. Detta innebär då att även om jag (eller någon annan) givetvis får ha åsikter så kan ingen komma och påverka mig (eller dig) när det gäller våra barns andliga fostran.
Herrens Ord skall ni Lära Era Barn: Åkalla mig i Nöden,jag skall hjälpa dig och du skall prisa mig, säger Herren.
SvaraRaderaJag åkallade Jesus i barndomsnöden(döden?) och Han hjälpte Mig. Markus har på ett sätt rätt--- all vår fostrade lärdom hjälper inte alltid. Om första budet för barnen är "mitt barn gå inte dit" och situationen förlängs och lockelsemedlen eller frestelsen eller tortyren tilltar. Ja, då kära vänner faller vi i synden eller förnekelsen eller förförelsens gropl. Men ännu efter detta(sådana svaghets eller skamliga fall får den döpte eller troende ropa på Jesus. Abba, jag kan int naa om syndarna "vaknar för sent". Herre Jesus, detta som jag skriver skall inte så otro mot ditt Namn utan du lär oss också att gå genom Lidande till Seger så som livet ju är för otaliga av dina barn.
Den stora otrogna stolta världen bryr sig inte fast strålningen från deras styggelse maskiner redan sveder skinnet Och Herrens Stormar gnyr och dock är Synden ofårlåten så mycket farligare. Tack Fader för Tålamod som Du Är I Jesu Namn. Högtlovat vare det för oss som tror. Amen säger TNU. P.S. Hebreerbrevet kapitel 1 vers 7. Jobs Bok, Jesus; Apostlabreven och Uppenbarelseboken Ja Hela Bibeln vittar om att "Vi skall frukta och Älska Gud av allt vårt hjärta, all vår själ all vår kraft och allt vårt förstånd och Vår Nästa som oss själva. Kränker vi andra personligt börjar dom hata sig själv och om de då hatar oss som verklig söndriga hatar sitt sargade Liv så då går Det illa. Men Ännu HJälper och frälser Jesus fast någons sku måst va så ärlig så att den går i konkurs. Tänk om vi i smått och stort sku ha vara snälla hela Livet. Nu räknar Gud åt oss var och en efter sin vilja I Herren Jesus. Gören bättring, ty större fasor väntar snart och Herren själv har i Skriften sagt oss Orskassammmanhangen. Läs Jesaja Bok och Jesaja t ex 24 kap och förstå att när vilddjurets märke kommer så är det dom som inte omvänt sig och trott och slutat synda så länge Nåden vara som inte kan ståemot. T om storkäft Ulrik känner sig ibland som en Liten quislingsbörjan. Men Nej såna stunder har jag bar glömt Hur Gud hjälp dag från Dag. Framförallt med Nåd och förrlåtelse. En döpt får tro på ställe och reda upp efter vad Tid och Råd den Helige Ande ger i Livet. Amen Halleluja,
Vakna Upp till tro och vänd bort från dårskapin. hälsar Ulrik Torsten Nils. he fösööker jag själv.D.S.Amen!!!+
Kristian vad skulle du säga om tex dagisklubben å skolan mittiallt började med buddhism. Yoga istället för att sjunga psalm tex. börja spela blås-zen på musik och dyl.
SvaraRaderaAnonym. Då skulle jag protestera, och det ordentligt! Som jag skrev i kommentaren till Markus så är barnens fostran föräldrarnas ansvar/rättighet, och mina barn ska INTE utsättas för något sådant. Det är mitt/vårt val, och det måste samhället, skolan (och kyrkan!) acceptera. Om andra vill ah det så är det givetvis deras rätt, men de behöver då också veta vad de utsätter sina barn för - och jag skulle garanterat stå till tjänst med den informationen.
RaderaDu tycker inte vi anti religiösa borde protestera ordentligt mot kristen undervisning av samma orsak som du skulle protestera mot tex buddistisk undervisning ?
RaderaAnonym. Det är ju det som långt sker idag. De som inte hör till någon kristen kyrka har givetvis all rätt i världen att protestera. MEN. Innan du börjar: Kom ihåg att religionsfrihet (också) innebär frihet TILL religion för den som så önskar - och så länge 3/4 av alla finländare hör till kyrkan är det nog ganska komplicerat att som minoritet börja diktera villkoren för majoriteten...
RaderaDom 3/4 skrev säkert in sig frivilligt. Nångång slagit dig hur många av dom som verkligen är insatt i kristendomen eller har läst bibeln. 1/10 vore än verklig uppfattning om inte det är i överkant också..
RaderaAnonym. "Dom 3/4 skrev säkert in sig frivilligt." Och vad har det med något att göra överhuvudtaget? De 3/4 är med frivilligt, och det är ju nog ändå det som har betydelse i sammanhanget, eller hur?
RaderaAv alla människor jag känner så finns det bara 1 som jag känner som är religiös. Resten är bara inskrivna för att dom är rädda för att hur det blir när dom är döda och skall begravas och av hänsyn till sina äldre som dom inte skriver ur sig. Så av dom 3/4 som du kallar majoritet hur många tror du verkligen bryr sig? majoriteten av klubbmedlemmarna bryr sig inte ett skit ifall dom har yoga på morgonsamlingen eller sjunger psalm
RaderaBorde man inte istället förklara de olika religionerna för barnen så de får en uppfattning om dem redan som liten för rasism finns inte hos barn utan den kommer när man blir äldre och har en fel bild av andra religioner. För vi har ju trots allt religionsfrihet i Finland så borde man inte utnyttja detta och ordna mera undervisning i skolor om de andra religionerna och inte bara Kristendomen.
Radera// Victor Åstrand
Anonym. Kom igen när procenten sjunker under 50! (Vilket för min del faktiskt får ske fast när som helst!) Men nu hör faktiskt 3/4 till kyrkan - oberoende av om de "bryr sig" eller inte, och det är det som är poängen just i denna sak.
RaderaVictor. Gärna för mig! All information gällande olika religioner är "hemåt". Men detta då inte på kristendomsundervisningens bekostnad. (Man behöver först känna sin egen religion/kultur/historia innan man börjar göra några större utsvävningar.) Men, som sagt, gärna för mig!
RaderaMen nu är det som du säger K att det rör sig om frågor som inte är föremål för kollektiva majoritetsbeslut. Oberoende av ståndpunkt har föräldrarna ansvaret, och det är inte att ta lätt på som förälder. Gällande exemplen med buddhism och yoga så skulle vi förstås inte föra barnen till en sådan verksamhet. Jultraditionen har ju bakgrunden i den kristna traditionen även om dagens materialism är ett stort avsteg från denna. Bakgrunden är ju det vad den är gällande julen i fråga, och de kristna inslagen är inte ny inslag, tvärtom. Det är också fritt att ordna alternativ verksamhet, om det bedöms nödvändigt. Vi är inte sämre vänner för det. Som sagt måste var och en noga överväga sin situation. Den som vill hålla sig på behörigt avstånd från den kristna traditionen blir kanske tvungen att ta avstånd från hela julfirandet.
SvaraRaderahT
Synd bara att ca 20 andra kulturer firade "jul" långt för kristna.
Radera"Tusen år har gått". Hur menar du? Att det fanns sådana som firade Jesu födelse innan han ens blivit född? Visst fanns det olika slags midvinterfester före den kristna julen, men den kristna julen är ändå unik. (Att man sedan plockade in element från det gamla, så som granen, i det kristna julfirandet är bara en formsak.) Men du har ju tidigare visat att du inte förstår dig på den kristna tron och vad den handlar om, så med bakgrund i det blir din kommentar förståelig.
RaderaOrdet JUL kommer från asatro, och nästan varje kultur som visste lite inom astronomi firade Vintersolståndet med fester och gåvor till gudarna, I och med ni kristna inte vet när Jesus är född så vad är det som är unikt?
Radera"Tusen år har gått". Som jag skrev så är det inte alls förvånande att du inte ser det unika eftersom du inte har fattat/vill fatta vad den kristna tron handlar om. Den kristna julen handlar om att Gud i Jesus Kristus blev människa, 100%, och gick in i våra förhållanden helt och fullt. "Ordet blev kött och slog upp sitt tält ibland oss". Inkarnationen är det unika - och Jesu person, hans offer och framför allt den nåd Gud i och genom honom ger oss människor. Men detta har du som sagt inte visat någon vilja att förstå. Tyvärr.
RaderaVår jultradition har ursprunget i den kristna traditionen, med andra anor (för övrigt längre tillbaka än germanska begreppet härleds) och har ingen substantiell samhörighet med hedniska offerfester, fundamentalt därför att kristendomen handlar om vad Gud gjort för människan, och offrandet har Han stått för.
RaderahT
Vi firade 'Jólablót Yule före kristendomen kom hit till norden och körde över den med den kristna versionen. Vilka jultraditioner menar du finns kvar när vi tar bort dom forn nordiska hT ?
RaderaDet enda jag finner är unikt Kristian är att ni inte vet er stora frälsares födelsedag utan att ni måste stjäla den från solgudens födelsedag. Så vem firar vi egentligen på Jul?
Radera"Tusen år har gått". Som jag har skrivit tidigare - du vill helt uppenbart inte alls förstå detta. Dessutom tycks det som om du (och delvis också jag) har varit felunderrättad. Läs och begrunda! http://www.brogren.nu/julens_datering_kortversion.htm
Raderahttp://www.alltombibeln.se/bibelfragan/jul.htm
Raderahttp://hogtider.wordpress.com/2008/12/23/varfor-firar-vi-jul-25-december/
http://hogtider.wordpress.com/2012/12/23/ar-julen-en-kristen-hogtid/
Läs och begrunda
"Tusen år har gått". Du förstår fortfarande inte, alltså. Detta ÄR INGET PROBLEM! Du försöker göra det till ett problem, men du lyckas inte. Gå i kyrkan på juldagsmorgonen, så kanske du förstår vad den kristna julen handlar om. Jag klarar INTE av att förklara det för dig. Helt tydligt.
RaderaHördu! Det är ni som står för problematiken?
Radera" Den som vill hålla sig på behörigt avstånd från den kristna traditionen blir kanske tvungen att ta avstånd från hela julfirandet."
SEN SYND BARA FÖR ATT JULFIRANDET ÄR ÄLDRE ÄN DEN KRISTNA TRADITIONEN Det ända jag har sagt att JULEN och firandet fanns här före Kristna ! Det har varit min point under hela diskussionen!!
Är det ett problem för Dig? Vad är det du ska försöker få mig att förstå? Frågan borde ju vara vad är det du inte vill förstå?`
Sen bryr jag mig faktiskt inte skit i vad den kristna kyrkan gör på julmorgonen. Söndagsgudstjänst. Julkyrka. Mässa. osv..
"Tusen äår har gått". "Sen bryr jag mig faktiskt inte skit i vad den kristna kyrkan gör på julmorgonen. Söndagsgudstjänst. Julkyrka. Mässa. osv.." Se, där är ditt problem i denna fråga. Jag diskuterar innehåll, inte vad människorna här, eventuellt, någon gång har haft för sig mitt i vintern. Du hävdar att den kristna julen inte är unik, medan jag har visat att den är just precis det. Men du klarar inte av/vill inte förstå detta. I stället kommer du gång på gång dragande med ihåliga argument som baserar sig på, mestadels, antaganden om någon hednisk midvinterfest. Som, och detta kan inte poängteras nog, INGENTING har med den kristna julen att göra. Innehållsmässigt, vill säga - och det är som sagt vad som diskuteras här. Inte formerna, inte vad som en gång, eventuellt har varit, utan INNEHÅLLET.
RaderaJa diskussionen går vidare. ”Tusen år har gått”. För att ha fäst så stor uppmärksamhet vid meningen du plockar ut så har du fäst desto mindre uppmärksamhet vid ordet ”kanske” i meningen. Så nog vill du söka problem. Jultraditionen, förknippas inte med det forn nordiska. Det finns spekulationer, t.ex om julgubben vilka eventuella förebilder som kan tänkas ha påverkat utseendet genom tiden, men det är spekulationer, och inte heller där är man fri från den indirekta beröringen med kristendomen. Dagens julgubb är en produkt av materialismen.
RaderaVilka jultida traditioner finns kvar om vi tar bort de som förekom i hednakulterna vid midvinterbloten (sak samma om man försökt göra skillnad på ett tidigare och ett senare kring jultiden) i förkristen tid, midvintern som man menade inföll i mitten av januari, och som man försökt införa något av i det kristna julfirandet. Traditioner och kulter som nyhedniska sinsemellan inte kan enas om vad de egentligen innebar och innehöll, än mindre vetenskapen. Dessa primitiva stamsamhällen var inga högkulturer och inte enhetliga. I alla fall hade namnet säkert varit något i stil med engelskans Christmas eller motsvarande. Tar man däremot bort allt sentida, det yttre icke-kristna, eller det som saknar direkt anknytning till det kristna firandet, så försvinner desto mer. Kvar finns kärnan. Kvar finns innehållet i festen som beskrevs inledningsvis och som vi diskuterar utifrån. Det är ingen idé att ödsla tid på meningslösa diskussioner i stil med hur julgubben skulle slippa kallas tomte eller ev egenskaper som följd av att man försökt integrera något av lokala sagor i de nya traditionerna som kom under sena århundraden, och som fick sagoväsendena att förvandlas helt till betydelse, utseende och roll för att imitera eller ge vissa drag åt de nya inslagen och uppfinningarna. Julstjärnor, ljusstakar, Kalle Anka eller julmat får också vara. Folk, de flesta, ”vet” tillsvidare att jul firas till minne av Kristi födelse, oberoende av om de firar en materialistisk jul. Vår jultradition har bakgrunden i och förknippas med den kristna traditionen, oberoende av icke-kristna inslag, vare sig dessa är materialistiska eller innehåller inslag från folksägner. Tar vi bort det kristna, det indirekta från många kristna århundraden eller det rent materialistiska så känner ingen igen det som återstår, och det i sin tur är långt ifrån det forn nordiska förkristna säsongs firandet.
Skillnaden till den genuint kristna traditionen är dock att den värnar budskapet, och det är lika aktuellt oberoende av årstider eller platser. Påskens budskap är inte mindre aktuellt nu än under påsken. Julfirandet på samma vis. Det finns en orsak till att vi inte nödvändigtvis är så intresserade av att ta bestämt ställning till dateringar i fråga om beräkningar utgånde från avelse, symbolik mm., oberoende av hur vi bedömer det, och det är att Gud i Bibeln inte ger detta en central betydelse. Hednakulterna skulle skaffa deltagarna gudarnas/andarnas välbehag, medan det kristna firandet berättar om och beskriver Gud och Guds välbehag gentemot människor.
Nog om ytliga jultraditioner!
”det kristna firandet berättar om och beskriver Gud och Guds välbehag gentemot människor. ”
RaderaDet som menas är alltså att budskapet berättar om Gud och Guds välbehag gentemot människor, föremålet för det kristna firandet.
Jag tar inte ställning i de saker som nämns i Kristians bloggtext eller i de efterföljande kommentarerna. Den som är intresserad av den evangelisk-lutherska kyrkans syn på religionsfrihet och religionsundervisning kan förslagsvis ta del av den information som på webbaddressen https://evl.fi/EVLsv.nsf/Documents/9C96C4D2BE20B637C22570C300513D67?OpenDocument&lang=SV. Där finns religionslagen och religionsundervisningen som separata rubriker i den vänstra marginalen. Där finns också en länk till gällande religionsfrihetslag och länkar till grunderna för läroplaner på olika skolstadier.
SvaraRaderaMats Björkstrand
Här finns information på finska om den ortodoxa kyrkans i Finland syn på religionsundervisningen i skolor: http://www.ort.fi/sv/kasvatus/uskonnonopetus
RaderaOckså den ortodoxa kyrkan är en folkkyrka i Finland med en lagstadgad SÄRSTÄLLNING och långa traditioner.
SvaraRaderaDet är ju denna särställning man vill komma åt.
Och som jag tidigare kommenterat så i något skede måste man ju göra något åt saken eftersom antalet medlemmar i kyrkan minskar hela tiden, så hur stor procent av befolkningen skall vara medlemmar i kyrkan för att de skall få behålla denna särställning, räcker det med 75% eller drar man paraleller med att detta har något demokratiskt över sig och på så sätt går in för att den totala separationen mellan kyrka och stat sker först när antalet medlemmar är under 50%?
Jag har inte någonstans läst eller hört att någon ateist har förbjudit dom kristna (eller medlemmar av andra religioner) att utöva deras tro, det handlar bara om det att man skall skilja på var man gör det, ingen vill väl heller att det skall utövas politisk indoktrinering i skolan så värför skall religionen ha ett speciellt undantagslovs, det har jag aldrig förstått.
Jag håller också med Kristian var han kommenterar att man bör känna till sin egen historia/kultur/religion före man tar in annat, antagligen så tänker vi på samma sak helt olika men ändå.
Men till det att man skall känna till sin egen religion/historia/kultur så förstår jag inte vad det har med saken att göra att man "måste" be bordsbön i dagis till exempel?
Och dethär med vad som är skolans och hemmets uppgift så i den frågan anser jag att det enda rätta är att ge barnen medel för att själv kunna bilda sin egen uppfattning om världen, inte att ge dem ett absolut svar på att "såhär är det" men jag förstår ju också att det inte går att följa det alternativet om man vill ge sina barn en kristen uppfostran eftersom alternativen är i det fallet ganska få. Vad som är sen rätt och fel kan ingen av oss svara på.
Brogrens sida är ju inte direkt objektiv gällande julens traditioner, hursomhelst kan vi väl ändå konstatera att det kristna inslaget i julen minskar varje år och in kommer den kommersiella, om man istället tar lite av varje så blir det nog bra, genom att vara nära sina kära och kanske ge dem en liten present.
Men som alltid så skall allting här alltid målas upp väldigt svart och vitt, försoning är knappast ledordet.
Markus: Inget tvång skall komma på fråga. Inte heller i fråga om bordsbönen. Men utgå inte från att det finns en modell som med våld skall passa alla. Det är då det blir problem. Det finns som det sades i inledningen, ingen neutral väg.
RaderahT
Markus. "Försoning är knappast ledordet". Det var en intressant mening i detta sammanhang! I detta sammanhang, nej. Jag ser ingen orsak att försonas med krafter som vill skuffa undan och t.o.m. demonisera det (läs: kristendomen) som ligger bakom så oerhört mycket av det goda vi har åstadkommit här i vårt land. I detta fall är försoning ingen framkomlig väg. Konfrontationen är sällan trevlig, men nu som då måste vi våga den vägen också.
RaderaSom jag skrev i min första kommentar gällande kristna inslag i julfesten, fastän jag är emot det så "accepterar" jag det som läget är idag.
SvaraRaderaMen gällande religionsundevisningen i skolan kan det bli annat, det får tiden utvisa.
Markus. Du har säkert rätt angående religionsundervisningen - förutsatt att inget drastiskt händer. Men det blir nog en stor och tung förlust. Inte bara för oss som vill hålla fram det kristna i samhället, utan kanske ännu mera för folkets allmänbildning.
RaderaJavisst är det härligt med barn som på fullaste allvar leker och uppträder, med olika framgångar i olika åldrar. Jag har förmånen att uppleva dylika stunder med mina egna barn också.
SvaraRaderaMen, skall vi verkligen tuta i barnen sagor om andeväsen och om en allsmäktig gud som ser till att sin egen son blir korsfäst och torterad. Och att vi skall ha en religion med människooffer och referenser till kannibalism? (nattvarden)
Barnen blir rädda för guden och när dom hör talas om helvetets eldar, och tvingas att leva i den tron kommer dom att gå genom hela livet rädda och osäkra. Är det det vi vill?
Många barn har utnyttjats av personer bl.a i världens största pedofilring (katolska kyrkan), och blivit skrämda till tystnad med hot om helvetes eldar om dom avslöjar våldtäktsmännen.
Ett barn är inte religiös, utan föds till ateist. Senare i livet när vi vuxna börjar tuta i dom en massa sagor så som den om jultomten och jesus, så tror ju dom förstås på det. Jultomten (som verkligen finns) avslöjas dock i tidig ungdom på ett eller annat sätt, men tron på andeväsen och gudarna fortfar eftersom vi aldrig ser eller hör nåt av dom, så därför kan dom finnas (tror vissa)
Religionen bestäms ju endast av var barnet föds i världen. Har ni tänkt på det att ingen muslim eller hindu har fötts i våra trakter, och inga leastadianer i Indien heller. Det beror helt och hållet var du föds i världen vilken gud du skall tillbe...
Vi behöver verkligen lära våra barn nåt annat än religion, det finns så mycket annat i vår värld vi kan satsa tid och resurser på än religion. Vi ska lära våra barn kritiskt tänkande, fakta, självrespekt, respekt för alla människor och allt levande.
Eflop
Eflop. Det finns mycket man kunde säga om det du skriver, men jag hinner inte riktigt nu. Några saker, dock:
Radera"Barnen blir rädda för guden och när dom hör talas om helvetets eldar, och tvingas att leva i den tron kommer dom att gå genom hela livet rädda och osäkra. Är det det vi vill?"
Jag skulle rekommendera att du börjar med att berätta om Jesus i stället för om helvetets eldar. Barnen, liksom vi alla, har nog en känsla för detta med domen helt av sig själva, men Jesus och nådens evangelium förstår inte heller de av sig själva. Så jag skulle som sagt föreslå en annan strategi åt dig här!
"Ett barn är inte religiös, utan föds till ateist."
Nu undrar jag ju nog hur mycket tid du har tillbringat med dina barn... Det är givetvis inte min sak, men nog tror jag att om du skulle ta en ordentlig titt på dem och på deras föreställningsvärld skulle du ganska snart ändra uppfattning!
"Vi ska lära våra barn kritiskt tänkande, fakta,"
Och detta sak komma från en som propagerar för evolutionssagorna. Suck!